Pain in the ass
Sen hade jag lite tur idag faktist. Var precis ner och kollade efter tvättid, eftersom vi har en proppfull tvättkorg nu.. Ehum. Trodde inte att jag skulle få en tid förrän om minst en vecka, det brukar ju vara väldigt svårt att få en så nära inpå, men det fanns en tid imorrn - som jag snodde på en gång! Of course! Så nu får vi äntligen tömma våran tvättkorg och så kan jag fylla min nya garderob med mina rena kläder... Har ställt in den ena av dem i badrummet (ja, det låter kanske konstigt att ställa in en garderob där - men det passar jättebra där!), jag har faktist fixat badrummet väldigt fint nu!
Var i Märsta och Uppsala i måndags, och Sigtuna hos optikern också faktist. Åkte med mamma när hon slutade till PC city och lämnade tillbaka headsetet som inte passade till min dator - fick tillbaka 300 spänn = väldigt trevligt! Sen gick vi in på Coop och handlade lite, och sen vidare till IKEA för att handla lite mycket mer.. Jag förstår inte hur jag fick med mig allt hem, på tåg och buss och allt. Men det fick jag och nu har vi en massa nya bra saker!
Nu har jag äntligen köpt en mus också, så nu kan jag bli en riktig nörd! Om jag inte redan är det.. Har spelat CS ganska mycket de senaste dagarna. Har gett mig fan på att jag ska bli bra på det! Haha - förgäves? Jag vet inte... Men kul är det i alla fall!
Nu har jag både ont i handen och i ögonen.. Skalade precis en massa potatis, och det är väldigt ansträngande tro det eller ej. Sen har linserna torkat ut mina ögon, eftersom jag har spelat CS och har koncentrerat mig.. Jag glömmer faktist att blinka då ibland.. ^^
Snart ska jag och Stefan iväg på buggen. Men nu först ska jag försöka få equation-nånting att fungera i word, så att jag kan göra klart matteläxan och skicka iväg den i tid.
See ya!
Drömmar går inte i uppfyllelse, va?
Nu har jag mensverk också. Kul, hahaha. Som pricken över i:t, what's next? Aja, tandköttet har blivit lite bättre i alla fall viket är enormt skönt. Hostmedicinen hjälper ju bara precis när man tar den, men annars är hostan fortfarande kvar och är minst lika jobbig som förut. Utöver det så har jag huvudvärk. Just nu är det inte så mycket, men igårkväll när jag skulle sova kändes det som att mitt huvud skulle sprängas! Jag har nog aldrig i mitt liv haft så ont i hela huvet! Man vet ju inte vart man ska ta vägen, det går inte att få bort smärtan. Ingen position hjälper, man får välja mellan jätteont och ännu ondare. Blä för huvudvärk.
Drömmarna är lika hemska.
Fortfarande. Jag hatar att bara drömma dåliga saker, man blir ju påverkad av det. Även fast man drömmer något helt sjukt, att någon gör något mot en som den personen aldrig skulle, och man vet att den inte skulle göra så, men ändå blir man ju ledsen och påverkad av det. Man tror ju till en viss del på det eftersom man ändå var med om det på ett visst sätt. I natt blev jag lämnad av alla, hela familjen. Stefan gick iväg med min lillsyrra, och stötte på henne. Jag gick och letade desperat efter alla, och sedan fick jag en gubbe efter mig. Jag blev våldtagen. När jag träffade på Stefan trodde han inte på mig, han frågade om jag verkligen inte ville. Sen skulle han tävla, och då lämnade han mig bara där på marken. Han sa att jag inte skulle störa honom. Sen gick han iväg med syrran igen. Ensam ensam ensam. FYFAN.
Varför drömmer man sånt?
Kan man kontrollera vad man drömmer på något sätt? Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur! Det kanske kan bero på att jag går och oroar mig, det har jag gjort rätt mycket nu sista tiden... Speciellt innan jag ska sova - inte det bästa tillfället jag vet, men jag kan inte rå för det... Jag går ju och lägger mig samtidigt som Stefan också, och han jobbar och är trött, så jag vill inte störa med alla tankar jag har. Så då ligger jag och tänker själv på allt. Läxor, sjukdomar, vänner, framtiden, drömmar. Jag hinner inte ens berätta om alla drömmar för någon, då blir det att man har dem inom sig och grubblar på dem. Jättejobbigt. Tänk om drömmarna går i uppfyllelse bara för att jag inte berättar dem för någon!? ...haha, då skulle mitt liv vara bra roligt... Weei.
Give me some fun!
Please - please - please. I beg you... Help me to get up from this shit! I really - really - really don't wan't to be sick anymore, or be depressed. It's true! What can I do to make it alright? Tell me, and I'll do it - I promise.. I'll do whatever it takes... Just to feel well and have a normal health.. That would be a dream come true - a good dream - a dream that have my permission to come true.
Tack för att musik finns.
Det är så otroligt skönt med något att reflektera i - något att känna med, känna i. Det finns ju hur mycket musik som helst för varje känsla, för varje humör. Jag har hittat mina nya favoriter; 30 Seconds to Mars. I love them! Så otroligt skön musik, och sång, och tillsammans blir det underbart! Men det skulle var ännu mer underbart om jag kunde hitta någon musik som får mig motiverad till att göra skolarbete... Jag skulle verkligen behöva det just nu, både motivation och koncentration och orken till att anstränga mig.
Någon som vet en mirakelkur, eller något man kan göra för att höja sig lite? Förutom droger... haha
Jag vet i alla fall att jag lever...
Aj aj aj!
Jag mår inte bra just nu, inte alls. Var till löwet imorse och kollade upp, jag kände verkligen att jag inte klarar skolan nu på måndag heller, och då måste jag ha läkarintyg. Fy fan, nu har jag varit sjuk i två veckor. Jag kan inte sova heller; har ont i tandköttet, hostar, svettas, småslumrar och drömmer en massa hemska saker... Huvudet dunkar och bihålorna gör asont! Hur som helst så har jag fått pencillin och hostmedicin. Behövde inte ens ta blodprov, vilket jag är överlycklig över.
Jag vill inte klaga...
Men det går inte att tänka på så mycket annat just nu! Jag blir så irriterad att jag bara vill dra ut mina tänder och göra illa mig själv. Sen är det alla helvetes läxor. Jag har kommit lite framåt i alla fall, men jag orkar inte koncentrera mig eller ännu mindre anstränga mig. Vet inte hur det blir med engelska redovisningen av boken, när jag få göra det och så, men om jag har kvar den här infektionen kommer jag inte kunna prata. Det gör så ont och är så svullet att jag läspar och knappt kan säga r. Irriterande smärta!
Jag vet inte....
Vad ska jag göra? Haha, jag kan inte tänka klart. Jisus Krajst. Är så rastlös och arg och trött och sliten, men jag kan inte sova. Jag har försökt nu i någon timme, men det var lika lyckat som i natt. Jag hoppas verkligen att jag får sova inatt, det finns inget värre än att inte kunna sova. Speciellt när man är trött och har ont, hemskt att inte kunna komma bort från smärtan.
Aj, nu står jag inte ut längre.. Och magen kurrar, så nu skiter jag i det här... Bye bye.
Stefan, my light <3
Tack för allt. Du är mer än guld och diamanter värd.
Min kärlek till dig tar aldrig slut ♥
I don't have the energy to...
Det är allt jag kan säga. Jag orkar inte längre. Jag är sjuk igen, som alltid, och hur många gånger det här året har jag egentligen ens varit frisk? Visst, visst, visst. Klaga inte. Men vadå, ingen kan väl mena att det är normalt att vara sjuk så här ofta? Jag vet ingen (ja, jag känner faktist ett par stycken...) förutom jag själv som är det, och då kan det väl inte vara normalt?
Jag orkar inget.
Men hur ska jag egentligen orka något? När man inte mår bra så gör man ju liksom inte det, man har ingen lust med något. Normala människor blir ju friska igen, och är det ett tag, så de hinner och kan komma ifatt med allt de inte orkade när de var sjuka. Men jag hamnar bara mer och mer efter. Jag vet inte hur jag ska klara av skolan, det skulle gått käpprätt åt h-vete för länge sen om det inte varit för att jag ändå har lätt för mig. Jag undrar bara hur länge jag kan gå på min lättlärdhet, när börjar hevetet? En bra utbildning, bra betyg och sedan ett bra jobb, bra lön; det är vad jag vill ha. Men klarar jag det?
Syrran mår dåligt.
Det gör inte saker lättare. Man bryr sig ju, men inte mycket man kan göra. Jag HAR försökt, och försöker hela tiden. Det gör vi hela familjen. Familjen. Jag bor ju inte ens hemma längre så jag kanske inte gör så mycket, men hon har kommit hit ganska mycket på sista tiden. Vi har pratat, jag lyssnar på henne och försöker. Men vad ska man göra, hur ska man hjälpa? Det är grymt svårt, och hon kommer nog inte må bättre förrän hon börjar förstå hur livet är men att det går vidare. Att allt går upp och ner, och hon måste ändå ta ansvar och tänka framåt, hon kan inte ge upp allt och skita i allt. Lätt att säga.
Vännerna borta.
Så känns det just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, och jag vet att jag inte heller tar kontakt. Men sanningen är att med vissa personer känns det inte ens värt att försöka, de vill ändå inte ha med mig att göra längre. Sorry, kanske har missuppfattat allt regält mycket, men jag säger bara hur jag känner och har uppfattat det. Jag vill inte komma och tränga mig på i deras liv, jag vill inte tvinga de att vara med mig. Aldrig. Det ska vara ömsesidigt. (Detta gäller inte alla vänner.)
Ljuset i mörkret,
det är ändå Stefan. Vad skulle jag göra utan ditt stöd? Du finns alltid, no mather what, no question when or why. Det är värdefullt, att det finns några sådana personer i denna grymma värld. Såna vill man se mer av. Det finns personer som varit så för mig, men det är inte ofta som någon är så hela tiden, utan oftast bara under vissa perioder när de själva känner för det. Vissa personer finns fasst vi nästan inte umgås alls, Elin och Therese t.ex. Det kan gå evigheter innan vi ses, men när vi väl gör det känns det som att tiden stått still.
Livet går upp och ner.
Jag undrar hur många ggr jag har sagt det? Miljontals minst, jag vet. Men jag försöker att inse det och förstå det, så att jag sen kan acceptera det. Det är ord som ger hopp om att snart kommer det kanske något roligt, en bra period i livet igen, och utan de orden skulle jag kanske gett upp för länge sen. Det är bara att hålla ut, och försöka tänka på det som faktist är bra. Vilket jag har skitsvårt med, tror jag. Men jag försöker, det är väl det som räknas?
I'm sorry for everything I don't do. But I'm trying, I really am. I just don't have the energy.... I'm sorry... my love.
To the beat of my heart.
Visst har man mycket. Men saknaden är ändå stor. Var är alla?
This is it.
Jag har i alla fall hittat kärleken. Stefan Stefan Stefan. <3
Igår var jag hemma för första gången sen jag flyttade. Det kändes inte ens som att jag varit borta, inte ens Chicko verkade tycka att jag varit borta länge. Men jag har ju faktist varit borta i två månader snart. Ja, det var som vanligt hemma i alla fall. det hände inte så mycket, vi åt tillsammans och tittade på någon dokumentär på TV:n (ja, förutom syrran då, som satt vid datorn på sitt rum). Sen jobbar ju mamma och pappa så de gick och la sig. Då färgade vi håret, jag och Jennifer. Mitt i natten xP
So, now I have red hair. I mean really red!
Jag har aldrig förut fattat att man kan sakna så här. Jag saknar alla vänner, men det jag tänkte på just nu är hur jag saknar Stefan. Varje dag. Fast vi bor tillsammans, saknar jag honom så otroligt mycket. Igår när jag var hemma kunde jag inte ens somna. Det är hemskt! Och så ska han åka upp till Sollefteå från fredag till söndag... han ska tävla. Jag kommer dö! Hur fan ska jag klara det, när jag inte ens klarade en natt?!
Blääääääää!
Så har jag tusentals med läxor. Som vanligt. Ska bl.a. läsa 350 sidor i en engelsk bok, och skriva en recension som jag ska redovisa för klassen på måndag. Yeey, fan vad roligt. HATA!
Sen har vi Matteprov på tisdag, derivata. Ja man har ju kanske fattat hälften... Så det är bara att plugga som en galning! :S
Sen har vi Svenska-läxa, och religion, och kemi. Men det skiter jag faktist i just nu. Man måste ju prioritera, eller hur?
VILKET LOV!? Eller, kan man ens kalla det för lov?
Det roligaste just nu är dansen. Stefan lär mig bugga. xD
Han har ju dansat i 6 år, och nu har jag också börjat. Äntligen. Undrar i hur många år jag har velat det...?
Sen är man ju självklart sjuk också, hahahahahaha. Jag undrar hur stor del av mitt liv jag har varit frisk? Kan nog kanske vara en fjärdedel...? Eller ännu mindre?
Jaja, jag vet att man ska tänka positivt och inte klaga. Så.. vad är positivt? Jo självklart; STEFAN!
Du är den som får mig att vilja gå upp på morgonen. Du är nog den enda jag kan komma på som kan få mig att slappna av. Du får mig att leva. Jag älskar dig.
Du betyder mer än allt. Du är underbarare än allt i världen. Du är... du är DU. Jag älskar DIG.
Hur känns det att ha sån makt som du har över mig? Du kontrollerar vartenda slag mitt hjärta slår. Och alla slag är för dig.
Jag är så säker. Du är den enda jag vill ha, den enda jag vill leva med. För evigt.
Förut trodde jag inte på äkta kärlek, men du har beivsat att den verkligen finns!
Jag lovar, jag kommer alltid att älska dig, to the beat of my heart.♥