OMG :'(
Stefan stövlade in här för ca 45 minuter sen. Utan att höra av sig innan. Inte knackade han heller. Han skulle ju ha ringt mig igår, men det hade han "glömt" och när han kom på det idag så tänkte han att "det redan var för sent". Jag har sagt tusentals gånger att jag inte vill att han ska komma hit om jag inte är hemma. Och ändå kunde han inte ringa innan han kom!
Han sa inte ens hej. Eller, jo, Han skrek "Hallå?" för att kolla om jag var hemma. Och då svarade jag och var jättechockad. Han skulle städa lite eftersom jag hade sagt åt honom. Han hade ju lovat. Men inte fan visste jag att han skulle komma nu? Och han städade inte ens ordentligt!!! Han typ sprang in, torkade av diskbänken lite slarvigt och tog fram dammsugaren. Sen drog han den några slarviga gånger över golvet, och så "hörde" han ju inte vad jag sa. Han kunde inte stänga av dammsugaren för att lyssna heller.
Sen var han klar tyckte han och då sprang han och tog ett glas vatten. Men inte fan var det klart!? Det låg bland annat stora dammtussar längs väggarna i datorrummet. Och alla jävla kartonger som är hans stod kvar. Och verktygslådan stod kvar mitt i hallen. Då säger han att han ska ta det någon annan dag för att han har bråttom nu. Han skulle träffa Zabina. Såklart. Hon är ju viktigare än att jag får leva med skit hur länge som helst, trots att han träffar henne varje dag.
I alla fall, han tog lådorna och åkte ner med dem. Sen tog han upp några av dammtussarna och ställde in verktygslådan. Men det var ju fortfarande inte ordentligt i datorrummet. Vi skulle fixa helt. Dammsuga, skura, damma. Speciellt nu när jag kanske ska ha festen på lördag. Men det skiter han i för han skulle vara med Zabina.
Jag blev arg, och fick typ panik. För jag visste att han skulle göra likadant som förut. Lämna mig ihopbruten i hallen liggandes på golvet, bara stänga dörren i ansiktet på mig och dra. Och jag ville inte. Ville inte att det skulle bli så igen. Jag har låtit honom göra så för många gånger. Jag har låtit honom lämna mig för många gånger.
Så jag tog hans ena sko och sparkade iväg den. Han blev arg. Och sa åt mig. Men jag sa bara åt honom att lyssna. Han kan ta en senare buss, och städa klart. Hon kan vänta. Han ska ändå träffa henne sen. Men han kan fan städa klart först, speciellt när han har lovat. Men inte fan kunde han lyssna på mig. Han blev argare och argare. Jag sparkade iväg skon ännu längre bort när han försökte ta den. Han knuffade mig och sånt. Kallade mig psyko. Jag bara bad honom att lyssna på mig. En buss senare är väl inte så mycket begärt? Jag har levt med skiten jättelänge. Han började ta tag i mig jättehårt och försökte slänga iväg mig. Det gjorde nog rätt ont, men det kände jag inte då. Jag hade bara panik. Kunde inte tänka. Ville bara att han skulle vara kvar och lyssna på mig.
Det var det enda jag ville. Att han ska stanna upp, kolla på mig och lyssna. Jag försökte till och med hålla hans huvud så att han skulle kolla på mig. Så att jag skulle få kontakt. Men han knuffades. Jag försökte slänga bort skon längre, man då tog han tag i mig. Hårt som fan. Lyfte iväg mig. Slängde iväg mig. Jag hade bara ännu mer panik. Kunde bara tänka att "han kan inte bara gå!" Tillslut hade han ju båda skorna i händerna, och jag vågade inte gå nära honom ifall han skulle göra mer saker, så jag tog hans påse som låg där och gick iväg med den istället. Men då gick han utan den.
Han är mycket starkare än mig... Och det känns nu efter kan jag säga. Om jag inte var livrädd för honom förut så är jag det nu. Men, ändå så tror jag att han hade svårt att göra illa mig. Det kändes så. Men varför gjorde han det i så fall? Jag menar, det var en så oviktig grej. Han skulle bara träffa Zabina ju. Och det gör väl inget om han kommer en kvart senare?
Det jag reagerade mest på var att han kallade mig psyko. Att jag har blivit helt störd... Jag menar, det enda jag kunde göra för att han inte skulle dra, var att ta skorna! Och jag har aldrig gjort motstånd sådär förut. Aldrig sagt ifrån sådär förut. För vi skrek nästan åt varandra nu. Jag fick ju panik, och gjorde det enda jag kunde göra. Men om han aldrig hade behandlat mig så jävla illa som han gör så hade jag inte gjort sådär. Det hade jag inte behövt.
Hatar bara att bli kallad för sånt.. Som för någon dag sen då han sa att jag bara inbillar mig saker. Att jag fantiserar om att han har lovat saker. Men han har ju lovat dem! Det är liksom ingen fråga om saken. Han vill bara inte erkänna att han har gjort det. Han vill få det till att det är mitt fel. Han vet exakt hur han ska göra för att jag ska ta åt mig... Fyfan...
Åh. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har aldrig varit sådär rädd tror jag.. Inte för en människa i alla fall... Kan inte förstå hur han kan göra illa mig med flit, bara för att träffa Zabina en kvart tidigare...? :'(
Han sa inte ens hej. Eller, jo, Han skrek "Hallå?" för att kolla om jag var hemma. Och då svarade jag och var jättechockad. Han skulle städa lite eftersom jag hade sagt åt honom. Han hade ju lovat. Men inte fan visste jag att han skulle komma nu? Och han städade inte ens ordentligt!!! Han typ sprang in, torkade av diskbänken lite slarvigt och tog fram dammsugaren. Sen drog han den några slarviga gånger över golvet, och så "hörde" han ju inte vad jag sa. Han kunde inte stänga av dammsugaren för att lyssna heller.
Sen var han klar tyckte han och då sprang han och tog ett glas vatten. Men inte fan var det klart!? Det låg bland annat stora dammtussar längs väggarna i datorrummet. Och alla jävla kartonger som är hans stod kvar. Och verktygslådan stod kvar mitt i hallen. Då säger han att han ska ta det någon annan dag för att han har bråttom nu. Han skulle träffa Zabina. Såklart. Hon är ju viktigare än att jag får leva med skit hur länge som helst, trots att han träffar henne varje dag.
I alla fall, han tog lådorna och åkte ner med dem. Sen tog han upp några av dammtussarna och ställde in verktygslådan. Men det var ju fortfarande inte ordentligt i datorrummet. Vi skulle fixa helt. Dammsuga, skura, damma. Speciellt nu när jag kanske ska ha festen på lördag. Men det skiter han i för han skulle vara med Zabina.
Jag blev arg, och fick typ panik. För jag visste att han skulle göra likadant som förut. Lämna mig ihopbruten i hallen liggandes på golvet, bara stänga dörren i ansiktet på mig och dra. Och jag ville inte. Ville inte att det skulle bli så igen. Jag har låtit honom göra så för många gånger. Jag har låtit honom lämna mig för många gånger.
Så jag tog hans ena sko och sparkade iväg den. Han blev arg. Och sa åt mig. Men jag sa bara åt honom att lyssna. Han kan ta en senare buss, och städa klart. Hon kan vänta. Han ska ändå träffa henne sen. Men han kan fan städa klart först, speciellt när han har lovat. Men inte fan kunde han lyssna på mig. Han blev argare och argare. Jag sparkade iväg skon ännu längre bort när han försökte ta den. Han knuffade mig och sånt. Kallade mig psyko. Jag bara bad honom att lyssna på mig. En buss senare är väl inte så mycket begärt? Jag har levt med skiten jättelänge. Han började ta tag i mig jättehårt och försökte slänga iväg mig. Det gjorde nog rätt ont, men det kände jag inte då. Jag hade bara panik. Kunde inte tänka. Ville bara att han skulle vara kvar och lyssna på mig.
Det var det enda jag ville. Att han ska stanna upp, kolla på mig och lyssna. Jag försökte till och med hålla hans huvud så att han skulle kolla på mig. Så att jag skulle få kontakt. Men han knuffades. Jag försökte slänga bort skon längre, man då tog han tag i mig. Hårt som fan. Lyfte iväg mig. Slängde iväg mig. Jag hade bara ännu mer panik. Kunde bara tänka att "han kan inte bara gå!" Tillslut hade han ju båda skorna i händerna, och jag vågade inte gå nära honom ifall han skulle göra mer saker, så jag tog hans påse som låg där och gick iväg med den istället. Men då gick han utan den.
Han är mycket starkare än mig... Och det känns nu efter kan jag säga. Om jag inte var livrädd för honom förut så är jag det nu. Men, ändå så tror jag att han hade svårt att göra illa mig. Det kändes så. Men varför gjorde han det i så fall? Jag menar, det var en så oviktig grej. Han skulle bara träffa Zabina ju. Och det gör väl inget om han kommer en kvart senare?
Det jag reagerade mest på var att han kallade mig psyko. Att jag har blivit helt störd... Jag menar, det enda jag kunde göra för att han inte skulle dra, var att ta skorna! Och jag har aldrig gjort motstånd sådär förut. Aldrig sagt ifrån sådär förut. För vi skrek nästan åt varandra nu. Jag fick ju panik, och gjorde det enda jag kunde göra. Men om han aldrig hade behandlat mig så jävla illa som han gör så hade jag inte gjort sådär. Det hade jag inte behövt.
Hatar bara att bli kallad för sånt.. Som för någon dag sen då han sa att jag bara inbillar mig saker. Att jag fantiserar om att han har lovat saker. Men han har ju lovat dem! Det är liksom ingen fråga om saken. Han vill bara inte erkänna att han har gjort det. Han vill få det till att det är mitt fel. Han vet exakt hur han ska göra för att jag ska ta åt mig... Fyfan...
Åh. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har aldrig varit sådär rädd tror jag.. Inte för en människa i alla fall... Kan inte förstå hur han kan göra illa mig med flit, bara för att träffa Zabina en kvart tidigare...? :'(
Kommentarer
Postat av: Sam...
Okej, detta är första gången jag är inne på din blogg så jag vet inte mycket om dig. är stefan din pojkvänn eller? om han är det så tycker jag att du ska dumpa honom rätt av. Men som jag sa så vet jag inte vem han är... får läsa mer på din blogg :)
Trackback