Ta ingenting för givet.
Jag dricker vin. Jag dricker vin och vill få ur mig någonting. Någonting viktigt. Ja - det viktiga och tunga som jag har inuti mig. Jag försöker forma alla svarta klumpar till ord. Fast det går inte. Mitt ordförråd räcker inte till, och mina fingrar hinner inte med att skriva ner någonting, för 20 olika känslor försöker ta sig ut på en och samma gång. Genom samma tårkanal. Det går inte - och allting pumpas runt i mina inflammerade blodkärl. Allting river i hjärtat. På en och samma gång, och klumpen i halsen är bara en bieffekt. Ett symptom på min ångest. Och jag kan inte förklara på något annat sätt, än att det gör ont. Det gör ont och jag kan inte förklara varför. Eller kanske kan jag det?
Men vem har så mycket tid till att lyssna på mig? Och vem har ens orken att bry sig, och viljan att verkligen visa det? Inte många. Inte ens jag har ork, okey?
Stöd är ett bra ord. Kanske ett botemedel?
Hej gummsan!!!
Du vet att jag alltid kommer att bry mig och att jag gärna lyssnar!! Och om du inte vet det gumman, så ska du veta att jag bryr mig jätte mycket!!
Vet att vi inte pratas vid så mycket.. :( Men jag finns alltid här och när du vill prata!!
Hoppas att du fortfarande kan den 28:e!! Skulle vara sååå kul att ha en kväll med dig!!!
Pussar och kramar!!
Hej hjärtat!
Tack igen... Det känns så skönt att höra, som sagt, trots att jag nog redan vet att det är så.
Vet att jag är väldigt dålig på att höra av mig också... Blir liksom så att när jag får mina "må-dåligt-attacker" så blir jag väldigt... apatisk, eller någonting sånt. Jag vet inte vad jag gör, tiden bara rullar iväg. Det gör bara ont. Och av någon anledning så ringer jag ingen... Kanske är lite korkat.
Men det är klart att jag kommer! :) Har ju sagt att jag ska göra det så då slipper du inte undan mig så lätt! ;D
Puss och kram!
jag finns alltid.
Alltid.
Alltid.
men älskade du :(
jag är precis likadan när jag mår dåligt, jag vill att folk ska finnas där men jag kommer aldrig till att höra av mig själv utan väntar på att de ska komma till mig.. vilket egentligen inte verkar särskilt logiskt kanske? men du är förstås mycket bättre än jag..! jag är sååå dålig på att höra av mig! men hur det än ser ut, så ska du veta att vi är kusiner, bundna genom blod, och även om vi inte var det så kommer jag ALLTID bry mig om dig! är så glad att jag hittat dig och tänker inte släppa dig igen vet du :)
om du känner dig ensam, så skriv till mig på msn, smsa.. kan vara lättare att skriva än att faktiskt prata ibland! och att skriva av sig är alltid bra, om du får fram några ord ur känslohärvan :P alla tider på dygnet, oroa dig inte för att väcka mig, för man vet aldrig när jag är uppe :P
älskar dig nat! <3
ps: är dålig på att följa sånahär bloggar :(/ bilddagboken är lättare juuu.. :(