Jag vill.
Nu har jag varit i skolan.. Pratat lite med kuratorn. Det var väl bra. Kom inte fram till något speciellt som jag inte redan tänkt på, men jag pratade av mig lite i alla fall.
Mamma ringde mig förut. Och jag berättade om mitt, Inges och Patriks samtal i morse. Hon reagerade precis som jag trodde. "Men du måste ju gå till skolan, det är det viktigaste." Hon sa att oavsett om jag inte kan koncentrera mig så är jag i alla fall där, och får kanske in lite i huvet. Ehm. Hon har väl lite rätt.
Det känns konstigt.. Mamma säger att det viktigaste är om jag går i skolan, medan Patrik säger att mitt mående går före skolan. För om jag inte mår bra så kan jag inte heller prestera i skolan. Hm... Blir bara väldigt ledsen när mamma och pappa lägger så stor vikt på vissa saker. Jag mår bara sämre av att höra sånt.. Jag vet ju redan om vad jag borde göra. Och jag har dåligt samvete för vad jag inte gör. Och det är inte precis att jag skiter i saker för att jag tycker det är kul. Jag orkar verkligen inte..
Mamma sa i alla fall att hon skulle hjälpa mig så mycket hon kan för att jag ska klara av det här sista året. Hon sa att hon kan bo här i några veckor, och hjälpa mig, tills jag kommer igång själv... Och nu är det typ bestämt. Syrran ska också bo här under den tiden. Vilket jag inte är alltför glad över, men jag hoppas att det går bra.
Känner mig så slut. Så tom. Men ändå så full. Sprängfylld av känslor.
Jag ska i alla fall försöka... Jag vill ta studenten 2008. Med bra betyg.
Mamma ringde mig förut. Och jag berättade om mitt, Inges och Patriks samtal i morse. Hon reagerade precis som jag trodde. "Men du måste ju gå till skolan, det är det viktigaste." Hon sa att oavsett om jag inte kan koncentrera mig så är jag i alla fall där, och får kanske in lite i huvet. Ehm. Hon har väl lite rätt.
Det känns konstigt.. Mamma säger att det viktigaste är om jag går i skolan, medan Patrik säger att mitt mående går före skolan. För om jag inte mår bra så kan jag inte heller prestera i skolan. Hm... Blir bara väldigt ledsen när mamma och pappa lägger så stor vikt på vissa saker. Jag mår bara sämre av att höra sånt.. Jag vet ju redan om vad jag borde göra. Och jag har dåligt samvete för vad jag inte gör. Och det är inte precis att jag skiter i saker för att jag tycker det är kul. Jag orkar verkligen inte..
Mamma sa i alla fall att hon skulle hjälpa mig så mycket hon kan för att jag ska klara av det här sista året. Hon sa att hon kan bo här i några veckor, och hjälpa mig, tills jag kommer igång själv... Och nu är det typ bestämt. Syrran ska också bo här under den tiden. Vilket jag inte är alltför glad över, men jag hoppas att det går bra.
Känner mig så slut. Så tom. Men ändå så full. Sprängfylld av känslor.
Jag ska i alla fall försöka... Jag vill ta studenten 2008. Med bra betyg.
Kommentarer
Trackback