naathaliie

2-års dagen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det blev aldrig någon kryssning eftersom jag tydligen är ett år för ung?! Sen såg vi att Niclas ID-kort precis hade gått ut. Det var rätt kört på den fronten alltså. Men dagen blev mysig i alla fall! Niclas ville överraska mig, så han planerade ihop lite utan att jag fick veta någonting.

Han sov i Norsborg för att han skulle fixa det sista inför vår dag. Jag sov däremot nere i Mölnbo hos hans far, eftersom jag inte får sova hos hans mor i veckorna. Jag fick en tid då jag skulle vara på Östermalms torg dagen därpå, så jag gick upp i tid på morgonen och fixade iordning mig. Jag passade till och med på att lämna tillbaka alla mina gamla skolböcker till Igelstaviken i Östertälje på vägen mot stan. Det var uppskattat av dem, och det var kul att träffa Gunilla i luckan igen! Tyvärr hann jag inte prata med några gamla lärare, men det kan jag väl göra någon annan gång.

Under tågresan var jag helt inne i en bok, så när jag sen skulle byta till tunnelbanan råkade jag sätta mig på fel linje! Haha, jag fick ju vända och åka tillbaka. Niclas (som hade försovit sig) hann till och med fram före mig! När båda väl hittat varandra tog Niclas mig i handen och ledde mig in i Saluhallen. Där skulle vi köpa matsäcks-vänlig mat. Det blev lite allt möjligt mumsigt; lax, korvar, skinka, bröd, sallad, potatissallad, gubbröra, osv. Men det som tog priset var väl ändå jordgubbarna! 100 spänn för en liten låda jordgubbar?! Hahaha, värsta rånet. Precis utanför såg vi dessutom att man kunde köpa 2 jordgubbslådor för 40 kr. Hårt.

På vägen ut ur Saluhallen kom jag dessutom på att vi behöver ju bestick och sådant, så jag frågade om Niclas hade med sig det. Nej, det hade han glömt eftersom att han försovit sig. Haha... (Jag undrar vad han egentligen hade med sig i sin ryggsäck <3 sötnissen). Vi gick i alla fall in på Konsum och köpte lite plasttallrikar och bestick. Sedan köpte vi dyr choklad från en liten butik, som var jättegod. <3

Älskling är så söt också, för han försäger sig utan att man ens behöver fråga! Vi gick helt tysta bredvid varandra ner mot tunnelbanan när han utbrister halvt sjungande, ungefär med tonfallet 'jag vet nåt som inte du vet'; "Snaart ska vi åkaa b...!?" Hahaha, dra mig baklänges på en gammal makaron!

Ja, det var buss vi skulle åka, men jag visste inte vart. Bara att vi tog någon buss som gick mot Sundbyberg station. Efter ett litet tag på bussen började Niclas att tveka på om vi tagit rätt buss, så han gick fram och frågade busschauffören. Men det var rätt buss. Och vi åkte längre och längre bort. Vi pratade, småtittade i en tidning, och väntade. När jag såg att hållplatserna började heta saker som 'Sundbybergs idrottsplats' osv, undrade jag vad fan som fanns i Sunbyberg som vi skulle göra? Väl framme vid Sundbyberg station satt Niclas helt stilla kvar.
Jag: Ska vi gå av då?
Niclas: Nej.
Jag: Men det är ju slutstationen? Vi måste gå av!
Niclas: Nej, vi är inte framme vid rätt station än...
Hahaha, precis då sa busschauffören i högtalarna att det var slutstationen. Niclas hade alltså missat den rätta hållplatsen. Sööötnissen <3 Så typiskt honom.

Japp, det var bara att ta en buss tillbaka. Den gången berättade han i alla fall för mig vilken station vi skulle gå av på, haha. För säkerhets skull. Haga Norra. Jag hade ändå ingen aning om vad som fanns där, förutom Hagaparken då då. Och vi vandrade in där bland träden. Niclas sa "jag har aldrig varit på den här platsen, men har velat det ett bra tag. Hoppas att du också vill dit. Jag tycker i alla fall att det är lite romantiskt.", och jag funderade. Han fick mig verkligen att tänka när vi väl stannade utanför några tält-liknande saker som de höll på att rusta, och bad mig vänta utanför. Koppartälten tror jag de hette. Och jag tänkte "Vad faaaan, ska vi på något jävla kopparmuseum? Är det det han har velat göra väldigt länge?". Sen kom han ut och vinkade åt mig att komma dit. Så gick vi in, och det var målningar på väggarna på riddare har jag för mig, och jag tänkte att "jaha, jo det kanske är lite romantiskt med riddarmuseum, om det här är det"... Men så fel jag hade. Vi gick bara igenom en liten korridor och så kom vi ut på andra sidan tältet/byggnaden. Och där låg fjärilshuset.

Vi tänkte äta innan vi gick in, men de hade ingen matsäcks-avdelning. Vi fick sitta ute på några rangliga träbänksbord, om vi beställde något från cafét. Så vi köpte en varm choklad och en kaffe, och packade upp vår mat. Det ironiska är att det hade varit soligt ända tills vi satte oss där ute. Och det blev riktigt kallt utan solstrålarna. Men mysfaktorn var ändå kvar som tur är, och Niclas roade mig med en massa omedvetna Mr Bean-ljud som han gjorde när han började äta. Haha, går inte att förklara i text.

Vi åt i lugn och ro, och när vi var klara gick vi på toaletten. Sedan gick vi till kassan för att betala inträdet.
Kassörskan: Ja?
Niclas: Vi tänkte gå in nu.
Kassörskan: Nu? Vi stänger ju om en kvart!
SÅÅÅÅÅ typiskt Niclas. Han hade kollat upp fel tid. Jag kände hur allt bara gick fel.
Kassörskan: Ni kan ju komma tillbaka någon annan dag så att ni hinner titta.
Niclas: Men vi firar två år idag... Så jag betalar för den här kvarten ändå.
Kassörskan: Jaså.. Grattis! (tystnad) Men vi gör så här: det finns flest fjärilar i det tredje växthuset, ni kan springa in gratis.
Snacka om snällt. Där tjänade vi in pengarna vi förlorade på de där jäkla jordgubbarna. Då gjorde det inte så mycket att det blev kortvarigt där inne. Vi hann se lite ändå. Bland annat två fjärilar som parade sig. ;)

Innan vi lämnade fjärilshuset fick jag en moodring. Jag gillar faktiskt de där sakerna, även om de är lite barnsliga. Det är något romantiskt över dem. Så med den på fingret gick för att leta upp en buss. Det var lite krångligt, men till slut så hittade vi. Men vi var tvugna att ta pendeln från Solna, och självklart lyckades Niclas väska fastna i spärrarna så att jag fick värsta snärten på låret av ett jävla gummiband, och självklart lyckades vi stå precis vid "dörrparti avstängt" när tåget kom. I stan bestämde vi oss för att ta en fika, och självklart lyckades jag spilla vatten över hela mig själv.

Sen skulle vi gå på bio, och den var väl sådär. Final Destination 3D. Blev ingen romantisk film. Det var coolt med 3D, men lite svårt att vänja sig. Tror att vi satt för långt bak för att få en bra effekt. Och filmen var ju inte den bästa. Men det blev ändå helt okey.

Efter detta åkte vi till Norsborg, trötta efter allt gående fram och tillbaka under dagen. Sen lite senare under kvällen åkte vi till donken med Pajen och Pompe, där Niclas försökte betala med sitt ID-kort. Hahaha, jag garvade som bara den! Han stod där och drog sitt ID-kort i kortläsaren och fattade ingenting varför det inte fungerade. Hahaha! Vad jag älskar den mannen! <3

Tack för en roande dag med en massa fel, som ändå blev rätt till slut. <3