naathaliie

Det var inte riktigt som jag har trott. Det här med sjukdomen. Wegeners Granulomatos. Ja, reumatologen tror attt jag har det, och jag ska fortsätta behandligen. Jag kommer kanske/ganska så säkert att få äta cellgifter hela livet ut. Det kom som en chock, och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Har inte gråtit tidigare idag, men har varit nedstämd och tankspridd. Nu när jag däremot sitter hemma i mörkret så är tårarna lite svårare att trycka undan...

De är fortfarande inte 100% säkra på att jag har sjukdomen. Men det mesta tyder på det säger han. Och några symptom och värden har blivit lite bättre under dessa 3 månader med cellgifterna. Min sänka har tydligen blivit lägre än den varit på flera år, bland annat. Det enda sättet för att de skulle kunna bli helt säkra på om jag har denna sjukdom, är att låta mig insjukna ordentligt - så att de kan ta biopsi på mina trasiga/såriga slemhinnor osv. Men så kan man ju inte göra. Det är ju snarare bara bra om de kan stoppa utvecklingen av sjukdomen innan det kommer till det stadiet.

Så... jag känner mig... tom? Som att mitt liv slits ifrån mig allt mer... Och jag får låta hur självisk som helst nu, men det är så det känns. Orättvist. Och jag gråter. För det suger verkligen!

Orkar inte förklara alla omständigheter och all ny info jag fått just nu.
Men kort och gott:

• Jag får välja själv om jag ska fortsätta med behandlingen eller om/när jag vill avsluta den, men på egen risk. Rekommenderas inte att jag avbryter, eftersom sjukdomen kan bli mycket värre.
• Man kan eventuellt bli "friskförklarad" i framtiden; om man mår väldigt bra en längre period, så kan man börja trappa ner på medicinerna, och till slut kanske klara sig utan ett tag. Men det finns alltid risk för att sjukdomen bryter ut igen.
• Jag får äta alvedon och ipren, vilket jag undvikit de senaste 3 månaderna eftersom jag trott att det skulle vara farligt >.< all jävla smärta jag genomlidigt!
• Jag får dricka lite alkohol ibland, vilket jag varit absolut livrädd för att göra de senaste 3 månaderna. Tumregel; 1 glas vin på fredag och lördag, eller motsvarande är tillåtet, men det är väldigt individuellt. Alltså får jag aldrig mer festa loss. Var tog min ungdom vägen, och varför har jag alltid tagit det så förbannat lugnt och försiktigt? Nu är det ju för sent...
• Om jag någongång ska skaffa barn måste jag sluta äta cellgifter några månader innan, då de har en missbildande effekt på foster.
• Jag måste gå och ta blodprover med jämna mellanrum för att se att inte min lever pajar eller liknande. Pundararm?