naathaliie

orka orka orka orka orka orka orka

Jag orkar inte.

Sitter här hemma nu, ensam. Kvällen har ändrats rätt mycket från mina förhoppningar, men jag försöker att skärpa mig. Jag vet att jag är töntig ibland, även om jag inte vill vara det. But hey, alla har vi dåliga sidor som vi måste joba på - eller hur?

Måste fördriva tiden och tänka på annat för att komma ur mönstret med allt dåligt tänkande. Nu har det gått en halvtimme, klockan är halv elva.

Feelings feeling feelings. Hur orkar jag känna så mycket? Det förstår jag inte själv. Jag tänker för i helvete alldeles för mycket på saker som jag absolut inte vill tänka på! Saker som får mig att må så dåligt att jag bara vill försvinna. Men ändå så tänker jag på dem.. Ibland undrar jag om jag tycker om att göra illa mig själv på något sätt, men det tror jag inte att jag gör. I så fall är jag ganska sjuk i huvet... Vilket jag också har funderat på. Är jag typ psykiskt skadad på något sätt? Ibland tror jag det, men sen tycker jag bara att det låter helt knäppt att jag skulle vara det.

Kanske är vi alla lite störda i huvet. På något sätt. Det låter väl rätt rimligt egentligen, eftersom att alla ens tankar och det man gör kommer ju från huvet. Ingen är perfekt, och det leder till att vi gör olika saker som inte är bra. Misstag, dåliga sidor och så vidare är väl bevis på att vi är störda i huvet allihopa. Det känns faktist mycket bättre att tänka så.

Nu har det gått en timme, klockan är elva. Skriver lite här, och snackar med Glenn och Lasse på msn samtidigt. Shit vilka funderinar på livet man har, och ens problem och svaga sidor. Vad kan man egentligen göra för att komma ur ett mönster som bara får en att må skit?

Herregud, man skadar bara sig själv med tankarna men kan ändå inte bryta mönstret hur mycket man än vill.  Det är ju helt sjukt. Vad kan man göra för att ändra saker? ångest? för höga krav? skuldkänslor för hur löjlig man är? tröstätande? ens självbild? Jag kan inte komma på någon bra metod som man kan använda när man är ensam.. Om man har någon i närheten som visar att den bryr sig så blir det ju att man mår bättre. Men sen när man är ensam igen så kommer känslorna ibland tillbaka. Vad kan man göra då?

Sitter och lyssnar på Michael Learns To Rock - han är underbar! Det får mig att må lite bättre och bli lite lugnare även om tårar singlar nerför kinderna ibland. Hans röst är skön, och musiken får en att känna sig tryggare. Det behöver jag just nu. Musik är bra tröst och stöd, när man är rädd ledsen och ensam.

Nu loggade de ut båda två. Klockan är kvart i tolv. Vaniljsås är gott. Hallon jordgybbar och blåbär med. Lustigt att man orkar vispa grädde bara för att vräka i sig.

Nu blev det jobbigt när man inte hade någon att prata med längre... Jag hatar när jag är på det här sättet! Kan någon rädda mig från mig själv? Jag kommer ta död på mig någon gång med mina känslor. Hur kan det göra så bokstavligt ont i hjärtat och magen ibland utan att man vet varför. Man vet bara att det beror på känslor, men inte vilka. Jag kan inte förklara.

Jag är nog självisk. Behöver bekräftelse, och behöver veta att jag är omtyckt. Annars sjunker jag. Jag mår skitdåligt ibland och känner mig liten och obetydlig. Sen helt plötsligt är jag jätteglad och känner mig finast i världen.. Hur knäppt är inte det?

Åh.. Spelar på blip.se och undrar varför det är en massa idiotiska killar som är kåta överallt? Jag menar, what's the point? Nu för tiden verkar det ju nästan som att meningen med livet är att få killar kåta. Kolla bara på media - tv/tidningar/reklam. Allt har med sex och anorexiatjejer med antingen väldigt lite eller inga kläder alls. Eller så ska man ha stora bröst, och ha tonvis med smink. Det är ju då man är fin, eller? Varför är vi inte bara oss själv utan smink och tillgjordhet? Anledningen till att tjejer sminkar sig är ju för att vara fina inför killar, och anledningen till att man då mår sämrre är för att man vill vara finare än alla andra tjejer i killarnas ögon. Fan, vilken jävla värld.

Jag är trött. Klockan är halv ett. Jag har ont i magen, tror att det är grädden... Ska leta efter någon film.

Mår verkligen inte bra just nu. Inte på sista tiden heller. Det är inte bara psykiskt, har ont också. Huvudvärk och ont i magen har jag varje dag. Känns som att jag ska svimma, får gåshud och kallsvettas när jag får spykänslor och kramp i magen. Har ont i knät, foten och ryggen också. Går på sjukgymnastik för att fixa knät, så hoppas i alla fall att det blir bättre snart.

Nu är klockan ett. Känns som att jag ska spy. Nu ska jag kolla på film eller tv.. Får se. Hoppas att allt blir bättre när jag vaknar.

Hoppet får en att fortsätta.

----

Det blev inte bättre.. Somnade en liten stund i soffan, men lite efter tre vaknade jag igen. Mådde inte direkt bättre då. Nu är klockan halv fem. Jag mår bajsdåligt.

Tack och lov för att Dea finns just nu. Även om hans humor är lite knasig.

Hejdå

Det var en gång en tjej som hette Nathalie, som alltid skrev i sin blogg. Helt plötsligt så slutade hon att skriva, och efter ett tag kände hon att hon måste börja skriva igen. Men varje gång hon tänkte göra det så var det något annat som kom i vägen, eller så var hon inte på humör. Hon mådde dåligt många gånger, bland annat för att hennes hund dog, och för att hon hade mycket att göra i skolan. Hon var väldigt stressad och kunde inte sova på nätterna. Egentligen kände hon att det bara skulle varit bra om hon hade skrivit av sig, men hon orkade helt enkelt inte för att hon mådde för dåligt.

Den här gången har hon lektion som börjar snart, och sedan ska hon hem igen till den stökiga lägenheten. Men den här gången hoppas hon att det inte kommer att ta lika lång tid igen att skriva, för hon saknar skrivandet.

Nathalie hoppas att allt kommer att bli bättre.