naathaliie

Well, hello out there. Är inte så pepp just nu. Har inte varit det på ett tag, vilket kanske har märkts genom mina få inlägg här. Visst har jag haft mina stunder, men allt som allt har jag inte mått så bra.. Om någon ens orkar lyssna/läsa...

Nu är jag sjuk igen. Vafaaan, ska det aldrig ta slut? Jag förstår inte varför jag ska behöva dras med saker hela tiden. Jag är så otroligt less på skiten! It sucks big time. Den 25 ska jag i alla fall (äntligen) till Immunbristenheten igen. Man hoppas ju att de ska komma fram till något, men samtidigt är jag livrädd att det ska vara något allvarligt. Aja, time will tell... I hope.

Detta suger musten ur mig, och jag känner mig helt lost. Det är det jobbigaste - jag kan inte sköta skolan på samma sätt som jag vill och jag mår piss utav det. Ibland kommer stunder då jag inte fattar någonting. Vet inte vem jag är - ingenting! Oftast händer det i samband med att jag vaknar eller liknande, men ibland även när jag är vaken. Det är läskigt som faan... Det känns som att min hjärna håller på att försvinna eller något.. För det blir bara värre o värre hela tiden, även om det går långsamt. Men vad kan jag göra? Jag kan väl bara försöka hålla färgen och försöka ta mig igenom timmarna, dagarna, nätterna.

Skolan får väl bli som den blir... Känner på mig att många lärare har helt fel uppfattning av mig, och det gör inte att det känns bättre att gå till skolan när jag ligger efter såhär. Men jag vet inte vart jag kan vända mig. Det enda jag vet är att jag inte mår bra, och något är riktigt skumt i min kropp. Jag märker hela tiden stor skillnad på mig själv, hur jag ändras utan att kunna styra det. Sämre koncentration, sämre hjärnkapacitet över huvud taget. Inte fan kan jag gå och säga det till lärarna heller, hurfan skulle det låta? Gah, jag tror inte ens att någon tror på mig. Allt låter ju bara helt sjukt. Men jag är rädd. Som fan.