RIP min kära bil. <3

Ja, jag krockade... Eller. Fick sladd i en svag vänsterkurva, bakändan började glida åt höger, och sedan fick jag fäste och åkte snett in i räcket på andra sidan vägen. Hela vänstra sidan i fram är intryckt, vid lyktan och plåten fram till hjulhuset... Och jag körde knappt 50 km/h!

Vi var på väg att hämta upp Elin i Märsta, för att åka på bio och se Harry Potter i Kista. Danilio hade köpt biljetter över nätet. Och så händer detta en timme innan filmen börjar!.. Som tur är lyckades han fixa fram en annan bil som vi kunde låna, så vi missade bara någon minut av filmen...

Jag var helt snurrig och hade huvudvärk, men annars tog jag det rätt bra. Chockad, självklart. Men det har lagt sig. Nu är jag mest bara lite extra försiktig och lite mer nervös i vissa lägen kanske. Fast det är väl naturligt.

Försäkringsbolaget har beslutat att vi ska skrota bilen, eftersom de tjänar mer på det än att laga bilen. Ramen har troligtvis blivit sned efter smällen, och då är det inte längre säkert att köra...

Jag kommer verkligen att sakna min älskade Jey... Min första bil, min första kärlek. ;(


Vila i frid, jag kommer att minnas dig i dina vackra dagar, och bär alltid med mig alla glada minnen du gett mig i dina dagar. <3



Jag ska börja jobba igen!

Det ska bli skönt. Kul att komma igång igen, göra något vettigt. Allt blir nog bra på ett eller annat sätt till slut. Var upp på hotellet idag och pratade med dem, och det var en otrolig lättnad.

Är fortfarande sjuk dock. Denna eviga jävla plåga. Blir inte bättre av att det är vinter heller. Eller att vissa beter sig som idioter. Man blir ju fan helt jävla utmattad.

Senaste veckorna har jag mått lite bättre psykiskt iaf, tack vara allt mysigt sällskap. Har fått lite saker gjort, och varit ute och flängt hit och dit. Men har också passat på att spela WoW nu när Cataclysm kommit ut. Man kan ju inte låta bli. ;)

Imorgon blir det begravning... På lördag blir det öl och roligt sällskap! Och söndag jobb! :)

Älskade saknade du.

Mötet på psyk gick bra, fick mycket sagt, och känns som att de snart borde veta allt som krävs för att ställa en rättvis diagnos. Den här gången behöver jag inte vänta så länge som tre veckor på nästa möte, utan det blir redan på måndag.

Alldeles strax åker jag till Malin, blir skönt att ha en liten myskväll med henne. På fredag måste jag på något jäkla möte på AF som inte riktigt känns lockande, men man har ju inget val. Helgen blir som den blir, allt löser sig väl på något vis!

Such a long long way to go, where I'm going I don't know
I'm just following the road, for a walk in the sun