ANGER
Seriöst. Hur fan ska man orka? Patetiskt.
Var på stan idag efter skolan. Träffade först Sandra, sen Sussie och några till. Hittade några fynd, hade ganska trevligt. Sen ringde Stefan. Vi pratade lite. Sa att vi skulle höras mer senare om en stund. Jag frågade bland annat vad han gjorde och vad han skulle göra idag. Han sa att han skulle hem och packa och sedan åka hem till Zabina och sova där. Okey. Efter ett tag bröts samtalet. Eller så la han på. Jag vet inte vilket, eftersom han är så jävla barnsligt patetisk nuför tiden.
Sen när jag var på väg hem med bussen, provade jag att ringa upp. Men han svarade inte, så jag sickade ett sms. "Hej, vad gör du? Du svarade inte." Fick svar efter ett tag att han var på ungdomsmottagningen och skulle testa sig. Det ska ju jag också göra, och vi hade till och med bestämt att vi skulle göra det tillsammans! Och det var faktiskt HAN som sa det. Han lovade det, eftersom han hade ljugit om det där med kondomerna. Så nu frågade jag varför han gick utan mig, eftersom han till och med visste att jag redan var på stan? Frågade också om han var där med Zabina. Fick till svar; "Ville gå själv."
Happ. Jag skrev och bad honom ringa upp mig när han var klar. Efter lite mer än en timme skickade jag ett till sms och frågade om han inte var klar än och kunde ringa upp mig. Men han packade skrev han tillbaka. Så jag skrev att jag kunde ringa upp och så kunde han packa samtidigt. Fick inget svar, så efter ca en halvtimme eller något så ringde jag. Han svarade. Sa att han inte ville prata just nu. Han var på väg till Zabina. Jag svarade och förklarade att jag bara ville prata med honom innan han träffade henne, och då sa han; "Okey, men vad ville du säga då?". Tog för givet att han var själv då. Så jag började prata.
Sen avbröt han mig mitt i en mening och sa att nästa tisdag kommer han och hämtar alla sina saker. Han frågade inte ens om det går bra för mig. Om jag är hemma då. Men jag är hos psykologen, berättade jag för honom. Och vi måste ju sortera allt porslin osv, vilket som är vems, innan han kan hämta allt. Det bad han mig göra. Men inte fan tänker jag stå och göra allt det själv?! NO WAY! Han kan komma hit på söndag och då kan vi fixa sånt. Men då sa han att han skulle vara med Zabina då.
Egentligen har han redan lovat att han och jag skulle vara på lördag och söndag. Det lovade han innan han ens visste att Zabina existerade! Han ska på kryssning nu på fredag till lördag med jobbet, och då sa han att han och jag, med flera, skulle dra ut på lördagen och fira mig, och sedan på söndagen så skulle han och jag hitta på något. Eller prata? Men nu säger han att "Ja men det var ju så länge sen vi sa så". Det var kanske en månad sen? Och det spelar väl ingen roll? Ett löfte är ett löfte. Och han skulle fira mig.
Nu säger han dessutom att Zabina ska följa med på lördag! Fyfan! Tror han att jag vill det efter all skit som har hänt? Tror han att jag vill att hans nya offer ska följa med när han ska fira mig, när han vet att jag fortfarande älskar honom mer än allt?! Shit. Då är man lost i huvet alltså.
När vi började prata om detta så frågade jag varför i helvete hon ska med? Han sa att hon ville gratta mig. "Yeah right. Varför i helvete skulle hon vilja göra det?! Hon skiter väl i att jag fyller år!?" Han sa att hon har sagt grattis många gånger osv. Och så hörde jag en tjejröst. "Jag känner mycket klubbfolk också". Eller något sånt. Hah! Hon var där! Hon var där med honom hela tiden under samtalet! Hon var med på ungdomsmottagningen också. Han ljög. IGEN. Han gick inte alls ensam.
Dessutom tror jag att han hade högtalaren på. Hurfan kan hon annars veta vad jag säger? Han säger att han inte hade det, men hur ska jag kunna tro på det? Fyfan. Blir bara så arg. Och trött. Och när jag frågade hur hon visste vad jag sa i såna fall, så började de till och med svara på den frågan samtidigt. Hah. Stefan nekade fortfarande, så jag frågade hur hon kunde svara på min fråga samtidigt som honom, om hon inte hörde den? Då la han på.
Så jävla moget!
Sen svarade han inte. Så jag började bomba honom med telefonsamtal. Är så trött på att han bara lägger på, så ville vara lite jobbig. Dessutom ville jag ha ett svar. Ringde ända tills jag kom till telefonsvararen, för att sedan lägga på och ringa igen. Och igen. Och igen. Vet inte hur många ggr jag gjorde detta, men väldigt många! Till slut svarade han.
Han sa att han skulle ringa mig senare. Att de skulle äta nu. De hade precis kommit fram. Han sa att han la på för att jag inte förstår honom. "Hurfan ska jag kunna förstå dig, när du aldrig pratar med mig? Det är ju bland annat sånt här jag vill prata om! Så det är ditt eget fel." Han började prata en massa strunt. Vette fan vad han sa. Men det var nog för att de hade kommit hem till några kompisar till Zabina. Han ville väl inte säga något så att de hör. Han la till och med på igen, när jag frågade vad han sa. LÖJLIGT!!!
Tycker bara att det är så löjligt. Tänker fan inte tolerera att han håller på så här. Dessutom vet jag att han tycker det är irriterande när jag skriver ofta oså, men jag gör det ännu mer när han inte svarar. För det är det värsta tycker jag. Man svarar om någon ringer och man svarar på sms om de är viktiga. Men det gör inte han. Klart jag vill vara lite jobbig då. Han ska fan inte få behandla mig hursom helst utan att jag gör något tillbaka. Han skulle ju så jävla lätt kunna göra allt bra. Men ju mer han gör mot mig, desto jobbigare är jag mot honom.
Men det är ju inte bara för att vara jobbig.. Ibland mår jag så dåligt att jag vill försvinna, och då behöver jag verkligen stöd. Då säger jag det till honom, men det spelar inte så stor roll.
Jag har frågat om han vill vara min vän, och han har sagt ja. Jag har frågat om han bryr sig om att jag mår dåligt, och han har sagt ja. Jag har sagt att jag vill ha och behöver hans hjälp, och han har sagt att han vill och ska hjälpa mig. "Men inte idag", säger han ofta. "Inte just nu".
Men när då?
Jag skojar inte när jag säger sånt där...Och om man bryr sig så kan man väl visa det? I alla fall lite...? Till slut kan det ju vara för sent. Då kanske jag inte finns längre. Förstår han inte det? Är det så svårt att förstå?
Vad ska han tänka om det blir så? "Jag hade inte lust att behandla henne som en människa just då. Så nu är hon aldrig mer en människa igen."
Var på stan idag efter skolan. Träffade först Sandra, sen Sussie och några till. Hittade några fynd, hade ganska trevligt. Sen ringde Stefan. Vi pratade lite. Sa att vi skulle höras mer senare om en stund. Jag frågade bland annat vad han gjorde och vad han skulle göra idag. Han sa att han skulle hem och packa och sedan åka hem till Zabina och sova där. Okey. Efter ett tag bröts samtalet. Eller så la han på. Jag vet inte vilket, eftersom han är så jävla barnsligt patetisk nuför tiden.
Sen när jag var på väg hem med bussen, provade jag att ringa upp. Men han svarade inte, så jag sickade ett sms. "Hej, vad gör du? Du svarade inte." Fick svar efter ett tag att han var på ungdomsmottagningen och skulle testa sig. Det ska ju jag också göra, och vi hade till och med bestämt att vi skulle göra det tillsammans! Och det var faktiskt HAN som sa det. Han lovade det, eftersom han hade ljugit om det där med kondomerna. Så nu frågade jag varför han gick utan mig, eftersom han till och med visste att jag redan var på stan? Frågade också om han var där med Zabina. Fick till svar; "Ville gå själv."
Happ. Jag skrev och bad honom ringa upp mig när han var klar. Efter lite mer än en timme skickade jag ett till sms och frågade om han inte var klar än och kunde ringa upp mig. Men han packade skrev han tillbaka. Så jag skrev att jag kunde ringa upp och så kunde han packa samtidigt. Fick inget svar, så efter ca en halvtimme eller något så ringde jag. Han svarade. Sa att han inte ville prata just nu. Han var på väg till Zabina. Jag svarade och förklarade att jag bara ville prata med honom innan han träffade henne, och då sa han; "Okey, men vad ville du säga då?". Tog för givet att han var själv då. Så jag började prata.
Sen avbröt han mig mitt i en mening och sa att nästa tisdag kommer han och hämtar alla sina saker. Han frågade inte ens om det går bra för mig. Om jag är hemma då. Men jag är hos psykologen, berättade jag för honom. Och vi måste ju sortera allt porslin osv, vilket som är vems, innan han kan hämta allt. Det bad han mig göra. Men inte fan tänker jag stå och göra allt det själv?! NO WAY! Han kan komma hit på söndag och då kan vi fixa sånt. Men då sa han att han skulle vara med Zabina då.
Egentligen har han redan lovat att han och jag skulle vara på lördag och söndag. Det lovade han innan han ens visste att Zabina existerade! Han ska på kryssning nu på fredag till lördag med jobbet, och då sa han att han och jag, med flera, skulle dra ut på lördagen och fira mig, och sedan på söndagen så skulle han och jag hitta på något. Eller prata? Men nu säger han att "Ja men det var ju så länge sen vi sa så". Det var kanske en månad sen? Och det spelar väl ingen roll? Ett löfte är ett löfte. Och han skulle fira mig.
Nu säger han dessutom att Zabina ska följa med på lördag! Fyfan! Tror han att jag vill det efter all skit som har hänt? Tror han att jag vill att hans nya offer ska följa med när han ska fira mig, när han vet att jag fortfarande älskar honom mer än allt?! Shit. Då är man lost i huvet alltså.
När vi började prata om detta så frågade jag varför i helvete hon ska med? Han sa att hon ville gratta mig. "Yeah right. Varför i helvete skulle hon vilja göra det?! Hon skiter väl i att jag fyller år!?" Han sa att hon har sagt grattis många gånger osv. Och så hörde jag en tjejröst. "Jag känner mycket klubbfolk också". Eller något sånt. Hah! Hon var där! Hon var där med honom hela tiden under samtalet! Hon var med på ungdomsmottagningen också. Han ljög. IGEN. Han gick inte alls ensam.
Dessutom tror jag att han hade högtalaren på. Hurfan kan hon annars veta vad jag säger? Han säger att han inte hade det, men hur ska jag kunna tro på det? Fyfan. Blir bara så arg. Och trött. Och när jag frågade hur hon visste vad jag sa i såna fall, så började de till och med svara på den frågan samtidigt. Hah. Stefan nekade fortfarande, så jag frågade hur hon kunde svara på min fråga samtidigt som honom, om hon inte hörde den? Då la han på.
Så jävla moget!
Sen svarade han inte. Så jag började bomba honom med telefonsamtal. Är så trött på att han bara lägger på, så ville vara lite jobbig. Dessutom ville jag ha ett svar. Ringde ända tills jag kom till telefonsvararen, för att sedan lägga på och ringa igen. Och igen. Och igen. Vet inte hur många ggr jag gjorde detta, men väldigt många! Till slut svarade han.
Han sa att han skulle ringa mig senare. Att de skulle äta nu. De hade precis kommit fram. Han sa att han la på för att jag inte förstår honom. "Hurfan ska jag kunna förstå dig, när du aldrig pratar med mig? Det är ju bland annat sånt här jag vill prata om! Så det är ditt eget fel." Han började prata en massa strunt. Vette fan vad han sa. Men det var nog för att de hade kommit hem till några kompisar till Zabina. Han ville väl inte säga något så att de hör. Han la till och med på igen, när jag frågade vad han sa. LÖJLIGT!!!
Tycker bara att det är så löjligt. Tänker fan inte tolerera att han håller på så här. Dessutom vet jag att han tycker det är irriterande när jag skriver ofta oså, men jag gör det ännu mer när han inte svarar. För det är det värsta tycker jag. Man svarar om någon ringer och man svarar på sms om de är viktiga. Men det gör inte han. Klart jag vill vara lite jobbig då. Han ska fan inte få behandla mig hursom helst utan att jag gör något tillbaka. Han skulle ju så jävla lätt kunna göra allt bra. Men ju mer han gör mot mig, desto jobbigare är jag mot honom.
Men det är ju inte bara för att vara jobbig.. Ibland mår jag så dåligt att jag vill försvinna, och då behöver jag verkligen stöd. Då säger jag det till honom, men det spelar inte så stor roll.
Jag har frågat om han vill vara min vän, och han har sagt ja. Jag har frågat om han bryr sig om att jag mår dåligt, och han har sagt ja. Jag har sagt att jag vill ha och behöver hans hjälp, och han har sagt att han vill och ska hjälpa mig. "Men inte idag", säger han ofta. "Inte just nu".
Men när då?
Jag skojar inte när jag säger sånt där...Och om man bryr sig så kan man väl visa det? I alla fall lite...? Till slut kan det ju vara för sent. Då kanske jag inte finns längre. Förstår han inte det? Är det så svårt att förstå?
Vad ska han tänka om det blir så? "Jag hade inte lust att behandla henne som en människa just då. Så nu är hon aldrig mer en människa igen."
Kommentarer
Trackback