RIP min kära bil. <3

Ja, jag krockade... Eller. Fick sladd i en svag vänsterkurva, bakändan började glida åt höger, och sedan fick jag fäste och åkte snett in i räcket på andra sidan vägen. Hela vänstra sidan i fram är intryckt, vid lyktan och plåten fram till hjulhuset... Och jag körde knappt 50 km/h!

Vi var på väg att hämta upp Elin i Märsta, för att åka på bio och se Harry Potter i Kista. Danilio hade köpt biljetter över nätet. Och så händer detta en timme innan filmen börjar!.. Som tur är lyckades han fixa fram en annan bil som vi kunde låna, så vi missade bara någon minut av filmen...

Jag var helt snurrig och hade huvudvärk, men annars tog jag det rätt bra. Chockad, självklart. Men det har lagt sig. Nu är jag mest bara lite extra försiktig och lite mer nervös i vissa lägen kanske. Fast det är väl naturligt.

Försäkringsbolaget har beslutat att vi ska skrota bilen, eftersom de tjänar mer på det än att laga bilen. Ramen har troligtvis blivit sned efter smällen, och då är det inte längre säkert att köra...

Jag kommer verkligen att sakna min älskade Jey... Min första bil, min första kärlek. ;(


Vila i frid, jag kommer att minnas dig i dina vackra dagar, och bär alltid med mig alla glada minnen du gett mig i dina dagar. <3



Jag ska börja jobba igen!

Det ska bli skönt. Kul att komma igång igen, göra något vettigt. Allt blir nog bra på ett eller annat sätt till slut. Var upp på hotellet idag och pratade med dem, och det var en otrolig lättnad.

Är fortfarande sjuk dock. Denna eviga jävla plåga. Blir inte bättre av att det är vinter heller. Eller att vissa beter sig som idioter. Man blir ju fan helt jävla utmattad.

Senaste veckorna har jag mått lite bättre psykiskt iaf, tack vara allt mysigt sällskap. Har fått lite saker gjort, och varit ute och flängt hit och dit. Men har också passat på att spela WoW nu när Cataclysm kommit ut. Man kan ju inte låta bli. ;)

Imorgon blir det begravning... På lördag blir det öl och roligt sällskap! Och söndag jobb! :)

Älskade saknade du.

Mötet på psyk gick bra, fick mycket sagt, och känns som att de snart borde veta allt som krävs för att ställa en rättvis diagnos. Den här gången behöver jag inte vänta så länge som tre veckor på nästa möte, utan det blir redan på måndag.

Alldeles strax åker jag till Malin, blir skönt att ha en liten myskväll med henne. På fredag måste jag på något jäkla möte på AF som inte riktigt känns lockande, men man har ju inget val. Helgen blir som den blir, allt löser sig väl på något vis!

Such a long long way to go, where I'm going I don't know
I'm just following the road, for a walk in the sun


It's such a long, long way to go.

Det har inte gått så mycket framåt än, men imorgon så ska jag till psyk igen på mitt andra möte. Sen hoppas jag att allt kommer bli intensivare, så att det kan gå framåt snart. För jag orkar inte med mig själv. Den senaste veckan har Danilio hjälpt mig en massa, och tacka gudarna för det.

You never know what the future brings. Nu bär det av till syster, och jobbet för att kanske förklara lite hur allt ligger till. Man är aldrig mer än människa.


Att jag alltid lyckas.

Väckarklockan jag ställde på 10 stängde jag nog av i sömnen... Great. Hade tänkt åka ungefär den här tiden, men nu får det bli lite senare. Måste duscha, äta något, packa lite, etc.

Det känns som att mitt huvud ska sprängas. Jävla huvudvärk och ryggvärk. Det är säkert efter allt jag lyft, och alla konstiga vinklar jag stått i, och så drack jag nästan inget vatten igår heller. Whoo, Im the best...

Det var helt okey iaf att sova med rummet såhär, mycket mysigare än innan. :)

it's always better late then never


Ena halvan av rummet är i stort sätt klar.

 

På sovsidan av rummet är det bara lite småsaker kvar att fixa. Ska ta bort all skit som ligger i hyllan, och skaffa någon form av lådor att sätta där istället. Sen ska mina otroligt fula klisterväxter ner från väggen och det ska istället målas någonting annat kreativt.

Sen skulle det ju vara väldigt trevligt med en större tv... För att inte nämna någon att ha bredvid sig i sängen, ett hjärta att slå i takt med. Det skulle inte vara fel.


was I too close for comfort?


Last night alone... for this week?

Det här kan bli en okey vecka. Åker till Suz imorgon, och på onsdag vidare till Malin som ska öva på mina naglar. Sen får vi se hur det blir på torsdagen, mormor fyller år och kanske far dit med Jennifer. Kusinvitamin Sofia kanske också vill följa med i så fall, för hon ska ner hit till Stockholm nu i veckan. Ska i alla fall se till att träffa henne någonting när hon ändå är här nere.

Nu ska jag försöka lyfta upp min byrå på den där jävla trälådan i mitt golv. Varför känns det som att jag kommer att tappa den/göra illa mig/ha sönder något? ;o



you won't ever feel a thing


Det är befriande att slänga saker.

Ommöblering i full fart. Det är lite kaos just nu - saker överallt - men snart så ska jag nog få det i ordning. Har varit duktig idag och fått en massa gjort faktiskt. Har till och med varit iväg till Märsta en sväng förbi AF. Nu blir det till att ta en cigg i ruskvädret.

Brutna mönster.

Godmorgon, eller något. Lyckades väl somna runt 3 inatt. Less less less. Är helt jävla slut och har ont överallt.  Varje gång jag vaknar är det samma sak. Ångesten är inte närvarande i alla fall - den brukar oftast bara komma på kvällar och nätter.

Det är väldigt mycket jag borde göra, men jag har inte orken till något. Helgen som precis passerat satt jag hemma utan planer. Första helgen på flera månader som jag sov hemma, och det var inte kul. Men mamma är underbar, och hon lyckades distrahera mig lite grand genom att sätta mig i arbete med att rensa ur min garderob. Nu ska jag möblera om också. Om jag får ork till att komma igång alltså...

Igår var mormor, morfar, jennifer och jonny här på middag och fars dag-fika. De passade även på att fira mig, eftersom det inte blivit av att familjen firat min födelsedag ännu... Fick en dator och en gps. Väldigt praktiskt och bra.

Kun for meg.

Jag är så jävla trött på dessa ångestattacker. Speciellt de jag får när jag inte ens vet vad felet är... Men antar att jag inte klarar av att vara ensam. Well well, Daniel räddade mig den här gången. <3

Hade första mötet på psykiatrin i onsdags, utredningen är i process. Lite otur att hon skulle bort i två veckor bara. Men får vara glad över att första steget är taget i alla fall. Hoppas på att de kan komma fram till en diagnos rätt fort, så att de kan skicka mig vidare dit jag behöver. Jag vill bort från det här livet!

Ångest.

Speeding heart beat. Chest pain. Indisposition. Rushing head.
Supreme fear. I can't breathe~                         Make.It.Stop!


I want a perfect moment.



I want a perfect moment
I want to go tonight
I want to see the stars shoot
out of the pitch black sky

I want to start a fire
I want to burn tonight
I want a world in motion
I want to see the signs
Race through my mind

All I want now is a white light moment
Come with me tonight
Monochrome city
The colors fading
Watching the world in your eyes

Take me around the planet
Take me through space and time
Paint me a perfect picture
and make sure you cross the line
Dont let the colours scare you
Its just a state of mind
We'll stay in a sigh


Kanske?



Har precis varit i stan med Evelina och Simon, och kollat runt lite inför Halloween. Köpte en peruk, men är inte så säker på den längre känner jag. Den ser inte ut som den i butiken, och jag tror faktiskt inte att jag passar så bra i den. Men, den är öppnad, så jag kan inte direkt byta. Det får helt enkelt duga.

Breathe.




Sovdags.

Var tvungen att dra mig till Huddinge Sjukhus och Immunbristenheten idag. De skulle följa upp lite och kolla hur allt gått för mig hos de andra läkarna. Sedan skrev de ut mig eftersom jag inte har något att göra på den avdelningen egentligen. Men han skickade en remiss till en hudläkare också. Det känns bra att det äntligen tas tag i. Fick även direktiv att vaccinera mig varje höst mot influensan, eftersom jag är i riskgruppen. Woho...

Det värsta var att åka kommunalt dit och tillbaka. Man blir bortskämd när man är van vid att köra. Jag hoppas verkligen att min bil blir fixad snart... Han är saknad.

Har börjat få ont i halsen, och lungorna. Och känner mig varm.


No comment.

Folk slutar aldrig att förvåna en... Jag är så jävla less.


Musik, poesi och konst gör livet värt att leva.

Idag är det ok, hittills. Jag är mest likgiltig, och känner inga starka känslor just nu. Avdämpad. Har precis druckit lite yoghurt och tagit mina mediciner. Sitter och spelar lite gitarr och pillar på min gamla laptop, installerar program osv. Matte var snäll och formaterade om den igår, eftersom jag har varit utan dator i drygt en vecka nu och gamle bengt hade tusen virus och maskar. Stackarn.





Hon är på jakt efter solen. Hon är på flykt från sin skugga...
Men får att kunna svälja, så måste man tugga.

 


Jag älskar er faktiskt.

Alla ni som är sura på mig för att ni tycker att jag inte hör av mig;

Till mitt försvar vill jag först säga att ni hör själva inte av er särskilt ofta. Sen vet jag att, nej, det är inte ofta jag hör av mig. Inte till någon. Jag försöker att svara de som skriver till mig, men jag orkar knappt ens det vissa dagar. Det är verkligen inget personligt, jag har inte glömt er eller tycker mindre om er. Jag mår bara inte bra, inte alls, jag har hamnat på botten. Och jag är inte direkt den som hör av mig och säger "hej, jag mår dåligt, vill du lyssna på mig?". Jag drar mig undan lite, för jag vill inte lassa på en massa extra skit på de jag bryr mig om. De flesta av mina vänner har redan tillräckligt mycket själva att må dåligt för.

Jag får ångest när jag tänker på alla som jag borde höra av mig till, och jag planerar i mitt huvud om och om igen att jag ska skriva något eller ringa. Men sedan glömmer jag. Det blir bara till en ond spiral med ångest och glömska, som hela tiden trappas upp och bara gör allt ännu värre.

Jag räcker helt enkelt inte till längre. Jag har alltid satt alla andra före mig själv, men jag klarar inte av att fortsätta så. Då kommer jag att gå under. Det är omöjligt att finnas där för alla som behöver, när jag mår så här. Även om jag vill. Jag måste ta tag i mig själv och vara egoistisk för första gången i mitt liv. Börja om från noll. Ändra min livsstil totalt.

Jag är rädd för mig själv. Just nu är det så illa att om jag är ensam så gör jag verkligen ingenting. Jag glömmer saker som att äta och duscha, och ska jag vara ärlig så vet jag knappt vad jag fördriver tiden med. Varken min kropp eller mitt huvud fungerar som de ska för tillfället. Jag vet inte om det är medicinerna eller sjukdomarna som påverkar mig, eller om det kanske är något annat. Jag har så många symptom att jag börjar undra själv om jag är en jävla hypokondriker. Skäms varje gång någon frågar hur jag mår... Jag är sjuk från mitt yttersta lager med hud, ända in i själen. Fläckvis är det okey, men det räcker inte. Jag har mycket att ta tag i, och det kommer säkert att ta lite tid. Men professionell hjälp när det gäller min kropp har jag redan, och själen kommer jag att få hjälp med snart.

Jag försöker att inte försvinna. Men jag hoppas att ni kan förstå och acceptera de gånger jag gör det.

Jag älskar er faktiskt.

Kort.

augusti
ζ Jobbade, jobbade, jobbade
ζ Kryssning » nya kontakter
ζ Lägenhetsvakt
ζ Kaos
ζ Jobbade ännu mer
ζ Fyllde 21 » awesome kväll med Laserdoom, kinesiskt & fest
ζ Jobbade

september
ζ Bilen pajade
ζ Fixade bilen
ζ Jobbade
ζ Farfar fyllde 80 » släktträff i Norrland » fest, umgås & grillning i kåtan
ζ Bilen gick sönder igen
ζ Magundersökning, nedsövd » en till diagnos » fler mediciner 
ζ Var på min första Hockeymatch
ζ Reumatologen
ζ Gamla kontakter
ζ Sista minuten-resa till Turkiet
ζ Började med nya mediciner » må helvete
ζ Mer kaos
ζ Fixade bilen
ζ Vänner och stöd

oktober
ζ Kaos kaos kaos
ζ Bilen paj ännu en gång
ζ Vänner
ζ Malin fyllde 21 » mysig tjejkväll 
ζ Danilio fyllde 23 » karatefylla
ζ Hockey
ζ Kaos
ζ Botten

Jag har inte skrivit på evigheter...

Det har hänt så mycket att jag vet varken ut eller in. Jag tänker inte skriva ett 500 meter långt inlägg, som jag brukar. Det är förmodligen inte en jävel som orkar läsa dem ändå, så det gör nog inget. Jag mår riktigt dåligt, har nått botten totalt. Det är allt jag kan säga just nu, kanske uppdaterar någonting kort om tiden som varit - senare.

Tidigare inlägg