naathaliie

Jag vet inte hur jag ska göra.

Jag mår skit, och allt går åt helvete. Skolan, träning, hälsa. Livet. Allt. Jag.

Pratade med min mentor och en lärare idag. De är oroliga för mig. Jag har tydligen 40 % ogiltlig frånvaro. Vilket är åt helvete för mycket. Usch. Jag känner mig så dålig. Men jag orkar ju inte med. Livet går för fort just nu för att jag ska hinna med. Allting snurrar, och det finns inte mycket som jag har lust och ork att göra. Jag kan väl förstå om de är oroliga. Jag är orolig för mig själv.

Mitt liv blir inte som jag tänkt. Jag borde ju vara bra i skolan. Bland de bästa. Det är ju det jag förväntas vara. För jag skulle kunna vara det. Om jag var där. Om jag gjorde det jag måste. Om jag försökte. Men jag orkar inte. Jag behöver tid för mig själv. Tid att göra ingenting. Eller tid till att göra det jag vill. För att hitta mig själv och få tillbaka motivationen. För jag kan inte hitta något just nu.

Jag har så grymt dåligt samvete kan jag säga. Ångest. Panik. Allt är ju på allvar. Det är mitt liv som håller på att gå åt helvete. För vadå? Det kan jag inte ens sätta fingret på. Det är väl en mängd olika faktorer som arbetar tillsammans för att bryta ner mig. Jag kan väl säga att de flesta av dessa har funnits under en väldigt lång tid. År. Men de har verkligen satts igång, och får en oerhört större verkan nu efter det som hänt i somras. Det vände upp och ner på allt i mitt liv, och det har startat något i mig som jag inte vet hur jag ska stoppa...

Ingen kan hjälpa mig. Jag går ju redan och pratar med en psykolog. Jag pratar med jättemånga. Jag vet ju till och med om vad det är för fel jag gör med en massa saker. Men jag kan fortfarande inte ändra på mig. Jag vet inte hur.
 
Jag vill stanna tiden. Och bara sova. Sova och drömma. Leva i en verklighet som inte finns. Där jag alltid har en säkerhet; jag kan vakna upp, och komma bort ifrån allt. På ett ögonblick. För det som händer där händer egentligen inte. Jag lever inte, och kan inte såras.

Hm. Största anledningen till att jag skriver här just nu, och mår så här dåligt, är för att jag ska fundera på hur jag ska göra med skolan. Jag har fått en fråga idag. Jag måste bestämma mig för om jag ska gå kvar och fortsätta kämpa o försöka. Eller om jag ska gå om 3an nästa år.

Hur fan ska jag kunna bestämma mig?!

Det som jag känner skulle vara skönast, när jag bara tänker spontant, är "Jag vill gå om." Men det kan jag ju inte göra... Jag menar, jag har ju redan planerat att jag ska ta studenten med alla andra, och att jag kanske ska åka utomlands nästa år. Jag ska ju flytta någonstans och arbeta, och sen kanske plugga vidare. Få ett värstingjobb med grymt bra lön. Men i mina planer går jag ut med bra betyg, och det tror jag inte att jag kommer orka med att kämpa för om jag går kvar i skolan just nu. Jag är så förvirrad, och rädd. Och jag känner mig rejält dålig. Att gå om känns så fel. Men det skulle vara skönt att få tid för mig själv, och tid till att hitta motivation igen. Det skulle kanske vara det bästa. Men jag vet inte...

Vad ska jag göra..?