I don't have the energy to...
Det är allt jag kan säga. Jag orkar inte längre. Jag är sjuk igen, som alltid, och hur många gånger det här året har jag egentligen ens varit frisk? Visst, visst, visst. Klaga inte. Men vadå, ingen kan väl mena att det är normalt att vara sjuk så här ofta? Jag vet ingen (ja, jag känner faktist ett par stycken...) förutom jag själv som är det, och då kan det väl inte vara normalt?
Jag orkar inget.
Men hur ska jag egentligen orka något? När man inte mår bra så gör man ju liksom inte det, man har ingen lust med något. Normala människor blir ju friska igen, och är det ett tag, så de hinner och kan komma ifatt med allt de inte orkade när de var sjuka. Men jag hamnar bara mer och mer efter. Jag vet inte hur jag ska klara av skolan, det skulle gått käpprätt åt h-vete för länge sen om det inte varit för att jag ändå har lätt för mig. Jag undrar bara hur länge jag kan gå på min lättlärdhet, när börjar hevetet? En bra utbildning, bra betyg och sedan ett bra jobb, bra lön; det är vad jag vill ha. Men klarar jag det?
Syrran mår dåligt.
Det gör inte saker lättare. Man bryr sig ju, men inte mycket man kan göra. Jag HAR försökt, och försöker hela tiden. Det gör vi hela familjen. Familjen. Jag bor ju inte ens hemma längre så jag kanske inte gör så mycket, men hon har kommit hit ganska mycket på sista tiden. Vi har pratat, jag lyssnar på henne och försöker. Men vad ska man göra, hur ska man hjälpa? Det är grymt svårt, och hon kommer nog inte må bättre förrän hon börjar förstå hur livet är men att det går vidare. Att allt går upp och ner, och hon måste ändå ta ansvar och tänka framåt, hon kan inte ge upp allt och skita i allt. Lätt att säga.
Vännerna borta.
Så känns det just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, och jag vet att jag inte heller tar kontakt. Men sanningen är att med vissa personer känns det inte ens värt att försöka, de vill ändå inte ha med mig att göra längre. Sorry, kanske har missuppfattat allt regält mycket, men jag säger bara hur jag känner och har uppfattat det. Jag vill inte komma och tränga mig på i deras liv, jag vill inte tvinga de att vara med mig. Aldrig. Det ska vara ömsesidigt. (Detta gäller inte alla vänner.)
Ljuset i mörkret,
det är ändå Stefan. Vad skulle jag göra utan ditt stöd? Du finns alltid, no mather what, no question when or why. Det är värdefullt, att det finns några sådana personer i denna grymma värld. Såna vill man se mer av. Det finns personer som varit så för mig, men det är inte ofta som någon är så hela tiden, utan oftast bara under vissa perioder när de själva känner för det. Vissa personer finns fasst vi nästan inte umgås alls, Elin och Therese t.ex. Det kan gå evigheter innan vi ses, men när vi väl gör det känns det som att tiden stått still.
Livet går upp och ner.
Jag undrar hur många ggr jag har sagt det? Miljontals minst, jag vet. Men jag försöker att inse det och förstå det, så att jag sen kan acceptera det. Det är ord som ger hopp om att snart kommer det kanske något roligt, en bra period i livet igen, och utan de orden skulle jag kanske gett upp för länge sen. Det är bara att hålla ut, och försöka tänka på det som faktist är bra. Vilket jag har skitsvårt med, tror jag. Men jag försöker, det är väl det som räknas?
I'm sorry for everything I don't do. But I'm trying, I really am. I just don't have the energy.... I'm sorry... my love.
Inte så konstigt att dina kompisar verkar glömma bort dig, du verkar ju ägna 99,5% åt din pojkvän.. Gosh skulle jag gjort på det sättet du gör, skulle jag inte tvekat att ta kontakten själv!Åka runt och offra mig för att allting skulle bli bra igen! Du får faktiskt skylla dig själv naathaliie!
No no no, I know it seems that way but that's not how it is!
Varför döma ut mig så när du bara läst min blogg? Man skriver ju faktist inte allt i den. Shit, klart jag ägnar mycket till honom eftersom vi faktist bor tillsammans och sen eftersom att han faktist är den enda som står så nära just nu. Sen vet du ingenting om vad jag har gjort/inte gjort med/mot mina vänner. Jag har faktist försökt, men de har inte visat intresse. Vad ska jag göra då? Pka dit och tvinga de att var med mig? :S
BLÄ!
Nej men visa mer uppskattning, okej du kanske är hur kär i din boyfriend som helst men face it kanske kärleken bryts upp? Nej du behöver inte tvinga, du behöver kanske fråga vara nära inpå. Jag hamnade själv i samma situation när jag var orolig att mina kompisar frösvunnit, jag försökte och ringde hörde av mig . Tillslut förklarade dom sig där dom sa att de själva hade känt sig totalt bortglömda från min sida och på den vägen så har jag bättre kontakt med dom än förr... Jag har läst igenom hela din blogg, och det är djupt det du skriver väldigt djupt. Så du kanske måste sammanställa lite grann innan du trackar på kompisarna som har lämnat dig. Chansen att dom har det är minimal, MINIMAL!
Säg inte blä före du har hoppat över bäcken, det kan finnas vackra blommor även där :)
Uppskattning, av vadå?
Ja, jag frågar på om vi ska hitta på saker men det finns alltid ursäkter. Antingen orkar de inte eller så är det något annat. Sen när man har en fest och inte ens bjuder en av sina "närmaste", är det inte något som är fel då..? :/ Det känns i alla fall så... Men jag vet inte, kanske har du rätt - jag måste fråga rakt ut vad de vill eller något sånt.. Men det känns faktist väldigt jobbigt.
Varför är chansen minimal? Det förstår jag inte, jag har blivit lämnad så många ggr förr.. Kanske har det varit som du säger varje gång, att de har känt likadant, med det skulle ju vara ännu mera tragiskt. Jag vet inte - jag är väl rädd för att möta sanningen, som kanske till och med är en lögn. För att få reda på det vet jag att jag måste våga...
Jobbigt tungt svårt, men vill jag så måste jag.
MEN SKITSAMMA DÅ, Du verkar ju inte vara öppen för att göra saken bättre du tjurar ihop dig för smågrejer som en fest GOSH!
Ehh, what? :S
Tjurar ihop, har jag tjurat ihop? Nope inte alls, nämde det bara som ett exempel. Verkar mer som att du lackar ur pga det där. Herregud, vilken reaktion!
Vad har jag skrivit som du ska reagera sådär på? I'm just explaining some things.
Om du tycker att jag "tjurar ihop" kan du ju läsa allt igen och försöka att verkligen läsa och förstå.
Vet inte vad jag ska säga... - Men ta en titt på vem som egentligen tjurar ihop!
Jag tjuarar sannerligen inte ihop, tycker som jag alltid tyckt, se första kommentaren. Som sagt... Det finns fina blommor även på andra sidan bäcken.. Orkar inte lägga ner mer tid nu för att försöka få dig att se saken kanske från ett annat perspektiv. Gör som du vill, orkar inte vara någon som ifrågasätter längre, du verkar ju inte vara mottaglig för att se saker från annat perspektiv. SO LONG!
Okey, så bra då.
Jag har inte ens sagt emot dina försök, om du har uppfattat det. Dessutom har jag pratat med dem, och nya situationer dyker upp hela tiden.
Haha! Klart jag är, och klart jag har gjort det. Förstår bara inte varför du blir så sur! Knas :S
vad var det som gjorde dig sur i mitt svar?
Först och främst fattade jag inte vad du menade att jag skulle visa uppskattning med, så då frågade jag. Sedan förklarade jag situationen mer ingående för att du kanske skulle förstå, men det gjorde du tydligen inte. Sen sa jag vad jag trodde och tyckte var konstigt, men att du kanske har rätt. Och sist ett erkännande. Vad är fel med allt det?
Skulle vara kul att veta, eftersom ingen annan tycker att det låter konstigt eller emotsättande på något sätt. Tack.
Du är ju helt schluuuuuuuuut :O
Vem menar du Simon..? "/
Men Schööning jag menar förstås inte den anonyma kisen ffs :O