naathaliie

Jag tog lite hostmedicin och alvedon, som hjälpte lite grand. Sen hade pappa hittat en X-box 360 Elite på blocket, så han tyckte att vi skulle åka och köpa den i Uppsala. Vilket vi gjorde. Jag ville prompt följa med, eftersom jag mådde lite bättre.

.

Jag tog en halstablett i bilen. En såndär, Bafucin, tror jag de heter. Sen gick det några minuter, innan jag började få ont i magen. Pappa gick ur bilen för att ta ut pengar, och pratade i telefon i kanske 5 minuter. Då slog det till. Kramper i ryggen, samtidigt som det kändes som om jag hade en kniv i magen. Gjorde ont vare sig jag lutade mig framåt eller bakåt, eller sidorna. Jag började kallsvettas, och allt snurrade. Jag orkade inte röra på mig, kunde inte ropa på hjälp. Kände bara hur jag gled längre och längre bort. Och jag tänkte; "Nu dör jag, och jag kan inte ens ropa på pappa som står precis utanför bilen"...

.

Men jag dog inte, trots den extrema smärtan. Och när pappa kom till bilen igen så åkte vi direkt mot akuten (som bara låg någon minut bort, just för att vi som tur är hade åkt till Uppsala). Pappa stannade precis utanför entrén till akutmottagningen, sket i alla lagar osv, och släpade in mig, utan att ta en nummerlapp, förbi alla väntandes fram till luckan... Och sen gick det snabbt.

.

De kom med en säng som de rullade iväg mig på. På något höger (minns inte hur) så hade de klistrat på kanske 15 stkn såna där lappar som de kopplar fast sladdar i, på mig. Så att de kunde hålla koll på mitt hjärta och allt sånt. Sen var det kaos runt omkring. Och jag hade så ont. Och jag var så rädd. Men jag kunde inte gråta, inte skrika. Bara ge ifrån mig en massa konstiga ljud... Ibland korta ord. Sen höll jag på att försvinna av smärtan och utmattning, så en sköterska gnuggade sina knogar mot min bröstkorg, och faaaaaaaaaaan i helvete vad det gör ont! Jag kan ju lova att jag vaknade till på en gång. Jävlar i min lilla låda.

.

Sen skulle de sätta in en kanyl och äntligen ge mig smärtstillande. Men jag tror de träffade en nerv i armen, för det gjorde så satans ont, och jag har fortfarande ont 1½ vecka senare(!?). Ah, smärtstillande hjälpte lite. Tillräckligt för att man skulle kunna slappna av och andas normalt. Snacka om att man blev trött då. Lättnad.

.

.

De tog blodprover, och jag fick ligga och vänta i över 4 timmar, innan de sa att de inte vet vad det var och skickade hem mig igen. Personalen gjorde mig verkligen förbannad när jag låg där i korridoren och väntade. Snacka om att de jobbar på fel ställe! Står och pratar skit och säger bland annat "man skulle ha semester 11 månader om året" och en massa annat. Jaha, jag trodde man jobbar på sjukhus för att hjälpa de som behöver, inte för att stå och prata högt om semester mitt i smeten utan att göra någonting för alla patienter runt omkring.

.

Det var en senil gammal dam som låg där helt ensam i korridoren. Och hon ropade "hallå?" och "hjälp!" flera gånger. Alla hörde det. Men de ignorerade henne! Stackars tanten var ju rädd och undrade var hon var. Men nej, de fortsatte prata skit. Efter ett tag rullade de in tanten i ett rum och stängde dörrarna. Trots att alla andra rum runt omkring där det var patienter, var öppna. Pappa räknade att tanten ropade på hjälp minst 12 ggr. Och jag kokade, jag ville springa upp och skrika åt dem hur värdelösa de är, sparka ut dem genom fönstret, och sen ta hand om tanten själv.

.

Pappa sa åt en som jobbade där;
"Den där tanten har ropat på hjälp 12 gånger där inifrån."

Hon; "Ja, men hon har ju en knapp att trycka på om hon behöver hjälp."

Pappa; "Hon är ju senil?"

.

Herregud. Så sorgligt. Pinsamt! Är det så vi ska bli behandlade när vi blir gamla? Usch. Jag var så arg när vi åkte därifrån. Och helt slut. Sov som en stock, och var hemma hela veckan sen för att vila mig. Jobbade i helgen, och nu har jag mest tagit det lugnt igen... Men jag är fortfarande sjuk. Mina lungor mår inte bra alls. Och imorgon och på söndag ska jag jobba igen. Woho. Hoppas hoppas hoppas på ett under, så att jag slipper gå runt och hosta på jobbet. Det är pinsamt, och irriterande.