Tragiskt, vill ju så gärna!
Det var länge sen jag skrev här. Väldigt länge sen!
Livet ändras och går vidare. Nya saker händer och sen går man vidare igen.
Jag blir galen av att jag inte kan skriva vad som helst. För det kan jag inte. Jag blir galen av en sak som nyligen har hänt. Men vafan, kan inte skriva om det heller. För då gör jag bort mig. FAN.
Men jag mår bra. Det bevisade bara att det finns. Det jag inte trott på på länge. Det känns bra. Men ändå tragiskt. Jag hoppas jag får uppleva det igen. och att det kan bli till något mer. Inte hindras pga en massa småsaker.
Livet ändras och går vidare. Nya saker händer och sen går man vidare igen.
Jag blir galen av att jag inte kan skriva vad som helst. För det kan jag inte. Jag blir galen av en sak som nyligen har hänt. Men vafan, kan inte skriva om det heller. För då gör jag bort mig. FAN.
Men jag mår bra. Det bevisade bara att det finns. Det jag inte trott på på länge. Det känns bra. Men ändå tragiskt. Jag hoppas jag får uppleva det igen. och att det kan bli till något mer. Inte hindras pga en massa småsaker.
Själen ...
Själen är som en klump av metall i en smeds händer.
Efter varje slag formas den mer och mer.
Antingen till ett vapen eller prydnad, eller båda.
Kanske en praktisk sak utan alltför förfinade drag.
Eller ett utsmyckat ting som inte är så användbar.
Vi blir formade av det vi utsätts för.
/ tagen av Hugo
Efter varje slag formas den mer och mer.
Antingen till ett vapen eller prydnad, eller båda.
Kanske en praktisk sak utan alltför förfinade drag.
Eller ett utsmyckat ting som inte är så användbar.
Vi blir formade av det vi utsätts för.
/ tagen av Hugo