Tack.

Okey, jag är nu rätt säker på att jag är körd när det gäller projektarbetet. Läste nyss igenom ett dokument om projektarbetet på skolportalen, och jag kan ju säga att jag inte hade en aning om en massa som stod där. Det känns så kasst, för om det inte vore för att Per försvann, så hade jag varit i en helt annorlunda situation. Nu vet jag ju som sagt inte ens vem jag ska skicka projektarbetet till.

Man måste ha regelbundna möten med en handledare. Handledaren ska godkänna det man gjort. Handledaren bestämmer om man ska fortsätta till nästa delmål, eller om man ska ändra något. Jag är körd. Och man ska tydligen helst jobba i grupp, och endast i undantagsfall ensam. Fan vad mobbad jag känner mig. Haha. Jag är ju alltid den som står där ensam medan alla andra parar ihop sig till grupper. Hatar att tränga mig på folk, hatar att fråga "får jag vara med er?". Men jag har provat det, faktiskt. Och någon gång har det fungerat, men andra gånger har de inte verkat alltför glada med frågan. Haha. Det är precis som när man var liten.

Självständigt har jag i alla fall arbetat, eftersom jag är helt själv. Man kan ju hoppas på att det höjer lite, men det lär det ju inte göra... Läste också att man helst skulle lämna in arbetet i jan/feb och sedan jobba med utvärdering resten av tiden. Bah; WHAT? Hade jag ingen aning om. Jag har bara hört datumet 18 april.

Kasst! Det suger så jävla mycket! Har nu börjat fundera på om det ens är någon mening med att lämna in något över huvud taget... Pinsamt pinsamt pinsamt! Jag är inte sån här, jag är den som lämnar in arbeten i tid och får bra betyg och gör det jag ska! Vette fan vad som flugit i mig de senaste månaderna... Eller, jo. Jag vet visst orsaken till att jag är såhär... Jag vet vad som förstörde mig. På så många olika sätt. Och det är ett rent helvete att försöka laga sig själv igen! FAN!

Om jag får IG i projektarbetet också, så har jag mer än 250 poäng IG, vilket betyder att jag inte får slutbetyg. Får istället ett samlat betygsdokument. Jag är inte heller högskoletillhörig i såna fall. Kul att ta studenten med det..? Nej. Och hela min släkt har alltid förväntat sig att jag ska gå ut med nästan högsta betyg. Vilket jag skulle klarat om det inte blivit som det blev.

Jag vill inte skylla ifrån mig, men det är så irriterande och jag blir så frustrerad när jag tänker på vad som gjort mig till den jag är idag. Varför i helvete ska det finnas människor som njuter av att väva in en i en falsk trygghet, för att sen förstöra ens liv totalt?! Det borde vara dödsstraff på sånt! Det är det värsta man kan göra mot någon. Hellre vara död, än leva ett förstört liv?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback