Storyn om min "tatuering".
När jag för en gångs skull gör något riktigt impulsivt så går det helt åt helvete. Varför skulle jag ens tatuera mig? Varför lät jag en så random människa peppa upp mig så in i helvete att jag gör något så korkat? Det är något sånt som jag aldrig skulle göra, ni som känner mig vet det. Jag tänker efter innan jag gör något alltför galet. Jag tänker på framtiden, och är det något som jag ska leva med resten av mitt liv så är jag jävligt noga med vad jag gör. Alltid.
.
Förutom den här gången då. Och hur gick det? Åt helvete.
.
Jag skulle följa med Linnea som sällskap när hon gaddade sig. Jag har ju ett födelsemärke på foten som jag hatar, och till hösten hade jag tänkt tatuera något över det. Så jag passade på att fråga en kollega till killen som tatuerade Nea om man ens kan tatuera över såna födelsemärken. Han kollade upp det, och sa att det går skitbra.
.
"Ska du inte slå till på en gång då?"
"Eh, hahaha.... är du seriös eller?"
"Ja, så klart! Jag har tid, och då får du det gjort ju."
"... Jo, men jag vet inte ens vad jag ska göra för något."
"Gör en blomma!"
"Jag vet inte... jag brukar inte göra såna här saker utan att tänka..."
"Det blir ju som en skönhetsoperation. Den här blomman skulle ju passa!"
Osv.
.
Jag blev i alla fall upp-peppad som fan. Och sen bara gjorde jag det - efter en massa snack om att "man måste ju göra något impulsivt här i livet" och "det blir mycket roligare om man bara gör saker ibland utan att tänka". Det gjorde ont, men det gick. Jag gillade tatueringen hela första dagen, men sen när jag vaknade dagen efter tänkte jag bara "What the hell have I done?". Jag hade ångest i 3-4 dagar. Dödsångest. Sen började jag vänja mig lite i taget. Till slut blev jag likgiltig, och accepterade liksom att den sitter där den sitter.
.
Men då började tatueringen fucka sig helt. Så klart? Den är inte ens i närheten av läkt än, och imorgon är det två veckor sen jag gjorde den. Det skulle egentligen ta 7-10 dagar, och Linneas är läkt och fin. But no, not mine. Inte nog med att den inte är läkt; den är missbildad också!
.
Det är som om färgen "runnit av" lite på vissa ställen, och i helhet så är alla färgerna väldigt... ja... det ser ut som om det är en grågrumlig plastskiva över. På en punkt blev huden liksom helt mjuk, för att sedan flika upp sig och helt plötsligt blev det ett litet köttsår där. Mums. Inte vackert någonstans!
.
Jag vill tillägga att tatueringen började fucka sig ordentligt den 10:e dagen, då den egentligen borde vara läkt. Jag har skött om den precis som man ska, och jag har redan kollat om mina mediciner kan påverka skiten (vilket de inte kan). Jag förstår inte?
.
Just nu orkar jag inte ens bry mig. Min fot är fucked up, so what? Jag får väl leva med det. Priset för att man är lite impulsiv för en gångs skull?
Kommentarer
Trackback