Blowing heart <3
Stefan,
my heart is going to blow up because you're everywhere in it,
and it wants more and more of you all the time!
It will soon be more than full and then it will explode,
and all love to you will be spread out and rain down on you.
And then it all will happen again, and again, and again,
cause I will never stop loving you,
and my heart will always have you in it!
♥
/Nathalie 24-10-2006
my heart is going to blow up because you're everywhere in it,
and it wants more and more of you all the time!
It will soon be more than full and then it will explode,
and all love to you will be spread out and rain down on you.
And then it all will happen again, and again, and again,
cause I will never stop loving you,
and my heart will always have you in it!
♥
/Nathalie 24-10-2006
Stefan, min kärlek.
Min kärlek, mitt ljus, mitt hopp, mitt hjärta, mitt liv, min själ, mitt allt, min Stefan.
Paradise in Hell
Det är ett helvete just nu. Det har bara blivit för mycket för mig. Jag har för mycket i huvet.
Skolan, träning, hälsan, vänner.
Skolan är jobbigt som fan, har fått mitt första IG nånsin. Hela klassen fick IG på det provet i och för sig, det lär väl säga en del om den saken. Men det är i alla fall ett IG. Inte nog med det. Vi har hur mycket som helst att göra just nu. Jag är helt sönderstressad känns det som. Hade hjärtklappning igår, och var helt virrig. Hjärnan var helt uppe i varv, och jag bara stressade med allt. Jag pratade till och med i hundraåttio (fattade inte att jag kunde få ur mig orden rätt), och slängde i mig maten på typ en minut utan att jag tänkte på det.
Igår kväll fick jag panik och blev helt slut. Gick och la mig i badkaret. Tack och lov att jag bor här nere i Södertälje nu. Vi har badkar i lägenheten, och vad skulle jag göra utan det? Badkaret är min tillflykt när jag är hemma och behöver tänka, eller varva ner. Ja, om nu inte Stefan är hemma och jag kan umgås med honom. Han får mig alltid på bättre tankar, och stöttar mig. Tack för det Underbara du :)
Igår var tyvärr inte Stefan tillgänglig, även fast han var hemma. Så jag satte på kranen i badkaret och la mig ner för att njuta när det varma vattnet sakta stiger och omger hela mig. Det brusande ljudet när kranen är på är så otroligt lugnande. Jag somnade, det var riktigt skönt. Men sen stängde jag av vattnet, och tystnaden och det ångande varma vattnet blev för mycket. Då måste jag dra u proppen på en gång, och känner hur vattnet sakta sjunker, och lämnar mig och min kropp kvar.
Tur att vi inte behöver betala för uppvärmining och vatten, då skulle vi vara bankrutt. Ah, grannarna kanske blir störda av mina sena bad, men jag mår bättre och skulle kanske inte klara mig annars.
Som sagt, vi har flyttat. Jag och Maadde skulle flytta hit från början men nu har Stefan också flyttat in. Det är underbart. Men visst, alla vuxna och vissa polare tycker att det är för tidigt att flytta ihop redan. Men vi orkar inte bry oss, för det känns bra för oss och det är huvudsaken.
Ja, vi är alltså tre ungdomar här i trean. Jag måste säga att det är helt underbart att ha ett eget hem! Men att köpa mat och sånt är rikitgt jobbigt, eftersom det kostar så mycket. Ingen kan förstå hur mycket pengar som gr åt till sånt nödvändigt förrän de har provat att bo såhär. Tacka era föräldrar ni som bor hemma, och har dem som betalar allt sånt till er.
Hmm, tillbaka till min stress.
Kunde inte sova inatt, knappt. Jag vaknade flera gånger. Har jätteonti magen, haft det hela natten och dagen. Imorse skulle jag egentligen träna för första gången på kanske två-tre månader. Ja det är sant! Det var så jävla länge sen! Först skadade jag mig, sen blev jag förkyld. Sen skadade jag mig igen, sen blev jag sjuk. Nu hade hag precis slutat äta penicillin och skulle börja om från början med träning och allt det där. Men det gick inte idag. Har i stället sjukanmält mig från skolan för att kunna varva ner lite, och jobba på med allt skolarbete som måste göras. På torsdag ska jag träna lite istället. Sen måste det dra igång.
Jag ska börja dansa också. Stefan buggar, och det är underbart kul! Jag har varit med två-tre gånger nu och tittat på, och till och med fått provat. Jag lär mig. Jag vill lära mig mer! Jag vill bli bra! Hoppas bara att jag kommer in på nybörjarkursen. Hoppas hoppas hoppas. Stefan och jag ska fråga och kolla upp idag. Håll tummarna. m jag börjar dansa lär jag ju få mer kondition och det där också, och det behöver jag! Speciellt just nu!
Ja, nu har jag pratat mycket om Stefan. Men jag har inte förklarat vem han är, fast man nog förstår det. Stefan är min pojkvän. Vi har nu varit tillsammans i 1½ månad, men det kommer bli vääldigt mycket längre. Vi träffades 19 juli natten till 20 juli, på Gotland när jag var på träningsläger och han där med sina polare. Helt otroligt hur vi träffades egentligen, och att det blev något. Både han och jag var emot förhållanden. Men vi kunde inte stå emot. Känslorna tog över oss, och nu är vi lyckligast i världen!
Det är känslor på ett annat plan än förut. Känslor som är otroligt djupa. Jag känner verkligen säkerhet inom mig. Jag är helt säker på vad jag känner för honom. Jag är helt säker på vad jag vill med honom. Det känns som att jag har gått och väntat på honom hela mitt helvetiska liv. Allt annat har varit förberedelser. Men nu har jag hittat rätt. 100% säkert. Han har fått mig att tro på äkta kärlek.
Det känns att jag börjar växa upp. Jag är mycket mognare nu, fast ändå inte på något sätt. Men det är väl allt ansvar, och att jag faktist växer. Jag har i alla fall kommit på många "kloka" saker om livet, och känner att jag börjar lära känna mig själv. Det r så mycket man kan säga, men jag är helt full just nu, jag vet inte vilka ord jag ska plocka fram. Det kommer väl in i texten någon gång av sig självt.
Jag saknar verkligen alla vänner som är kvar där borta i märsta. Har ni glömt mig? Jag har inte glömt er! Jag ska dra hit er någon dag! Det kan ni skriva upp! Saknar er så jag blir galen inombords! Känns som om jag missar en massa som händer. Hör gärna av er, tvinga mig att komma dit!
Jag har ändrats, och hoppas att jag kommer fortsätta med det. Det är jag nästan säker på. Nu börjar jag äntligen närma mig att bli den där personen som jag vill.
Jag älskar dig Stefan <3 tack för allt.
Skolan, träning, hälsan, vänner.
Skolan är jobbigt som fan, har fått mitt första IG nånsin. Hela klassen fick IG på det provet i och för sig, det lär väl säga en del om den saken. Men det är i alla fall ett IG. Inte nog med det. Vi har hur mycket som helst att göra just nu. Jag är helt sönderstressad känns det som. Hade hjärtklappning igår, och var helt virrig. Hjärnan var helt uppe i varv, och jag bara stressade med allt. Jag pratade till och med i hundraåttio (fattade inte att jag kunde få ur mig orden rätt), och slängde i mig maten på typ en minut utan att jag tänkte på det.
Igår kväll fick jag panik och blev helt slut. Gick och la mig i badkaret. Tack och lov att jag bor här nere i Södertälje nu. Vi har badkar i lägenheten, och vad skulle jag göra utan det? Badkaret är min tillflykt när jag är hemma och behöver tänka, eller varva ner. Ja, om nu inte Stefan är hemma och jag kan umgås med honom. Han får mig alltid på bättre tankar, och stöttar mig. Tack för det Underbara du :)
Igår var tyvärr inte Stefan tillgänglig, även fast han var hemma. Så jag satte på kranen i badkaret och la mig ner för att njuta när det varma vattnet sakta stiger och omger hela mig. Det brusande ljudet när kranen är på är så otroligt lugnande. Jag somnade, det var riktigt skönt. Men sen stängde jag av vattnet, och tystnaden och det ångande varma vattnet blev för mycket. Då måste jag dra u proppen på en gång, och känner hur vattnet sakta sjunker, och lämnar mig och min kropp kvar.
Tur att vi inte behöver betala för uppvärmining och vatten, då skulle vi vara bankrutt. Ah, grannarna kanske blir störda av mina sena bad, men jag mår bättre och skulle kanske inte klara mig annars.
Som sagt, vi har flyttat. Jag och Maadde skulle flytta hit från början men nu har Stefan också flyttat in. Det är underbart. Men visst, alla vuxna och vissa polare tycker att det är för tidigt att flytta ihop redan. Men vi orkar inte bry oss, för det känns bra för oss och det är huvudsaken.
Ja, vi är alltså tre ungdomar här i trean. Jag måste säga att det är helt underbart att ha ett eget hem! Men att köpa mat och sånt är rikitgt jobbigt, eftersom det kostar så mycket. Ingen kan förstå hur mycket pengar som gr åt till sånt nödvändigt förrän de har provat att bo såhär. Tacka era föräldrar ni som bor hemma, och har dem som betalar allt sånt till er.
Hmm, tillbaka till min stress.
Kunde inte sova inatt, knappt. Jag vaknade flera gånger. Har jätteonti magen, haft det hela natten och dagen. Imorse skulle jag egentligen träna för första gången på kanske två-tre månader. Ja det är sant! Det var så jävla länge sen! Först skadade jag mig, sen blev jag förkyld. Sen skadade jag mig igen, sen blev jag sjuk. Nu hade hag precis slutat äta penicillin och skulle börja om från början med träning och allt det där. Men det gick inte idag. Har i stället sjukanmält mig från skolan för att kunna varva ner lite, och jobba på med allt skolarbete som måste göras. På torsdag ska jag träna lite istället. Sen måste det dra igång.
Jag ska börja dansa också. Stefan buggar, och det är underbart kul! Jag har varit med två-tre gånger nu och tittat på, och till och med fått provat. Jag lär mig. Jag vill lära mig mer! Jag vill bli bra! Hoppas bara att jag kommer in på nybörjarkursen. Hoppas hoppas hoppas. Stefan och jag ska fråga och kolla upp idag. Håll tummarna. m jag börjar dansa lär jag ju få mer kondition och det där också, och det behöver jag! Speciellt just nu!
Ja, nu har jag pratat mycket om Stefan. Men jag har inte förklarat vem han är, fast man nog förstår det. Stefan är min pojkvän. Vi har nu varit tillsammans i 1½ månad, men det kommer bli vääldigt mycket längre. Vi träffades 19 juli natten till 20 juli, på Gotland när jag var på träningsläger och han där med sina polare. Helt otroligt hur vi träffades egentligen, och att det blev något. Både han och jag var emot förhållanden. Men vi kunde inte stå emot. Känslorna tog över oss, och nu är vi lyckligast i världen!
Det är känslor på ett annat plan än förut. Känslor som är otroligt djupa. Jag känner verkligen säkerhet inom mig. Jag är helt säker på vad jag känner för honom. Jag är helt säker på vad jag vill med honom. Det känns som att jag har gått och väntat på honom hela mitt helvetiska liv. Allt annat har varit förberedelser. Men nu har jag hittat rätt. 100% säkert. Han har fått mig att tro på äkta kärlek.
Det känns att jag börjar växa upp. Jag är mycket mognare nu, fast ändå inte på något sätt. Men det är väl allt ansvar, och att jag faktist växer. Jag har i alla fall kommit på många "kloka" saker om livet, och känner att jag börjar lära känna mig själv. Det r så mycket man kan säga, men jag är helt full just nu, jag vet inte vilka ord jag ska plocka fram. Det kommer väl in i texten någon gång av sig självt.
Jag saknar verkligen alla vänner som är kvar där borta i märsta. Har ni glömt mig? Jag har inte glömt er! Jag ska dra hit er någon dag! Det kan ni skriva upp! Saknar er så jag blir galen inombords! Känns som om jag missar en massa som händer. Hör gärna av er, tvinga mig att komma dit!
Jag har ändrats, och hoppas att jag kommer fortsätta med det. Det är jag nästan säker på. Nu börjar jag äntligen närma mig att bli den där personen som jag vill.
Jag älskar dig Stefan <3 tack för allt.