Kun for meg.

Jag är så jävla trött på dessa ångestattacker. Speciellt de jag får när jag inte ens vet vad felet är... Men antar att jag inte klarar av att vara ensam. Well well, Daniel räddade mig den här gången. <3

Hade första mötet på psykiatrin i onsdags, utredningen är i process. Lite otur att hon skulle bort i två veckor bara. Men får vara glad över att första steget är taget i alla fall. Hoppas på att de kan komma fram till en diagnos rätt fort, så att de kan skicka mig vidare dit jag behöver. Jag vill bort från det här livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback