naathaliie

Han ringde nyss. Reumatologen. Med provsvaren hittils. Han sa att han kunde se en förändring i mina bihålor, en skada alltså. Men blodproven visade inga autoantikroppar den här gången... Så just nu finns det inga bevis på om jag skulle ha Mikroskopisk polyangit. Han ville inte sätta mig på behandlingen, eftersom det är en väldigt tung och lång behandling... Jag bröt ihop. Antar att jag har gått och hoppats fast jag försökt att inte göra det. Jag vet inte varför... Mitt motto har alltid varit att jag ska förvänta mig det värsta så att det inte blir lika jobbigt när allt går åt skogen. Jag hade ju inte direkt oddsen på min sida heller - har gått sjuk i nio år utan att de hittat felet, hur kunde jag vara så dum att jag trodde min väntan äntligen skulle ta slut nu?

Vad händer nu då? Bra fråga. Allt blir som normalt igen - jag får gå runt och må dåligt utan att veta varför. I augusti kommer jag tydligen att bli kallad till immunbristenheten igen. Varför vet jag inte. Jag kommer också ha telefontider med både reumatologen och öron-näsa-halsläkaren. Och så kommer jag att få ta blodprover så att de ser om det sker några förändringar. Och så skulle jag höra av mig om fler symptom dyker upp. Som om inte de jag redan har är tillräckliga.

För att försöka tänka positivt så går övningskörningen framåt i alla fall. Och så fick jag mina slutbetyg igår - 12 MVG, 10 VG och 5 G. Yey. Vad jag nu ska med dem till när jag ändå inte orkar något vet jag inte. Sen fyller jag 20 om lite mer än en månad. Woho.