Hemma, är inte hemma längre.
Ja, och så har ordet hemma en helt annan innebörd. Nu bor jag inte längre i Södertälje i en egen lägenhet. Nu bor jag hos mina föräldrar i Märsta igen. Haha. Blandade känslor angående det där.
En sak är i alla fall säker. Jag saknar Niclas så inåt helvete! Det går inte att förklara... Jag vill inte bo utan honom, absolut inte sova utan honom... Det tar hårt. Uscha.
Men jag gillar rummet. Mamma hade fixat en massa innan jag kom hem, så det ser riktigt bra ut. Mysigt. Och så finns det allt möjligt här inne, så det känns nästan som en liten liten etta. Haha.
Allt kommer ordna sig.
En sak är i alla fall säker. Jag saknar Niclas så inåt helvete! Det går inte att förklara... Jag vill inte bo utan honom, absolut inte sova utan honom... Det tar hårt. Uscha.
Men jag gillar rummet. Mamma hade fixat en massa innan jag kom hem, så det ser riktigt bra ut. Mysigt. Och så finns det allt möjligt här inne, så det känns nästan som en liten liten etta. Haha.
Allt kommer ordna sig.
?
Jag är jag.
Empty.
I feel emptyness.
Burning Car.
Inatt brann en bil utanför oss, på parkeringen. Men vi märkte ingenting fast vi hade balkongdörren öppen. Inte förrän brandbilen kom. Då undrade Niclas varför de hämtar soporna klockan 2 på natten, men vi såg att det inte alls var en sopbil - utan en brandbil som stod på tomgång.
Herregud, jag kan nästan slå vad om att det var någon snorunge som tände på den där bilen. I det här området vet man ju aldrig. Det känns emellanåt som att området har blivit värre när det gäller vandalisation, osv. Yey, det känns ju tryggt.
Ett plus med att flytta härifrån i alla fall.
Han snarkar så sött. <3
Nej, nu ska jag sova, om jag så ska behöva slå i skallen så hårt i kudden att jag tuppar av. Så det så. Det ser så skönt ut att sova, när jag kollar på hjärtat. Han snarkar och har sig. <3
Kvällen började bra, och jag hade höga förväntningar. Sen ändrades allt av några ord, och missförstånd. Det är väl sånt som händer. Men det var nog för att tankar skulle komma igång i mitt huvud.
Jag får kämpa på imorgon igen.
Gonatt.
Kvällen började bra, och jag hade höga förväntningar. Sen ändrades allt av några ord, och missförstånd. Det är väl sånt som händer. Men det var nog för att tankar skulle komma igång i mitt huvud.
Jag får kämpa på imorgon igen.
Gonatt.
Bekännelser.
Ännu mer funderingar.
Jag känner mig rättså värdelös just nu. Eller, det hoppar fram och tillbaka hela tiden. Men jag känner mig ganska obetydlig. Inte särskilt viktig. Why would I be. Haha. Nej men, jag har problem.
Mitt psyke är knas, och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Blir ibland skrämd av mig själv. Är det bara jag, eller är det normalt med en liten röst inom sig? Min är jävligt elak mot mig, oftast. Säger att jag är ful och äcklig, och att jag inte räcker till. Säger att världen skulle klara sig bra utan mig (vilket den ifs nog skulle göra, men det är ändå inte så kul att ha ekandes i huvudet). Det jag oftast hör inom mig är hur mycket bättre alla andra är än jag. Varför skulle Niclas vilja ha mig, till exempel? Det bara är en tidsfråga innan han också drar ifrån mig med någon annan tjej. Att jag bara är tidsfördriv. För vem skulle vilja vara med en sån som jag? Vem orkar med mig? Osv. Det är ett jävla helvete.
De som inte fattar hur jag menar, och de som inte kan tänka sig in i det tycker väl att jag är en patetisk liten emoliknande sak som bara vill ha uppmärksamhet och att alla andra ska tycka synd om mig. Då får de väl tro det.
Jag vill ha hjälp. Men jag vet inte var jag kan hitta den. Och jag har ingen aning om hur någon skulle kunna hjälpa mig. Jag har snackat med psykolog. Det gav inte ett skit. Jag vet om mina problem, och troligtvis vet jag vad som orsakar dem också. Det enda jag inte vet är hur jag ska behandla dem. Och det fick jag inte hjälp med. Vad ska någon kunna göra liksom? Psykologer ger väl inte ens tips? De finns väl bara för att snacka med, och för att hjälpa en att komma på och inse sina problem själv. Men om man redan vet då? Vad fan gör man då?
Jag hatar mig själv ibland. Men oftast älskar jag väl mig själv. Tror jag. Det pendlar enormt. Fort går det också i vändningarna.
Fan vad jag har öst ur mig personliga saker nu. Men vafan... Någon kan kanske hjälpa mig?
Jag hoppas på det.
Och jag önskar fortfarande att jag inte var vaken ensam. Att jag hade någon som ville sitta uppe med mig. Hålla mig i handen, krama mig, och hjälpa mig att tycka om mig själv. Någon som skulle dra med mig någonstans, och hitta på något. Även om det är något jävlgt impulsivt. Kanske bara ta en promenad någonstans, och skita i tid och rum. Någon som visar att den bryr sig. Någon som vill göra allt för att jag ska må bättre, och som kan tänka sig att offra sin egen vilja för att göra något för mig.
Nu börjar jag kanske låta ego?
Jag känner mig rättså värdelös just nu. Eller, det hoppar fram och tillbaka hela tiden. Men jag känner mig ganska obetydlig. Inte särskilt viktig. Why would I be. Haha. Nej men, jag har problem.
Mitt psyke är knas, och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Blir ibland skrämd av mig själv. Är det bara jag, eller är det normalt med en liten röst inom sig? Min är jävligt elak mot mig, oftast. Säger att jag är ful och äcklig, och att jag inte räcker till. Säger att världen skulle klara sig bra utan mig (vilket den ifs nog skulle göra, men det är ändå inte så kul att ha ekandes i huvudet). Det jag oftast hör inom mig är hur mycket bättre alla andra är än jag. Varför skulle Niclas vilja ha mig, till exempel? Det bara är en tidsfråga innan han också drar ifrån mig med någon annan tjej. Att jag bara är tidsfördriv. För vem skulle vilja vara med en sån som jag? Vem orkar med mig? Osv. Det är ett jävla helvete.
De som inte fattar hur jag menar, och de som inte kan tänka sig in i det tycker väl att jag är en patetisk liten emoliknande sak som bara vill ha uppmärksamhet och att alla andra ska tycka synd om mig. Då får de väl tro det.
Jag vill ha hjälp. Men jag vet inte var jag kan hitta den. Och jag har ingen aning om hur någon skulle kunna hjälpa mig. Jag har snackat med psykolog. Det gav inte ett skit. Jag vet om mina problem, och troligtvis vet jag vad som orsakar dem också. Det enda jag inte vet är hur jag ska behandla dem. Och det fick jag inte hjälp med. Vad ska någon kunna göra liksom? Psykologer ger väl inte ens tips? De finns väl bara för att snacka med, och för att hjälpa en att komma på och inse sina problem själv. Men om man redan vet då? Vad fan gör man då?
Jag hatar mig själv ibland. Men oftast älskar jag väl mig själv. Tror jag. Det pendlar enormt. Fort går det också i vändningarna.
Fan vad jag har öst ur mig personliga saker nu. Men vafan... Någon kan kanske hjälpa mig?
Jag hoppas på det.
Och jag önskar fortfarande att jag inte var vaken ensam. Att jag hade någon som ville sitta uppe med mig. Hålla mig i handen, krama mig, och hjälpa mig att tycka om mig själv. Någon som skulle dra med mig någonstans, och hitta på något. Även om det är något jävlgt impulsivt. Kanske bara ta en promenad någonstans, och skita i tid och rum. Någon som visar att den bryr sig. Någon som vill göra allt för att jag ska må bättre, och som kan tänka sig att offra sin egen vilja för att göra något för mig.
Nu börjar jag kanske låta ego?
Vem orkar lyssna på lilla mig?..
Mm, kan inte sova... Hatar det. Mår skit. Det snurrar bara i mitt huvud. Jag mår illa. Gav upp med sovförsökandet för en stund sen, och satte mig för att läsa igenom min blogg lite. Fastnade vid allt det där tjafset i min klass. Jäklar. Jag blir fortfarande upprörd när jag läser det. Men det fixade sig ju till slut. Vilket var underbart skönt.
Kom dock att tänka på min mösspåtagnng osv. Det var ju rätt många som kom fram till mig och frågade om jag var "släggan" / "äggkastaren" (en annan historia). Sen när jag bekräftade att det var jag så fick man ju höra en massa konstiga saker. En av de löjligaste orden jag hörde var "Din Mamma". Haha! Jag bara skrattade, och frågade varför hon sa så. Men hon upprepade igen, och sket i att svara. Det var riktigt patetiskt! Det spelade ingen roll vad jag sa, hon bara upprepade de orden och gick därifrån med sin tjejkompis. Jag kände inte ens igen jävlarna. Haha.
Kände bara för att dela med mig lite. För jag tycker det är skrattretande.
Det måste ju ha berott på det som skrevs i min blogg. Och det visar ju bara hur mogna vissa människor är. Jag menar, det är ju inte direkt sådär en mogen person skulle agera. Haha. Jaa, vad ska man säga? Säkert var det något rykte som gick.
Fastnade också vid allt tjafs om mitt ex... Fyfan vilket helvete det var. Usch. Det var det värsta jag varit med om. Och jävlar vad det har satt spår i mig. I hate it so damn much! Alla jävla skitar till killar som jag har mött (ja, för endast en av dem har behandlat mig bra, och har varit en bra kille) har gjort mig till den jag är när det handlar om sex/förhållanden. Men jag jobbar på det som faan. Jag vill inte vara som jag är. Och jag har faktiskt mått/varit bättre än nånsin, från och till, under den sista tiden. Och det är tack vare hur jag blivit behandlad. Men så fort det händer något, eller "det där lilla extra" försvinner, så sjunker jag igen... Jag behöver så extremt mycket just nu.
Den här natten har jag fastnat totalt i gammal skit. Fan vad det har snurrat i mitt huvud. Fortfarande. Jävla helvete. Jag vill också sova sådär djupt. Vara borta från verkligheten. För den trycker alldeles för mycket på mig just nu. Mina kontrollbehov är i full fart, och det tar kål på mig att jag inte förstår hur världen fungerar.
Jag önskar att jag inte var ensam vaken.
Kom dock att tänka på min mösspåtagnng osv. Det var ju rätt många som kom fram till mig och frågade om jag var "släggan" / "äggkastaren" (en annan historia). Sen när jag bekräftade att det var jag så fick man ju höra en massa konstiga saker. En av de löjligaste orden jag hörde var "Din Mamma". Haha! Jag bara skrattade, och frågade varför hon sa så. Men hon upprepade igen, och sket i att svara. Det var riktigt patetiskt! Det spelade ingen roll vad jag sa, hon bara upprepade de orden och gick därifrån med sin tjejkompis. Jag kände inte ens igen jävlarna. Haha.
Kände bara för att dela med mig lite. För jag tycker det är skrattretande.
Det måste ju ha berott på det som skrevs i min blogg. Och det visar ju bara hur mogna vissa människor är. Jag menar, det är ju inte direkt sådär en mogen person skulle agera. Haha. Jaa, vad ska man säga? Säkert var det något rykte som gick.
Fastnade också vid allt tjafs om mitt ex... Fyfan vilket helvete det var. Usch. Det var det värsta jag varit med om. Och jävlar vad det har satt spår i mig. I hate it so damn much! Alla jävla skitar till killar som jag har mött (ja, för endast en av dem har behandlat mig bra, och har varit en bra kille) har gjort mig till den jag är när det handlar om sex/förhållanden. Men jag jobbar på det som faan. Jag vill inte vara som jag är. Och jag har faktiskt mått/varit bättre än nånsin, från och till, under den sista tiden. Och det är tack vare hur jag blivit behandlad. Men så fort det händer något, eller "det där lilla extra" försvinner, så sjunker jag igen... Jag behöver så extremt mycket just nu.
Den här natten har jag fastnat totalt i gammal skit. Fan vad det har snurrat i mitt huvud. Fortfarande. Jävla helvete. Jag vill också sova sådär djupt. Vara borta från verkligheten. För den trycker alldeles för mycket på mig just nu. Mina kontrollbehov är i full fart, och det tar kål på mig att jag inte förstår hur världen fungerar.
Jag önskar att jag inte var ensam vaken.
Sommaren är kort.
Jag vill ha semester. Riktig semester! Och det kommer jag kanske inte att få? Jag vet inte... Ingenting är planerat i alla fall, och jag hatar det. Jag vill åka utomlands! Eller i alla fall åka iväg och sola/ bada/ äta gott/ hitta på roliga saker som man inte brukar/ se platser man inte sett förr/ festa/ osv...
Jag och Niclas har tänkt åka ner till Göteborg. Vi har redan sovplatser, hos en kille som var med i samma Guild som oss, så det är bara ett datum som måste bestämmas och biljetter som måste köpas. Men jag vet inte ens om det kommer bli av? Och halva sommaren har redan gått känns det som. Jag har lite ångest över detta.
Innan augusti börjar så måste vi flytta ut ur lägenheten, så i slutet av juli kan vi inte hitta på något. Dessutom måste jag plugga en del och skriva klart några arbeten som ska lämnas in i höst. Så det försvinner ju en massa dagar till det också... Hur mycket finns det kvar då? Inte mycket alls...
/cry
Jag och Niclas har tänkt åka ner till Göteborg. Vi har redan sovplatser, hos en kille som var med i samma Guild som oss, så det är bara ett datum som måste bestämmas och biljetter som måste köpas. Men jag vet inte ens om det kommer bli av? Och halva sommaren har redan gått känns det som. Jag har lite ångest över detta.
Innan augusti börjar så måste vi flytta ut ur lägenheten, så i slutet av juli kan vi inte hitta på något. Dessutom måste jag plugga en del och skriva klart några arbeten som ska lämnas in i höst. Så det försvinner ju en massa dagar till det också... Hur mycket finns det kvar då? Inte mycket alls...
/cry
Friidrottsskolan
Okey, okey. Nu kommer lite uppdateringar av de tre veckorna som jag var friidrottsledare. Jag är ingen fena på att skriva längre, men det kan inte hjälpas. Jag har inte riktigt ron som krävs för att sätta sig och skriva av sig. Men nu tar jag mig lite tid. Det behövs.
Det första jag vill säga är att det var riktigt roligt! Vilka underbart mysiga barn det finns. Både de gamla favoriterna från tidigare år var där, och vi fick lära känna nya. Sen finns ju alltid de där kaxiga busungarna som ska trotsa en, och hela tiden tänker negativt och därigenom sprider dålig energi i gruppen. Men vi är riktigt duktiga, för vi lyckades ändra på några sådana ungar, så att de blev riktigt kramgoa. Haha. Och vad med beröm vi fick av föräldrarna. De var riktigt imponerade. En mamma frågade mig till och med om vi hade riktlinjer med upplägget, eller om vi verkligen hade planerat allt själva. Haha, hon blev helt uppspelt när jag sa att vi har gjort allt själva.
Det var händelserika veckor också. Speciellt de två första veckorna, då vi var 6 ledare (Jag, Jennifer, Maadde, Lotta, Isa och Hampus). Jag tror att det första som hände var på tisdagen. En av tjejerna gjorde illa knät när hon sprang, så vi fick ringa ambulans eftersom hon knappt kunde röra benet. Det slutade med att hon fick gå på kryckor i några dagar. Sedan på fredagen blev vi ledare bestulna. 2 mobiler och en kamera, Jennifers och Lottas. Först trodde vi att det var någon av ungarna, men det visade sig att några hade sett en skum kille gå omkring runt arenan och på lektaren... En pappa hade till och med pratat med honom när han stod vid sin motorcykel... Det låg nämligen en laptop på gräset bredvid, och pappan frågade killen om det var hans, och sa att han inte skulle glömma den. Men laptopen var inte hans, den var Robbans (en kille som brukar skriva artiklar i SBMT).
Vi fick aldrig tillbaka sakerna, som man kanske kan förstå. Och i början av veckan efter fick vi ringa efter ambulans igen. Den gången var det för att Lotta fick en allergisk reaktion, pga nötter... Det kunde ha gått riktigt illa, och det var riktigt obehagligt att vara med om något sådant. Hon kunde ju knappt andas...
Sedan hände det en massa småsaker; Isas moppe fick soppatorsk när Jennifer och Lotta hade handlat och skulle tillbaka till arenan / Isa skar sig / andra barn gjorde illa sig (vilket är vanligt) / Maaddes kompis märkessolglasögon blev förstörda (av några ungar, som inte vågade erkänna) / Maaddes mobil låstes för att några ungar slog in fel pin-kod flera gånger / osv.
Och den där jävla busstrejken! FAN vad den gjorde mig arg. Jag fick ju gå flera km om dagen med min tunga träningsväska, och var dessutom tvungen att gå upp mer än en timme tidigare för att inte komma för sent. Det var ingen höjdare direkt.
Jag är också så jäkla avis på Jennifer och Maadde. De är i Turkiet nu! Åkte direkt efter friidrottsskolan. Jag skulle spara pengar, och det var egentligen tänkt att jag skulle åka på intensivkurs och ta körkort.. Men nu tyckte mamma att jag skulle ta några vanliga körlektioner först.. Så jag ska gå och beställa några. Men bland annat på grund av detta, så följde jag inte med. Vilket en del av mig ångrar djupt.
Det första jag vill säga är att det var riktigt roligt! Vilka underbart mysiga barn det finns. Både de gamla favoriterna från tidigare år var där, och vi fick lära känna nya. Sen finns ju alltid de där kaxiga busungarna som ska trotsa en, och hela tiden tänker negativt och därigenom sprider dålig energi i gruppen. Men vi är riktigt duktiga, för vi lyckades ändra på några sådana ungar, så att de blev riktigt kramgoa. Haha. Och vad med beröm vi fick av föräldrarna. De var riktigt imponerade. En mamma frågade mig till och med om vi hade riktlinjer med upplägget, eller om vi verkligen hade planerat allt själva. Haha, hon blev helt uppspelt när jag sa att vi har gjort allt själva.
Det var händelserika veckor också. Speciellt de två första veckorna, då vi var 6 ledare (Jag, Jennifer, Maadde, Lotta, Isa och Hampus). Jag tror att det första som hände var på tisdagen. En av tjejerna gjorde illa knät när hon sprang, så vi fick ringa ambulans eftersom hon knappt kunde röra benet. Det slutade med att hon fick gå på kryckor i några dagar. Sedan på fredagen blev vi ledare bestulna. 2 mobiler och en kamera, Jennifers och Lottas. Först trodde vi att det var någon av ungarna, men det visade sig att några hade sett en skum kille gå omkring runt arenan och på lektaren... En pappa hade till och med pratat med honom när han stod vid sin motorcykel... Det låg nämligen en laptop på gräset bredvid, och pappan frågade killen om det var hans, och sa att han inte skulle glömma den. Men laptopen var inte hans, den var Robbans (en kille som brukar skriva artiklar i SBMT).
Vi fick aldrig tillbaka sakerna, som man kanske kan förstå. Och i början av veckan efter fick vi ringa efter ambulans igen. Den gången var det för att Lotta fick en allergisk reaktion, pga nötter... Det kunde ha gått riktigt illa, och det var riktigt obehagligt att vara med om något sådant. Hon kunde ju knappt andas...
Sedan hände det en massa småsaker; Isas moppe fick soppatorsk när Jennifer och Lotta hade handlat och skulle tillbaka till arenan / Isa skar sig / andra barn gjorde illa sig (vilket är vanligt) / Maaddes kompis märkessolglasögon blev förstörda (av några ungar, som inte vågade erkänna) / Maaddes mobil låstes för att några ungar slog in fel pin-kod flera gånger / osv.
Och den där jävla busstrejken! FAN vad den gjorde mig arg. Jag fick ju gå flera km om dagen med min tunga träningsväska, och var dessutom tvungen att gå upp mer än en timme tidigare för att inte komma för sent. Det var ingen höjdare direkt.
Jag är också så jäkla avis på Jennifer och Maadde. De är i Turkiet nu! Åkte direkt efter friidrottsskolan. Jag skulle spara pengar, och det var egentligen tänkt att jag skulle åka på intensivkurs och ta körkort.. Men nu tyckte mamma att jag skulle ta några vanliga körlektioner först.. Så jag ska gå och beställa några. Men bland annat på grund av detta, så följde jag inte med. Vilket en del av mig ångrar djupt.
9 månader!
Grattis till oss, för vi har varit tillsammans i 9 underbara månader idag.
Dina andetag ger mening varje dag.
<3
Dina andetag ger mening varje dag.
<3
Jag ska uppdatera mera!
Ja, och jag ska uppdatera imorgon eller något, bland annat om friidrottsskolan (som har innehållit RÄTT månge jävla händelser). Jag har mycket att säga.
Have as fun as we have tonight! :D
Have as fun as we have tonight! :D
Ölspelet.
Hahaha!
FAN vad vi har skrattat nu, senaste 1½ timmen! Skoja inte! Vi har kört ölspelet, med 12 regler! Oj oj oj, vad vi bröt mot olika saker hela tiden! Man fick inte säga namn, inte peka, inte dricka med höger hand, inte svära, och innan varje gång man skulle dricka så skulle man säga till pajen att han är bäst, osv.
Fan vad vi har druckit kan jag bara säga, och alla är lulliga som FAN just nu. Jag har säkert stavat fel i det här inlägget, FAST jag verkligen har koncentrerat mig och försökt stava rätt. Haha.
Nu ska vi leka vidare.
Jag har ALDRIG förut spelat ölspelet så länge som vi gjorde nyss. Oj oj oj.
Funny like hell.
FAN vad vi har skrattat nu, senaste 1½ timmen! Skoja inte! Vi har kört ölspelet, med 12 regler! Oj oj oj, vad vi bröt mot olika saker hela tiden! Man fick inte säga namn, inte peka, inte dricka med höger hand, inte svära, och innan varje gång man skulle dricka så skulle man säga till pajen att han är bäst, osv.
Fan vad vi har druckit kan jag bara säga, och alla är lulliga som FAN just nu. Jag har säkert stavat fel i det här inlägget, FAST jag verkligen har koncentrerat mig och försökt stava rätt. Haha.
Nu ska vi leka vidare.
Jag har ALDRIG förut spelat ölspelet så länge som vi gjorde nyss. Oj oj oj.
Funny like hell.
Dagens!
Madde; I Isländskan använder de bara i, och inga andra vokaler...
Jimmy; Middi, Milin
(alla skrattar)
Jag; Niclis
Madde; Nithilii
Malin; Jimmi
(alla skrattar)
Niclas; Vi dricker drinkar
(alla blir tysta och kollar på honom)
Niclas; Fan..! Den var ju inge rolig...
Hahaha, han är ju såå otroligt smart!
Jimmy; Middi, Milin
(alla skrattar)
Jag; Niclis
Madde; Nithilii
Malin; Jimmi
(alla skrattar)
Niclas; Vi dricker drinkar
(alla blir tysta och kollar på honom)
Niclas; Fan..! Den var ju inge rolig...
Hahaha, han är ju såå otroligt smart!