Otrolighet.
Detta är grymt. Riktigt grymt.
Vi snackade idag i klassen, och det känns riktigt bra nu. Allt har bara varit en ond cirkel där varken jag eller de andra har vetat hur vi ska göra. Men nu är det förhoppningsvis över. Den osynliga muren är sprängd. Äntligen. Nu vet alla hur saker ligger till och det gör en jättestor skillnad för båda parter.
Det som var riktigt häftigt var att jag märkte skillnad på en gång. Jag har aldrig varit med om liknande. Otroligt.
Ingenting var så illa som jag har trott...
Nu ser jag bara fram emot ännu mer utveckling.
I feel great.
Det bästa som finns. <3
Music paints my world.
Morgondagen är en annan dag.
Bästa ordet för att beskriva min dag är; chock. En positiv chock.
Det blev helt knas idag när det gäller skolan (att vara på lektionerna alltså, för skolan var jag i), men det orkar jag inte ta upp just nu.
I övrigt så har jag tagit det lugnt idag... Har försökt tänka på annat liksom. Var inne i Stockholm med Niclas, och vandrade omkring som bara den. Snacka om promenad vi tog. Men det är väl bra att få lite motion. Det behöver jag verkligen. Haha.
Jag är orolig, nervös och det känns konstigt. Men morgondagen är en annan dag.
Love.
I feel it in my fingers, I feel it in my toes...
En ovälkommen lång dag.
God morgon!
Som sagt orkar jag inte riktigt med att bry mig längre. Jag ska satsa på mitt egna i skolan. Det gäller bara att acceptera hur det är, och sedan släppa det. Låta det vara helt och hållet. Men det känns ju så tråkigt så det blir svårt att släppa. Får väl se hur saker går idag.
Jag hade en rätt mysig helg annars. Det var mycket som hände, och det var riktigt skönt med lite action för en gångs skull. I lördags åkte vi ner och grattade Niclas moster, och jag fick träffa ett gäng av hans familj som jag inte träffat förut. Efter det åkte vi hem till hans pappa och sov kvar där. Igår var vi ute och grillade med Pajen, Alex, Kimmy och hans flickvän. Det var riktigt mysigt! Fotade elden som en galning. Haha. Den är rolig att leka med. Får se när man lägger in bilderna i datorn bara... Jag är så seg på sånt, för det fungerar inte ens på min dator.
Ska snart åka iväg till skolan. Först snacka med en lärare, sen blir det klassråd, samhällskunskap och fysik. Yey. Jag orkar inte med en lång dag. Uscha. Har ont i mina lungor. Och det smakar blod när jag hostar och när jag andas ibland... Vilket jag inte tror är så bra. Och jag vill ha massage för mina axlar och min nacke gör svinont. Och Niclas vägrar massera mig. Den jäveln.
Nu ska jag duscha.
Puss och hej!
Som sagt orkar jag inte riktigt med att bry mig längre. Jag ska satsa på mitt egna i skolan. Det gäller bara att acceptera hur det är, och sedan släppa det. Låta det vara helt och hållet. Men det känns ju så tråkigt så det blir svårt att släppa. Får väl se hur saker går idag.
Jag hade en rätt mysig helg annars. Det var mycket som hände, och det var riktigt skönt med lite action för en gångs skull. I lördags åkte vi ner och grattade Niclas moster, och jag fick träffa ett gäng av hans familj som jag inte träffat förut. Efter det åkte vi hem till hans pappa och sov kvar där. Igår var vi ute och grillade med Pajen, Alex, Kimmy och hans flickvän. Det var riktigt mysigt! Fotade elden som en galning. Haha. Den är rolig att leka med. Får se när man lägger in bilderna i datorn bara... Jag är så seg på sånt, för det fungerar inte ens på min dator.
Ska snart åka iväg till skolan. Först snacka med en lärare, sen blir det klassråd, samhällskunskap och fysik. Yey. Jag orkar inte med en lång dag. Uscha. Har ont i mina lungor. Och det smakar blod när jag hostar och när jag andas ibland... Vilket jag inte tror är så bra. Och jag vill ha massage för mina axlar och min nacke gör svinont. Och Niclas vägrar massera mig. Den jäveln.
Nu ska jag duscha.
Puss och hej!
Jag har det jag har.
Aja, jag orkar inte bry mig så mycket längre. Har funderat en massa i helgen, och saker får väl bli som det blir. Varför ska jag behöva ursäkta mig egentligen? Och varför ska jag behöva oroa mig? Egentligen? Det finns ingen som helst anledning. Det är så klart att jag fortfarande tar illa upp med vissa saker... Men jag vet vilka vänner jag har, och jag har märkt att det finns ännu fler nu.
Hädanefter ska jag bara bry mig om de som bryr sig om mig (de som visar det alltså). Jag ska i alla fall försöka, för jag har riktigt svårt att inte bry mig om alla. Haha, de som känner mig vet. Men ska alltså försöka göra lite /ignore (som Sara skulle säga) på de som ignorerar mig och på de som ger mig negativa saker. Man måste göra så ibland för att må bra.
Nu ska jag iväg och grilla. Så resten av mina känslor och funderingar uppdaterar jag senare.
Puss och hej.I wish I could fly.
-.-
Hantering.
Alla hanterar situationer på olika sätt. Och jag klarar inte av att hantera min situation...
Ingen kan alltid väcka mig, eftersom att jag bor själv. Min pojkvän väcker mig när han kan det. Men om jag mår riktigt dåligt så orkar jag inte iväg till skolan i alla fall...
Jag och min familj letar som faan, rent utsagt, efter sätt att ta tag i min hälsa. Vi har provat en massa saker... Jag åker runt på olika avdelningar och väntar på tider hit och dit. Men än så länge har de inte hittat något fel. Det enda jag hört är att jag kanske har någon reumatisk sjukdom (weei - kul). Det fick jag höra i höstas, i oktober. Jag skulle få en akut tid dit, men jag väntar fortfarande på att få en... Sjukvården är ju helt skadad i dagens läge.
Jag har varit sjuk nästan konstant i snart 8 år nu, och det har trappats upp hela tiden. Jag blir inte av med skiten, och jag hittar inte heller något sätt att bli det.. Jag har inte gjot det än i alla fall.. Den som vet något, kan gärna få hjälpa mig.
Klart jag vill att saker ska fungera.. Men det senaste året har problemen nästan fördubblats, och tillsammans med allt runt omkring i mitt liv så leder det till att jag inte orkar med allt...
Jag må vara en svag jävel. Vem vet...?
Och förlåt för min överreaktion i "höjden av omogenhet", men jag var så jävla upprörd när jag skrev det. Det som står i näst sista stycket var riktat till det folk i min omgivning som under senaste tiden påverkat mig negativt. Inte bara personer från klassen, utan folk från mina tidigare klasser osv som fortfarande håller på. Men jag kan hålla med om att det låter lite väl starkt. Det var ett sätt för mig att avreagera mig, vilket jag gör genom min blogg.
Suck...
Detta känns bara jobbigare och jobbigare...
Det känns aldeles för personligt egentligen... och det var inte precis detta jag ville.
Allt blir ju för fan bara missförstånd.
Det känns aldeles för personligt egentligen... och det var inte precis detta jag ville.
Allt blir ju för fan bara missförstånd.
Och där hade jag fått ännu en ny kommentar...
Jag menar inget taskigt om någon.
Ville bara förklara min uppfattning och synvinkel. Hur jag ser saker...
Även om jag kanske har fel uppfattning om vissa saker, vilket jag också skrev att jag kan ha...
Vad var taskigt av det jag skrev...?
Never judge a book by its cover.
Ehm, okey.... Såg nyss Sandras nya kommentar.
Jag kommer ihåg att vi umgicks lite förra sommaren... Och jag tycker verkligen att det är jättetråkigt att vi inte fortsatte. Men av någon anledning kändes det konstigt i skolan redan första dagen efter sommarlovet... Fast jag kan mycket väl ha inbillat mig det, eftersom att jag är så bra på sånt. Sorry i så fall.
Det där med grupperna håller jag verkligen med om. Och det är en anledning till att jag inte vet vart jag ska gå riktigt ibland. Men jag är faktiskt i skolan nu för tiden, även om jag kommer för sent väldigt ofta. Men det är inte alltid jag kommer för sent, och ibland när jag är bland de första som sätter sig så kommer det ändå ingen och sätter sig bredvid. Det känns konstigt. Och om det nu beror på att de inte vill vara med mig för att de tycker att jag inte säger något osv, så okey... Men jag brukar säga saker, precis som jag skrev i det tidigare inlägget. Det är så otroligt ofta som jag försöker prata med någon men inte får något svar. Kanske pratar jag tyst, men det tror jag inte. När jag också upprepar det jag vill säga flera gånger, så blir det till slut pinsamt... Det måste ni ju förstå.. Att i den situationen så känns det som att personen ignorerar mig..? Även om det inte är så... Jag är som sagt kanske bara en person som inte märks så mycket. Otur för mig... Ibland är det som du säger; jag är tyst. Jag vet inte vad jag ska säga, på grund av det jag förklarade i förra inlägget; Både det med att jag inte vet hur jag ska bete mig efter det jag varit med om, och det med att jag inte mår så bra.
Anledningen till att jag så ofta kommer för sent, är på grund av de problemen jag beskrev i förra inlägget.. Jag sover inte bra, och jag kan må riktigt dåligt när jag vaknar. Brukar försöka tvinga mig upp i alla fall, men ofta missar jag då bussen. Sedan är jag också en väldigt morgontrött människa även om jag sovit bra, och jag kan stänga av väckarklockor i sömnen utan att veta om det. Så en blandning av dålig sömn och morgontrötthet är ingen bra kombination...
Jag kommer ihåg att vi umgicks lite förra sommaren... Och jag tycker verkligen att det är jättetråkigt att vi inte fortsatte. Men av någon anledning kändes det konstigt i skolan redan första dagen efter sommarlovet... Fast jag kan mycket väl ha inbillat mig det, eftersom att jag är så bra på sånt. Sorry i så fall.
Det där med grupperna håller jag verkligen med om. Och det är en anledning till att jag inte vet vart jag ska gå riktigt ibland. Men jag är faktiskt i skolan nu för tiden, även om jag kommer för sent väldigt ofta. Men det är inte alltid jag kommer för sent, och ibland när jag är bland de första som sätter sig så kommer det ändå ingen och sätter sig bredvid. Det känns konstigt. Och om det nu beror på att de inte vill vara med mig för att de tycker att jag inte säger något osv, så okey... Men jag brukar säga saker, precis som jag skrev i det tidigare inlägget. Det är så otroligt ofta som jag försöker prata med någon men inte får något svar. Kanske pratar jag tyst, men det tror jag inte. När jag också upprepar det jag vill säga flera gånger, så blir det till slut pinsamt... Det måste ni ju förstå.. Att i den situationen så känns det som att personen ignorerar mig..? Även om det inte är så... Jag är som sagt kanske bara en person som inte märks så mycket. Otur för mig... Ibland är det som du säger; jag är tyst. Jag vet inte vad jag ska säga, på grund av det jag förklarade i förra inlägget; Både det med att jag inte vet hur jag ska bete mig efter det jag varit med om, och det med att jag inte mår så bra.
Anledningen till att jag så ofta kommer för sent, är på grund av de problemen jag beskrev i förra inlägget.. Jag sover inte bra, och jag kan må riktigt dåligt när jag vaknar. Brukar försöka tvinga mig upp i alla fall, men ofta missar jag då bussen. Sedan är jag också en väldigt morgontrött människa även om jag sovit bra, och jag kan stänga av väckarklockor i sömnen utan att veta om det. Så en blandning av dålig sömn och morgontrötthet är ingen bra kombination...
...
Okey, nu blir jag... ah, jag vet inte... Och jag vill också säga att fortfarande så gäller inte det jag skriver alla.
Sandra, Svec, Markus; jag försöker vara med, ni har ingen aning om hur mycket jag försöker. Men hur mycket ska man egentligen behöva försöka? Det är så otroligt många gånger som folk knappt hör mig. Jag upprepar saken jag säger, men ingen hör mig då heller. Det är inte så lätt att försöka när man redan tycker att det är jobbigt. Det är inte så lätt att försöka och bjuda på sig själv hur mycket som helst när man redan tror att folk ogillar en. Det är i alla fall svårt för mig. Så det kan vara en anledning till att ni tycker att jag inte tillför någonting, som ni påstår. När jag är hemma, eller med annat folk som jag kan känna mig trygg med så att säga, är jag en helt annan person. De anser absolut inte att jag inte tillför någonting. Det känns bara orättvist.
Och jag kan lugnt säga att jag är i skolan oftare än var 14:e dag. Jag är där flera dagar i veckan, i stort sätt alla dagar nu för tiden. Förutom när jag mår som värst. Men det har väl inte ni någon aning om? Frågan är hur många som ens vet om varför jag är borta när jag väl är det. Jag är jämt sjuk. Jag går till och med till skolan halvfebrig ibland utan att ha sovit på en hel natt bara för att jag inte ska vara borta för mycket. Det gör inte saker lättare... Jag är aldrig pigg, har problem med sömnen, och min koncentration är helt knas. Jag har jättesvårt att uttrycka mig, och mitt minne krånglar. Därför kan jag inte anstränga mig så mycket mer för att försöka komma in... De gånger som vissa väl lyssnar på mig, är jag livrädd för att göra bort mig. Jag kan liksom glömma totalt vad jag ska säga, och vad vi pratar om, mitt i en mening. Och jag skäms som fan över dessa problem jag har...
Saker som jag har varit med om under mitt liv gör att jag är den jag är... Och jag vet att vid vissa tillfällen så överanalyserar jag hur mycket som helst. Då tror jag att folk tycker illa om mig eller gör saker mot mig med flit, fast det kanske inte alls är så egentligen. Jag trycker bort många av de tankarna, men vissa saker går liksom inte att få bort ur huvudet. Och det är klart jag börjar undra då... Är mina tankar rätt eller är det inbillning?
Den som påstår att jag inte ger respons; vad menar du med det? Hur många gånger har du försökt komma till mig? Skulle vara kul att veta. Ibland tror jag inte ens att folk märker när jag säger något - kanske är jag helt enkelt bara en person som inte märks så mycket. Men jag försöker fortfarande att vara "social i gruppen". Och kanske har jag svårt att veta hur jag ska vara och bete mig för att komma in. Jag kan säga så här; av hela min skoltid, så har den här klassen varit den bästa. Min situation har varit den bästa hittils i den här klassen. Jag har varit mobbad i stort sätt hela min skolgång... Så jag har ingen bra erfarenhet av att ta kontakt med människor på det sättet.
Vissa saker som jag nu skriver är så jävla personliga... Och det är verkligen jättejobbigt att skriva de, men jag tycker att ni ska veta. För jag känner mig lite orättvist behandlad. Men jag har kanske fel åsikt om det med... jag vet inte. Jag vet ingenting. Just nu känns det i alla fall inte lättare att "försöka". Det är kanske inte ens värt det, om ni ändå inte tycker att jag tillför något...
Rosa nagellack.
Ja, och så ville jag bara säga att
JAG ÄR BRA
för att peppa mig själv lite. Och att
FIA ÄR SUPERBRA
för att hon behöver veta det.
<3
Godnatt.
JAG ÄR BRA
för att peppa mig själv lite. Och att
FIA ÄR SUPERBRA
för att hon behöver veta det.
<3
Godnatt.
Never watch Funny Games U.S.
Nu är jag lugnare. Orkar faktiskt inte ens bry mig just nu. Var bara så uppe i varv och upprörd när jag skrev det förra inlägget. Nu mår jag bättre.
Ah, förutom att jag nyss kollade på en helt sjuk film. Rekommenderar den ABSOLUT INTE. Haha. Se aldrig Funny Games U.S. Den är helt sjuk. Det kan Niclas intyga. Seg är den också; en scen kunde vara i ca 5 minuter utan att byta kameravinkel. Och det händer i stort sätt ingenting i scenen. Filmat under ett träd mitt i en blåsig natt framför ett släckt hus. SEGT! Slutet sög också riktigt ordentligt. Hela filmen kändes värdelös. Plus att man nu är livrädd för att släppa in någon i sitt hus, och man kommer överanalysera minsta lilla konstiga uppförande hos en vän. Haha.
Ah, förutom att jag nyss kollade på en helt sjuk film. Rekommenderar den ABSOLUT INTE. Haha. Se aldrig Funny Games U.S. Den är helt sjuk. Det kan Niclas intyga. Seg är den också; en scen kunde vara i ca 5 minuter utan att byta kameravinkel. Och det händer i stort sätt ingenting i scenen. Filmat under ett träd mitt i en blåsig natt framför ett släckt hus. SEGT! Slutet sög också riktigt ordentligt. Hela filmen kändes värdelös. Plus att man nu är livrädd för att släppa in någon i sitt hus, och man kommer överanalysera minsta lilla konstiga uppförande hos en vän. Haha.
Höjden av omogenhet.
Vad är det som är så kul med att trycka ner en annan människa? Det kan jag inte förstå. Visst, om den människan har gjort dig något och du ger tillbaka. Då gör det ju i stort sätt ingenting. Eller, då har ju den personen satt sig i den situationen själv. Men om någon inte gjort dig ett skit, vad är det då som är så kul?
Jag blir bara så ledsen. Det sliter i mig, för jag kan inte förstå. Det är omöjligt. Ofattbart. Jag har undrat nu i flera år vad det är som är fel. Vad är fel på mig? Varför konstiga kommentarer? Varför blir jag över? Det känns som småbarnsmobbning. Typ som när jag var liten, fast inte lika illa. Eller så som man ser på tv och film. Hur en elev inte hörs när den försöker säga något. Hur en elev alltid går bakom alla andra grupper. Hur en elev "inte får plats" vid ett fullproppat bord i matsalen. Hur en elev blir över när man ska dela in sig i grupper. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker. Ingen lyssnar. Ingen ser. Ingen märker något över huvud taget.
Jag är väl för fan inte osynlig?!
Åhh. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för jag vill verkligen förstå! Och jag blir så jävla arg och sårad. Idag kände jag mig som en mobbad liten skit. Precis som när jag var liten. Absolut ingenting värd. Och jag höll nästan på att börja gråta. Fick verkligen kämpa med att hålla tillbaka tårarna. Och det var svårt, kan jag säga.
Hur fan kan ungdomar som är 18 år bete sig så här? Det är ju förfan helt sjukt! Det är lågstadienivå. Absolut inte gymnasienivå. Långt ifrån. Sådana människor har problem. De skulle behöva gå om hela skoltiden. Tillbaka till dagis. FAN VAD JAG BLIR FRUSTRERAD! Det är såna männsikor som gör den här världen hemsk.
Allt detta gäller självklart inte alla. Men vissa personer borde verkligen växa upp. Jag kanske har överreagerat lite eller missuppfattat något. Men detta är hur jag känner just nu. Ursäkta om jag har fel, men då kan ju folk bevisa det också. Tack.
Nu vill jag slå sönder något.
Jag blir bara så ledsen. Det sliter i mig, för jag kan inte förstå. Det är omöjligt. Ofattbart. Jag har undrat nu i flera år vad det är som är fel. Vad är fel på mig? Varför konstiga kommentarer? Varför blir jag över? Det känns som småbarnsmobbning. Typ som när jag var liten, fast inte lika illa. Eller så som man ser på tv och film. Hur en elev inte hörs när den försöker säga något. Hur en elev alltid går bakom alla andra grupper. Hur en elev "inte får plats" vid ett fullproppat bord i matsalen. Hur en elev blir över när man ska dela in sig i grupper. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker. Ingen lyssnar. Ingen ser. Ingen märker något över huvud taget.
Jag är väl för fan inte osynlig?!
Åhh. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för jag vill verkligen förstå! Och jag blir så jävla arg och sårad. Idag kände jag mig som en mobbad liten skit. Precis som när jag var liten. Absolut ingenting värd. Och jag höll nästan på att börja gråta. Fick verkligen kämpa med att hålla tillbaka tårarna. Och det var svårt, kan jag säga.
Hur fan kan ungdomar som är 18 år bete sig så här? Det är ju förfan helt sjukt! Det är lågstadienivå. Absolut inte gymnasienivå. Långt ifrån. Sådana människor har problem. De skulle behöva gå om hela skoltiden. Tillbaka till dagis. FAN VAD JAG BLIR FRUSTRERAD! Det är såna männsikor som gör den här världen hemsk.
Allt detta gäller självklart inte alla. Men vissa personer borde verkligen växa upp. Jag kanske har överreagerat lite eller missuppfattat något. Men detta är hur jag känner just nu. Ursäkta om jag har fel, men då kan ju folk bevisa det också. Tack.
Nu vill jag slå sönder något.
Kan någon förklara?!
Hela mitt liv har jag försökt hitta någonstans där jag passar in. Jag har försökt passa in. Men inte fan gör jag det. Det är så jävla frustrerande. Vad är det för fel på mig då? Vad är det som folk stör sig så oerhört mycket på att de inte ens kan bete sig normalt mot mig? Jag vill veta! Jag vill veta vad som får er att kolla sådär konstigt på mig, som om jag har något fel i skallen. Som om jag är efter i huvudet. Jag vill veta varför ni inte lyssnar på mig. Jag vill veta vad fan det är som gör mig mindre värd än er? Tycker ni att jag är så extremt ful att ni inte vill ha med mig att göra? Är jag för tjock? Har jag fel kläder? Det skulle ju vara så helvetes löjligt. Men ni känner mig inte! Ingen av er vet i stort sätt något om mig alls. Och ingen bryr sig om det heller. Ingen av er vill lära känna mig.
Varför? Det är det enda jag vill veta.
Varför? Det är det enda jag vill veta.
Jag älskar dem.
Jajjemensan. Pingviner är mina nya idoler.
Fatta om en kille skulle leta upp en sten till dig. En sten som är perfekt. Det skulle ju vara så extremt gulligt. Snacka om romantiskt sätt att fria på till exempel. Haha.
Jag vet att jag är störd, men jag är kär i dessa. Jag är på romantikhumör.
GIEF ROMANTIK FFS!
Fatta om en kille skulle leta upp en sten till dig. En sten som är perfekt. Det skulle ju vara så extremt gulligt. Snacka om romantiskt sätt att fria på till exempel. Haha.
Jag vet att jag är störd, men jag är kär i dessa. Jag är på romantikhumör.
GIEF ROMANTIK FFS!
Ge mig den perfekta stenen och jag är din för alltid.
Jag vill vara en pingvin. Älskar dem! De är förjävla söta. Tänk att ha någon som verkligen kämpar för dig. Någon som sliter för att hitta den perfekta stenen till dig. Och när du tar emot den, så är han din för alltid. Det är så jävla sött. Ingen otrohet där att vara orolig över, eller att bli lämnad heller för den delen. Inte förrän någon dör. Det skulle passa mig så jävla bra.
Haha.
Haha.
Nationella proven; check!
Yes!
Nu är svenska nationella proven avklarade! Då tar vi nästa sak på listan. Men först; lite spelande. Jag har faktist suttit i 5 timmar och skrivit och tänkt idag. Haha. Ansträngande.
Nu är svenska nationella proven avklarade! Då tar vi nästa sak på listan. Men först; lite spelande. Jag har faktist suttit i 5 timmar och skrivit och tänkt idag. Haha. Ansträngande.
Maybe, my brain is working?
Ligger just nu i badkaret och läser inför svenska B nationella provet imorgon. Det är lite lustigt... Jag pluggar samtidigt som jag äter, och till och med samtidigt som jag tvättar mig. Hahaha. Snacka om tråkigt. Men har jag något val när jag själv satt mig i den här situationen? -Nej.
Gjorde om IQ-testet nyss, för att vara pigg osv när jag gör det, och också för att göra en ny print screen. Var jättesur igår för att print screenen från då försvann. Haha. Nu har jag en ny och bättre!
Mjau!
Gjorde om IQ-testet nyss, för att vara pigg osv när jag gör det, och också för att göra en ny print screen. Var jättesur igår för att print screenen från då försvann. Haha. Nu har jag en ny och bättre!
Mjau!
Jag är faktiskt ganska smart.
Oj oj oj!
Gjorde nyss ett IQ-test... och mitt resultat gav mig 128 i IQ!
Kategorierna;
130 - mycket hög
120 - hög
110 - övernormal
90 - genomsnittlig
80 - låg-normal
Inte trodde jag att jag var så smart, inte... Jag är rejält chockad! Haha. Minnesfrågorna var svårast. Rejält svåra. Men jag har ju haft problem med minnet det senaste halvåret också så. Jag måste göra om testet sen någon dag då jag är pigg och kry, och då minnet blivit lite bättre. Haha. Kanske bara hade tur.
Testa själv!
http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html
Vågar ni säga vad ni får för resultat?
Solen gör min dag.
Mhm. Snackade med samhällsläraren idag, och det känns rätt okey. Ska göra en sak i taget nu, och sen har vi en massa resurstid den sista månaden. Då borde jag hinna göra klart allt jag inte gjort. Sedan pratade jag med Patrik också, och det kanske inte är helt kört med projektarbetet. Ska snacka med Manne, och se vad han säger. Men om det redan är halvt kört så kommer jag be om ett IG, så att jag kan göra om kursen gratis senare. Vi får se. Det känns i alla fall lite skönare att ha snackat med Filip och Patrik.
Dagen var rätt okey idag faktiskt. Först och främst så var fysiklektionen asrolig igen. Haha, det är bara för att vi är en rolig klass. Mycket skämt blir det, som höjer stämningen på tråkiga lektioner. Alltid bra och uppiggande. I alla fall, jag var väldigt trött idag på fysiken, så det kanske bara var jag som reagerade på hur just det här lät... Men Patrik skulle förklara något som vi inte riktigt fattade.
Han håller upp händerna och demonstrerar;
"Föreställ er två små kulor, två bollar..."
Ehh... (redan där började mina tankar vandra iväg...)
"...och däremellan är det en spänningskälla..."
Haha... (och där vandrade de iväg ännu mer...)
Folk skrattade och det blev allmänt pratigt, så jag hörde inte riktigt vad han sa... Sen hörde jag;
"...och kommer ut ur apparaten, det liksom strålar ut. Och det kan man äta."
HAHAHA, wtf säger han liksom? Grejen är att jag inte ens vet vad han förklarade för mina tankar var någon heelt annanstans..! Haha. Men det har med fysik att göra, det han förklarade. I promise. Jag hoppas det i alla fall.
Efter skolan åkte jag och Niclas ner till Södertälje centrum och gick omkring lite. Det var riktigt skönt att komma ut och bara vara lite. I det varma fina vädret. Älskar att solen börjar komma tillbaka! Jag blir så mycket gladare av den. Otroligt. Det var riktigt mysigt att gå runt med älsklingen också, för sådär går vi inte tillräckligt ofta tycker jag.
Dagen var rätt okey idag faktiskt. Först och främst så var fysiklektionen asrolig igen. Haha, det är bara för att vi är en rolig klass. Mycket skämt blir det, som höjer stämningen på tråkiga lektioner. Alltid bra och uppiggande. I alla fall, jag var väldigt trött idag på fysiken, så det kanske bara var jag som reagerade på hur just det här lät... Men Patrik skulle förklara något som vi inte riktigt fattade.
Han håller upp händerna och demonstrerar;
"Föreställ er två små kulor, två bollar..."
Ehh... (redan där började mina tankar vandra iväg...)
"...och däremellan är det en spänningskälla..."
Haha... (och där vandrade de iväg ännu mer...)
Folk skrattade och det blev allmänt pratigt, så jag hörde inte riktigt vad han sa... Sen hörde jag;
"...och kommer ut ur apparaten, det liksom strålar ut. Och det kan man äta."
HAHAHA, wtf säger han liksom? Grejen är att jag inte ens vet vad han förklarade för mina tankar var någon heelt annanstans..! Haha. Men det har med fysik att göra, det han förklarade. I promise. Jag hoppas det i alla fall.
Efter skolan åkte jag och Niclas ner till Södertälje centrum och gick omkring lite. Det var riktigt skönt att komma ut och bara vara lite. I det varma fina vädret. Älskar att solen börjar komma tillbaka! Jag blir så mycket gladare av den. Otroligt. Det var riktigt mysigt att gå runt med älsklingen också, för sådär går vi inte tillräckligt ofta tycker jag.
No time.
Jag mår illa. Och jag har ont i huvet. Sen är hostan och snuvan kvar fortfarande... Men nog fan ska jag till skolan ändå! Har inte tid med att vara hemma, hur mycket jag än skulle vilja... Det suger.
Bussen går om några minuter, så ska gå ut nu.
Bajs bajs.
Åt skogen.
Jahapp. Så var denna helgen snart över. Åt helvete var den, men samtidigt riktigt rolig.
Projektarbetet sket sig totalt, hann inte färdigt. Sen i lördags åkte jag hem till mamma o pappa, på 70 års fest på kvällen. Fredde (20 år) och Classe (50 år) firade tillsammans och hade hyrt bygdegården. Det var riktigt skoj! Sjöng en massa med bandet, och fick beröm. Det stärkte självkänslan lite. Haha.
Sen idag hjälpte jag till lite på tomten... De hade klippt äppelträden, så det var fullt med stora grenar och småkvistar som skulle släpas bort. Det var riktigt varmt också! Gick i shorts och bh i stort sätt. Och svettades. Fan vad solen låg på, och när det var vindstilla kändes det som en sommardag. Har fått lite färg faktist.
Innan jag åkte hem igen, så grillade vi lite också. Så jävla gott! Grillat är bäst. Haha.
Jag mår inte speciellt bra, är inte pigg alls. Är snorig som fan, och hostan har inte försvunnit. Nu är jag hungrig igen också, trots att jag åt middag för bara några timmar sen... Nåt är fel med mig. Men jag försöker vara uppåt.
Orkar inte plugga nu heller. Det är åt helvete redan. Satt och pluggade hela förra veckan.. och jag orkar inte med det längre. Så ikväll blir det att ta det lugnt. Så får jag helt enkelt se vad folk säger imorgon. Får se vad som händer i allmänhet. Har inte tillräckligt med energi att bry mig längre... Någon del av mig har redan gett upp hoppet. En ganska stor del.
Projektarbetet sket sig totalt, hann inte färdigt. Sen i lördags åkte jag hem till mamma o pappa, på 70 års fest på kvällen. Fredde (20 år) och Classe (50 år) firade tillsammans och hade hyrt bygdegården. Det var riktigt skoj! Sjöng en massa med bandet, och fick beröm. Det stärkte självkänslan lite. Haha.
Sen idag hjälpte jag till lite på tomten... De hade klippt äppelträden, så det var fullt med stora grenar och småkvistar som skulle släpas bort. Det var riktigt varmt också! Gick i shorts och bh i stort sätt. Och svettades. Fan vad solen låg på, och när det var vindstilla kändes det som en sommardag. Har fått lite färg faktist.
Innan jag åkte hem igen, så grillade vi lite också. Så jävla gott! Grillat är bäst. Haha.
Jag mår inte speciellt bra, är inte pigg alls. Är snorig som fan, och hostan har inte försvunnit. Nu är jag hungrig igen också, trots att jag åt middag för bara några timmar sen... Nåt är fel med mig. Men jag försöker vara uppåt.
Orkar inte plugga nu heller. Det är åt helvete redan. Satt och pluggade hela förra veckan.. och jag orkar inte med det längre. Så ikväll blir det att ta det lugnt. Så får jag helt enkelt se vad folk säger imorgon. Får se vad som händer i allmänhet. Har inte tillräckligt med energi att bry mig längre... Någon del av mig har redan gett upp hoppet. En ganska stor del.
Mina mineralvärden från första och andra hårmineralanalysen.
Mitt vackra diagram. Haha. Satt och slet med den igår. Ritade den i word.
Visst är mina värden bättre och jämnare nu?
Det är grym skillnad från i september och nu.
JAG VILL ATT MITT PROJEKTARBETE SKA VARA ASBRA!
Tack.
Okey, jag är nu rätt säker på att jag är körd när det gäller projektarbetet. Läste nyss igenom ett dokument om projektarbetet på skolportalen, och jag kan ju säga att jag inte hade en aning om en massa som stod där. Det känns så kasst, för om det inte vore för att Per försvann, så hade jag varit i en helt annorlunda situation. Nu vet jag ju som sagt inte ens vem jag ska skicka projektarbetet till.
Man måste ha regelbundna möten med en handledare. Handledaren ska godkänna det man gjort. Handledaren bestämmer om man ska fortsätta till nästa delmål, eller om man ska ändra något. Jag är körd. Och man ska tydligen helst jobba i grupp, och endast i undantagsfall ensam. Fan vad mobbad jag känner mig. Haha. Jag är ju alltid den som står där ensam medan alla andra parar ihop sig till grupper. Hatar att tränga mig på folk, hatar att fråga "får jag vara med er?". Men jag har provat det, faktiskt. Och någon gång har det fungerat, men andra gånger har de inte verkat alltför glada med frågan. Haha. Det är precis som när man var liten.
Självständigt har jag i alla fall arbetat, eftersom jag är helt själv. Man kan ju hoppas på att det höjer lite, men det lär det ju inte göra... Läste också att man helst skulle lämna in arbetet i jan/feb och sedan jobba med utvärdering resten av tiden. Bah; WHAT? Hade jag ingen aning om. Jag har bara hört datumet 18 april.
Kasst! Det suger så jävla mycket! Har nu börjat fundera på om det ens är någon mening med att lämna in något över huvud taget... Pinsamt pinsamt pinsamt! Jag är inte sån här, jag är den som lämnar in arbeten i tid och får bra betyg och gör det jag ska! Vette fan vad som flugit i mig de senaste månaderna... Eller, jo. Jag vet visst orsaken till att jag är såhär... Jag vet vad som förstörde mig. På så många olika sätt. Och det är ett rent helvete att försöka laga sig själv igen! FAN!
Om jag får IG i projektarbetet också, så har jag mer än 250 poäng IG, vilket betyder att jag inte får slutbetyg. Får istället ett samlat betygsdokument. Jag är inte heller högskoletillhörig i såna fall. Kul att ta studenten med det..? Nej. Och hela min släkt har alltid förväntat sig att jag ska gå ut med nästan högsta betyg. Vilket jag skulle klarat om det inte blivit som det blev.
Jag vill inte skylla ifrån mig, men det är så irriterande och jag blir så frustrerad när jag tänker på vad som gjort mig till den jag är idag. Varför i helvete ska det finnas människor som njuter av att väva in en i en falsk trygghet, för att sen förstöra ens liv totalt?! Det borde vara dödsstraff på sånt! Det är det värsta man kan göra mot någon. Hellre vara död, än leva ett förstört liv?
Man måste ha regelbundna möten med en handledare. Handledaren ska godkänna det man gjort. Handledaren bestämmer om man ska fortsätta till nästa delmål, eller om man ska ändra något. Jag är körd. Och man ska tydligen helst jobba i grupp, och endast i undantagsfall ensam. Fan vad mobbad jag känner mig. Haha. Jag är ju alltid den som står där ensam medan alla andra parar ihop sig till grupper. Hatar att tränga mig på folk, hatar att fråga "får jag vara med er?". Men jag har provat det, faktiskt. Och någon gång har det fungerat, men andra gånger har de inte verkat alltför glada med frågan. Haha. Det är precis som när man var liten.
Självständigt har jag i alla fall arbetat, eftersom jag är helt själv. Man kan ju hoppas på att det höjer lite, men det lär det ju inte göra... Läste också att man helst skulle lämna in arbetet i jan/feb och sedan jobba med utvärdering resten av tiden. Bah; WHAT? Hade jag ingen aning om. Jag har bara hört datumet 18 april.
Kasst! Det suger så jävla mycket! Har nu börjat fundera på om det ens är någon mening med att lämna in något över huvud taget... Pinsamt pinsamt pinsamt! Jag är inte sån här, jag är den som lämnar in arbeten i tid och får bra betyg och gör det jag ska! Vette fan vad som flugit i mig de senaste månaderna... Eller, jo. Jag vet visst orsaken till att jag är såhär... Jag vet vad som förstörde mig. På så många olika sätt. Och det är ett rent helvete att försöka laga sig själv igen! FAN!
Om jag får IG i projektarbetet också, så har jag mer än 250 poäng IG, vilket betyder att jag inte får slutbetyg. Får istället ett samlat betygsdokument. Jag är inte heller högskoletillhörig i såna fall. Kul att ta studenten med det..? Nej. Och hela min släkt har alltid förväntat sig att jag ska gå ut med nästan högsta betyg. Vilket jag skulle klarat om det inte blivit som det blev.
Jag vill inte skylla ifrån mig, men det är så irriterande och jag blir så frustrerad när jag tänker på vad som gjort mig till den jag är idag. Varför i helvete ska det finnas människor som njuter av att väva in en i en falsk trygghet, för att sen förstöra ens liv totalt?! Det borde vara dödsstraff på sånt! Det är det värsta man kan göra mot någon. Hellre vara död, än leva ett förstört liv?
Hahaha, har man en smart pojke eller?
Dagens;
"Har hon sagt något?"
"Nej, inte sen hon sa något."
WTF liksom?! HAHA!
"Har hon sagt något?"
"Nej, inte sen hon sa något."
WTF liksom?! HAHA!
Ny dag, mer pluggande.
Kom aldrig iväg imorse... Ehum.. Sen skulle vi ha idrott vid 12, men jag vågar inte idrotta. Är så jävla förkyld/sjuk.
Nu ska jag sitta och skriva hela dagen. Jag hoppas verkligen att jag får ett sånt där ryck där allt bara strömmar ut ur en, utan några problem. Så att jag hinner klart, och att det blir någorlunda bra.
Ciao.
Nu ska jag sitta och skriva hela dagen. Jag hoppas verkligen att jag får ett sånt där ryck där allt bara strömmar ut ur en, utan några problem. Så att jag hinner klart, och att det blir någorlunda bra.
Ciao.
Att drömma sig bort...
Nu har jag suttit i timmar och pluggat, och borde kanske sova lite inför morgondagen. Ska trots allt vara i skolan kl.08.30... Vet inte riktigt hur det kommer gå med den saken, men man kan ju hoppas att det går. Jag är inte direkt bra på att komma upp på morgonen.
Blir att slita rejält under morgondagen med projektarbetet också. Nu tror jag i alla fall att jag har all grund klar, måste bara sätta ihop allt i en uppsats eller liknande... Iofs så är detta första inlämningen, och om det inte blir bra nu så har jag en månad till på mig att fixa till arbetet lite.
Jag kan bara hålla tummarna. Nu är jag helt slut i huvet kan jag lova.
Och självklart, Cattie, så måste jag ta och komma ner till Hurghada! Saknar dykningen som bara den! Och jag har redan pratat ett tag om att dra med Niclas in i det. Haha, han har inget val om jag får säga mitt. Dykning är underbart! Så fort jag har råd så kommer jag åka.
När jag tänker efter så är det precis ett år sedan som vi kom hem ifrån Egypten. Så jag har alltså haft mitt dykcert i ett år nu! Weiho. Har ju tyvärr inte dykt något mer under året... Men det kommer!
Blir att slita rejält under morgondagen med projektarbetet också. Nu tror jag i alla fall att jag har all grund klar, måste bara sätta ihop allt i en uppsats eller liknande... Iofs så är detta första inlämningen, och om det inte blir bra nu så har jag en månad till på mig att fixa till arbetet lite.
Jag kan bara hålla tummarna. Nu är jag helt slut i huvet kan jag lova.
Och självklart, Cattie, så måste jag ta och komma ner till Hurghada! Saknar dykningen som bara den! Och jag har redan pratat ett tag om att dra med Niclas in i det. Haha, han har inget val om jag får säga mitt. Dykning är underbart! Så fort jag har råd så kommer jag åka.
När jag tänker efter så är det precis ett år sedan som vi kom hem ifrån Egypten. Så jag har alltså haft mitt dykcert i ett år nu! Weiho. Har ju tyvärr inte dykt något mer under året... Men det kommer!
Sliter med projektarbetet.
Shit vad det är intressant med mineraler och deras påverkan av kroppen! Jag blir helt skakis ju mer jag läser. Det är verkligen något som borde uppmärksammas! Det skulle hjälpa så otroligt många människor, det är jag 100 % säker på!
Har inte tid nu, men jag kommer skriva lite mer om detta senare...
Jag vill i alla fall starkt rekommendera alla som har någon sorts långvariga problem (till och med sömnbesvär/ depression/ anorexi/ dyslexi, osv) att göra en hårmineralanalys! Det är så mycket som hänger ihop i kroppen som påverkar ens mående. Man kan inte förstå förrän man är lite insatt i det.
Har inte tid nu, men jag kommer skriva lite mer om detta senare...
Jag vill i alla fall starkt rekommendera alla som har någon sorts långvariga problem (till och med sömnbesvär/ depression/ anorexi/ dyslexi, osv) att göra en hårmineralanalys! Det är så mycket som hänger ihop i kroppen som påverkar ens mående. Man kan inte förstå förrän man är lite insatt i det.
Att sköta vardagen.
Nu har jag tvättat också. Det behövdes, hittade en massa kläder som jag glömt bort att jag ens hade. Haha.
Är så enormt uttråkad, och mår inte direkt bra. Har hostat som bara den idag, och halsen slutar aldrig klia. Huvudet är tungt, men jag pluggar på i alla fall. Så mycket som jag har pluggat nu de senaste dagarna har jag inte gjort på evigheter.
Snart kommer Niclas hem också. Han har jobbat igen. Nästa vecka får vi de pengarna, vilket verkligen behövs.
Suck.
En lustig känsla fyller mig.
Jag vet faktiskt inte vad som har flugit i mig, men jag är så full av något som jag inte kan förklara. En känsla. En lustig sådan. Jag vill utrycka mig, vill förklara så mycket, vill att folk ska veta saker.
Jag har blivit skrivgalen.
Jag har blivit skrivgalen.
Som man bäddar får man ligga.
Nu är Svenska B muntliga Nationella provet gjort. Det är riktigt skönt att kunna lägga undan några papper ifrån jättehögen. Idag och imorgon är det projektarbetet som är första prioritering. Det måste bli klart till imorgon.
Jag har dock varit väldigt slarvig med projektarbetet. Är jättebesviken på mig själv... Har för det första inte jobbat så mycket som jag borde, även om det mesta finns ganska lätt upplagt framför mig. Men framför allt så ska man ju ha kontakt med en mentor eller lärare - ha kontinuerliga möten och visa upp hur långt man kommit, osv... Vilket jag inte haft alls. Jag träffade Per när han fortfarande jobbade kvar, men sedan han försvann så har jag inte träffat någon lärare. Manne tror jag att läraren heter som jag skulle haft kontakt med, och jag skäms extremt mycket för att jag inte haft det. Jag kanske till och med får IG nu? Det vill jag verkligen inte... Men som man bäddar får man ligga. Det känns bara lite pinsamt att inte ens veta vem personen är som man ska skicka in arbetet till.
Aja, håll tummarna för mig, snälla?
Jag har dock varit väldigt slarvig med projektarbetet. Är jättebesviken på mig själv... Har för det första inte jobbat så mycket som jag borde, även om det mesta finns ganska lätt upplagt framför mig. Men framför allt så ska man ju ha kontakt med en mentor eller lärare - ha kontinuerliga möten och visa upp hur långt man kommit, osv... Vilket jag inte haft alls. Jag träffade Per när han fortfarande jobbade kvar, men sedan han försvann så har jag inte träffat någon lärare. Manne tror jag att läraren heter som jag skulle haft kontakt med, och jag skäms extremt mycket för att jag inte haft det. Jag kanske till och med får IG nu? Det vill jag verkligen inte... Men som man bäddar får man ligga. Det känns bara lite pinsamt att inte ens veta vem personen är som man ska skicka in arbetet till.
Aja, håll tummarna för mig, snälla?
Kärleksmagneter attraheras, no mather what.
Ska två menade pusselbitar behöva genomlida saknadens plågande evighet?
Ska livets nedräknande hjärtslag behöva slå så hårt helt ensamma?
Ska tidens vägskäl få leda själar ifrån varandra?
Tid och rum är inte oföränderliga, men de är fortfarande lika oförklarliga.
Kärlek är saknad och hårda hjärtslag på skilda vägar.
Men kärleken är evig;
och varken livet, saknad eller olika vägar kan hålla två kärleksmagneter ifrån att attraheras.
/Nat 17 april 2008
Ska livets nedräknande hjärtslag behöva slå så hårt helt ensamma?
Ska tidens vägskäl få leda själar ifrån varandra?
Tid och rum är inte oföränderliga, men de är fortfarande lika oförklarliga.
Kärlek är saknad och hårda hjärtslag på skilda vägar.
Men kärleken är evig;
och varken livet, saknad eller olika vägar kan hålla två kärleksmagneter ifrån att attraheras.
/
Hoppet är det sista som lämnar en?
GAH.
Måste skriva av mig mer.. Det där räckte tydligen inte enligt mitt hjärta.
Jag försöker tänka positivt. Om jag flyttar hem i några månader, sparar en massa pengar och får igång min ekonomi, så kan jag ju flytta nästan vart jag vill sen! I alla fall om Niclas också får ett jobb och får igång sin ekonomi han med. Då klarar vi det utan problem! Och då har i alla fall jag körkort och bil.
Då om jag har bott hemma ett tag så kanske jag får ordning på min hälsa också, förhoppningsvis. Äter bättre, och på så sätt bli friskare med hjälp av mina tabletter. Sen kan man ju alltid hoppas på att jag får en tid snart till alla olika mottagningar som jag har väntat på i månader. Att de hittar något som jag kan göra något åt. Behandla, och bli frisk! Så att jag kan börja träna igen. Kanske bli grym på släggkastning igen! Hmm, nåja.. Jag måste väl få drömma lite, även om det kanske är omöjligt att bli bra på slägga igen..? Man kan ju alltid hoppas.
Saknar det faktist om jag ska vara ärlig. Tävlingarna vi åkte på under de soliga, varma somrarna. Medaljerna och alla personliga rekord. Pappa som var stolt. Jag som var stolt. Känslan i ringen när allt fungerar. Målet 40 m, som jag aldrig kom till. 39,99 m var vad jag kom till. Sedan gick det mer och mer neråt med hälsan, och träningen också för den delen. Det mest skrattretande och ironiska var att det var sista tävlingen den säsongen - Luciasläggan - och de två sista kasten mätte båda två exakt 39.99 m. Kanske var det meningen att jag inte skulle komma över 40 meter just då? För om jag hade gjort det så skulle jag ju ha nått mitt mål. Nu har jag fortfarande något att kämpa för. Och om jag nu lyckas komma över 40 meter när jag inte tränat på så länge, så kan det ju inte vara omöjligt att komma ännu längre?! Jag lyckades ju komma trea i Sverige med mitt resultat i min allra första släggtävling. Då hade jag bara tränat i ett halvår.
Måste skriva av mig mer.. Det där räckte tydligen inte enligt mitt hjärta.
Jag försöker tänka positivt. Om jag flyttar hem i några månader, sparar en massa pengar och får igång min ekonomi, så kan jag ju flytta nästan vart jag vill sen! I alla fall om Niclas också får ett jobb och får igång sin ekonomi han med. Då klarar vi det utan problem! Och då har i alla fall jag körkort och bil.
Då om jag har bott hemma ett tag så kanske jag får ordning på min hälsa också, förhoppningsvis. Äter bättre, och på så sätt bli friskare med hjälp av mina tabletter. Sen kan man ju alltid hoppas på att jag får en tid snart till alla olika mottagningar som jag har väntat på i månader. Att de hittar något som jag kan göra något åt. Behandla, och bli frisk! Så att jag kan börja träna igen. Kanske bli grym på släggkastning igen! Hmm, nåja.. Jag måste väl få drömma lite, även om det kanske är omöjligt att bli bra på slägga igen..? Man kan ju alltid hoppas.
Saknar det faktist om jag ska vara ärlig. Tävlingarna vi åkte på under de soliga, varma somrarna. Medaljerna och alla personliga rekord. Pappa som var stolt. Jag som var stolt. Känslan i ringen när allt fungerar. Målet 40 m, som jag aldrig kom till. 39,99 m var vad jag kom till. Sedan gick det mer och mer neråt med hälsan, och träningen också för den delen. Det mest skrattretande och ironiska var att det var sista tävlingen den säsongen - Luciasläggan - och de två sista kasten mätte båda två exakt 39.99 m. Kanske var det meningen att jag inte skulle komma över 40 meter just då? För om jag hade gjort det så skulle jag ju ha nått mitt mål. Nu har jag fortfarande något att kämpa för. Och om jag nu lyckas komma över 40 meter när jag inte tränat på så länge, så kan det ju inte vara omöjligt att komma ännu längre?! Jag lyckades ju komma trea i Sverige med mitt resultat i min allra första släggtävling. Då hade jag bara tränat i ett halvår.
Ordbajseri om framtiden och livet i sig.
ÅH!
Jag känner mig så enormt konstig just nu! Det är så mycket inom mig som jag bara vill få ut! Men jag kan inte uttrycka mig... Vill skriva så otroligt mycket, utan att jag egentligen vet vad... Men jag måste verkligen skriva av mig just nu, om vad som helst egentligen.. Så jag får väl ordbajsa bara för att skriva något...
Pratade med mamma igår och hon tog upp det här med lägenheten igen. Jag har hört det ett par gånger nu, av pappa mest. Att jag borde flytta hem till sommaren. Nu sa mamma att de tänker säga upp lägenheten till sista april. Sen är det 3 månaders uppsägningstid, så jag måste vara härifrån i slutet av juli... De har inte råd att ha kvar den, och jag lär ju inte hitta värsta jobbet nu på en gång...
De tycker att jag ska bo hemma tills vidare. Gratis boende, gratis mat. Hon sa att de kommer skicka iväg mig till Falun på en såndär intensivkurs i sommar så att jag får körkort. Och om jag bor hemma så kommer de köpa en liten bil till mig också... Och jag kommer få fast anställning i pappas byggfirma, tills vidare. Kommer få hjälpa dem med lite allt möjligt; städning, bärhjälp, och säkert att åka och hämta/lämna saker, osv. Mamma sa att jag bara kommer tjäna på att bo hemma. Jag kommer kunna spara en massa pengar, och hitta på en massa skoj. och dessutom kommer jag in i arbetslivet. Får en merit.
Jag vet inte vad jag vill. Först kunde jag inte ens få in förslaget i huvudet. Vill inte bo med dem. Vill inte bo där. Men nu ju längre tiden går, desto mer fattar jag ju att jag tjänar som fan på det... Börjar acceptera det. Det kan ju också vara bra att komma hem och ha några som tar hand om en. Jag är ju trots alllt ganska instabil. Jag kommer säkert att gå ner i vikt av det också, eftersom de båda håller på och "äter rätt" osv. Pappa har gått ner 30 kg.
Många tänker nog att "vad fan är problemet din bortskämda klagande lilla hypokondriker?"... Och jag antar att de har rätt. I alla fall med att jag är bortskämd och att jag klagar. Hypokondriker hoppas jag inte att jag är. Iså fall är det inte kul alls, och jag vill inte fortsätta vara det. Hur vet man egentligen om man är det eller inte? Haha.
Grejen är att jag hatar att bo på landet. Hatade att bo där ute hos mamma o pappa. Man måste elda för att få varmvatten och värme i huset, det finns inget badkar, det är ofräscht i badrum och kök, kass spis och hål i golvet i köket, huset är skitfult på utsidan (halvfixad fasad, två olika nyanser av gult på över/undervåningen, halvklar utbyggnad, osv), hallen ofräsch, ute; skog skog skog, inga bussar, långt till stan, osv. Man känner sig så isolerad. Dessutom är mamma och pappa där. Och det känns som ett steg bakåt i livet att flytta hem när jag bott själv i mer än 1½ år. Jag har ju pojken också, och inte får man samma privatliv hos mamma och pappa som man får på ett eget ställe.
Mamma sa att vi kan ju sova hos varandra. Jag och Niclas. Men hur kul är det egentligen? När man är van vid att bo tillsammans, träffas varje dag - och sedan helt plötsligt kanske inte träffas ofta alls. Det tar lång tid att åka mellan Norsborg och Märsta. Och, som sagt, så har man inte samma privatliv som när man bor ensam. Om vi vill vara för oss själva måste vi liksom låsa in oss på ett litet rum. Vi har två rum att välja mellan. Mitt eller hans; flera mil ifrån varandra. Känner jag mamma och pappa rätt så kommer de nog inte vilja att vi sover med varandra i veckorna när vi jobbar heller. Jag vet inte vad de inbillar sig; att vi ska hålla varandra vakna hela nätterna och ha vilt sex i timmar så att vi inte orkar upp på morgonen, eller något sånt kanske. Haha. Jag har ingen aning.
Ja, jag vet att de flesta av de där sakerna som jag hatar bara är småsaker som egentligen inte spelar någon roll. Och om jag har körkort så blir jag inte heller isolerad. Jag vet. Och jag vet inte vad som är mitt problem, men jag tar verkligen hårt på det här.
Jag känner mig så enormt konstig just nu! Det är så mycket inom mig som jag bara vill få ut! Men jag kan inte uttrycka mig... Vill skriva så otroligt mycket, utan att jag egentligen vet vad... Men jag måste verkligen skriva av mig just nu, om vad som helst egentligen.. Så jag får väl ordbajsa bara för att skriva något...
Pratade med mamma igår och hon tog upp det här med lägenheten igen. Jag har hört det ett par gånger nu, av pappa mest. Att jag borde flytta hem till sommaren. Nu sa mamma att de tänker säga upp lägenheten till sista april. Sen är det 3 månaders uppsägningstid, så jag måste vara härifrån i slutet av juli... De har inte råd att ha kvar den, och jag lär ju inte hitta värsta jobbet nu på en gång...
De tycker att jag ska bo hemma tills vidare. Gratis boende, gratis mat. Hon sa att de kommer skicka iväg mig till Falun på en såndär intensivkurs i sommar så att jag får körkort. Och om jag bor hemma så kommer de köpa en liten bil till mig också... Och jag kommer få fast anställning i pappas byggfirma, tills vidare. Kommer få hjälpa dem med lite allt möjligt; städning, bärhjälp, och säkert att åka och hämta/lämna saker, osv. Mamma sa att jag bara kommer tjäna på att bo hemma. Jag kommer kunna spara en massa pengar, och hitta på en massa skoj. och dessutom kommer jag in i arbetslivet. Får en merit.
Jag vet inte vad jag vill. Först kunde jag inte ens få in förslaget i huvudet. Vill inte bo med dem. Vill inte bo där. Men nu ju längre tiden går, desto mer fattar jag ju att jag tjänar som fan på det... Börjar acceptera det. Det kan ju också vara bra att komma hem och ha några som tar hand om en. Jag är ju trots alllt ganska instabil. Jag kommer säkert att gå ner i vikt av det också, eftersom de båda håller på och "äter rätt" osv. Pappa har gått ner 30 kg.
Många tänker nog att "vad fan är problemet din bortskämda klagande lilla hypokondriker?"... Och jag antar att de har rätt. I alla fall med att jag är bortskämd och att jag klagar. Hypokondriker hoppas jag inte att jag är. Iså fall är det inte kul alls, och jag vill inte fortsätta vara det. Hur vet man egentligen om man är det eller inte? Haha.
Grejen är att jag hatar att bo på landet. Hatade att bo där ute hos mamma o pappa. Man måste elda för att få varmvatten och värme i huset, det finns inget badkar, det är ofräscht i badrum och kök, kass spis och hål i golvet i köket, huset är skitfult på utsidan (halvfixad fasad, två olika nyanser av gult på över/undervåningen, halvklar utbyggnad, osv), hallen ofräsch, ute; skog skog skog, inga bussar, långt till stan, osv. Man känner sig så isolerad. Dessutom är mamma och pappa där. Och det känns som ett steg bakåt i livet att flytta hem när jag bott själv i mer än 1½ år. Jag har ju pojken också, och inte får man samma privatliv hos mamma och pappa som man får på ett eget ställe.
Mamma sa att vi kan ju sova hos varandra. Jag och Niclas. Men hur kul är det egentligen? När man är van vid att bo tillsammans, träffas varje dag - och sedan helt plötsligt kanske inte träffas ofta alls. Det tar lång tid att åka mellan Norsborg och Märsta. Och, som sagt, så har man inte samma privatliv som när man bor ensam. Om vi vill vara för oss själva måste vi liksom låsa in oss på ett litet rum. Vi har två rum att välja mellan. Mitt eller hans; flera mil ifrån varandra. Känner jag mamma och pappa rätt så kommer de nog inte vilja att vi sover med varandra i veckorna när vi jobbar heller. Jag vet inte vad de inbillar sig; att vi ska hålla varandra vakna hela nätterna och ha vilt sex i timmar så att vi inte orkar upp på morgonen, eller något sånt kanske. Haha. Jag har ingen aning.
Ja, jag vet att de flesta av de där sakerna som jag hatar bara är småsaker som egentligen inte spelar någon roll. Och om jag har körkort så blir jag inte heller isolerad. Jag vet. Och jag vet inte vad som är mitt problem, men jag tar verkligen hårt på det här.
Den äckligt underbara lyckan är äckligt långt bort!
FAN!
Jag vill vara sådär äckligt lycklig! Som man kunde vara när man var liten, fast man inte förstod det just då. Under sommaren, man var ute i solen, bara var. Var sig själv och struntade i alla andra. Gjorde det man vill och kände för, och levde livet. Man levde verkligen. Inte fan visste man vad problem var. Jo, problem var när man inte fick vara vaken länge eller när man var tvungen att skiljas från sina vänner.
Varför kan man inte få känna den där påträngande äckligt uderbara lyckan nu? Solsken, vänner, skratt. Kärlek. Att veta att man är älskad trots att man är precis den man är. Sig själv. Vart finns den känslan? JAG BEHÖVER DEN NU!
Har märkt att min blogg är lite tråkig och ointressant under sista tiden... Förlåt för det, men jag är inte så bra på att skriva just nu. Kan knappt uttrycka mig. Det är som att jag vill skriva så mycket, men jag känner mig så stressad att jag inte orkar skriva. Det är mycket jag inte orkar nu för tiden. Och det mesta jag tjafsar om i bloggen är att jag måste plugga och att jag mår dåligt. Så är det också just nu. Jag har otroligt mycket att göra, och jag mår inte alls bra vissa stunder. Men inte alltid - dygnet runt. Visst är jag glad ibland. Självklart.
Jag vill ha en förändring. Jag vill förändra mitt liv. Jag vill förändra mig.
Jag vill vara sådär äckligt lycklig! Som man kunde vara när man var liten, fast man inte förstod det just då. Under sommaren, man var ute i solen, bara var. Var sig själv och struntade i alla andra. Gjorde det man vill och kände för, och levde livet. Man levde verkligen. Inte fan visste man vad problem var. Jo, problem var när man inte fick vara vaken länge eller när man var tvungen att skiljas från sina vänner.
Varför kan man inte få känna den där påträngande äckligt uderbara lyckan nu? Solsken, vänner, skratt. Kärlek. Att veta att man är älskad trots att man är precis den man är. Sig själv. Vart finns den känslan? JAG BEHÖVER DEN NU!
Har märkt att min blogg är lite tråkig och ointressant under sista tiden... Förlåt för det, men jag är inte så bra på att skriva just nu. Kan knappt uttrycka mig. Det är som att jag vill skriva så mycket, men jag känner mig så stressad att jag inte orkar skriva. Det är mycket jag inte orkar nu för tiden. Och det mesta jag tjafsar om i bloggen är att jag måste plugga och att jag mår dåligt. Så är det också just nu. Jag har otroligt mycket att göra, och jag mår inte alls bra vissa stunder. Men inte alltid - dygnet runt. Visst är jag glad ibland. Självklart.
Jag vill ha en förändring. Jag vill förändra mitt liv. Jag vill förändra mig.
Den hånande klockan.
Kom aldrig iväg till skolan i morse. Delvis för att väckarklockan inte ringde som den skulle. Och delvis för att jag var så trött när jag väl vaknade att jag inte orkade stressa till idrotten (som var den enda kvarvarande lektionen). Jag är inte direkt frisk heller, så det känns inte så meningsfullt att gå på idrotten.
Har suttit i stort sätt hela dagen och pluggat, till och med under tiden jag tog ett bad. Haha. Men det är riktigt segt, och det känns inte som att jag kommer framåt alls. Det är en jätteskum känsla; som om tiden rinner iväg och jag skriver och skriver, men inget är ändå av värde.
För övrigt har jag suttit och hostat mig igenom dagen också. Har faktist ont i halsen/lungorna nu på köpet av min långvariga hosta och snuva.
Behöver ta en paus nu, för jag har fastnat i mitt arbete med muntliga nationella i Svensa B. Blir galen på det. Och jag måste bli klar idag också, eftersom det är i morgon jag ska redovisa det. Blö. Känner hur tiden hånar mig, och projektarbetet ligger där och skrattar.
Nu ska jag laga mat. Det måste man ju göra också.
Hejdå.
Har suttit i stort sätt hela dagen och pluggat, till och med under tiden jag tog ett bad. Haha. Men det är riktigt segt, och det känns inte som att jag kommer framåt alls. Det är en jätteskum känsla; som om tiden rinner iväg och jag skriver och skriver, men inget är ändå av värde.
För övrigt har jag suttit och hostat mig igenom dagen också. Har faktist ont i halsen/lungorna nu på köpet av min långvariga hosta och snuva.
Behöver ta en paus nu, för jag har fastnat i mitt arbete med muntliga nationella i Svensa B. Blir galen på det. Och jag måste bli klar idag också, eftersom det är i morgon jag ska redovisa det. Blö. Känner hur tiden hånar mig, och projektarbetet ligger där och skrattar.
Nu ska jag laga mat. Det måste man ju göra också.
Hejdå.
;__;
Känslor exploderar i min mage, i mitt hjärta, i mitt bröst.
Tårar är nära, bara millimetersekunder bort.
Jag är en bomb som är nära på att explodera från och till.
Det krävs så lite för att sätta igång nedräkningen...
...och så mycket för att stoppa den.
/Nat 15 april 2008
Plugga sönder.
Jag pluggar, pluggar, pluggar som en galning!
Har precis skickat iväg pm:et till muntliga Nationella i Svenska B... och nu ska jag förtsätta jobba med projektarbetet. Det ska vara klart på fredag, och jag är stressad som bara den! Hur ska jag hinna få ihop det liksom? Det känns omöjligt!
Men det måste gå.
Har precis skickat iväg pm:et till muntliga Nationella i Svenska B... och nu ska jag förtsätta jobba med projektarbetet. Det ska vara klart på fredag, och jag är stressad som bara den! Hur ska jag hinna få ihop det liksom? Det känns omöjligt!
Men det måste gå.
-.-
Jävla bajs.
Plugga-skiten-ur-mig-dag.
Ny dag. En tråkdag. Plugga skiten ur mig, som sagt. Ska sätta igång med min romananalys snart. Hoppas på att hinna någorlunda klart med den. Sedan får det bli Projektarbetet och konfliktanalysen. Har väldigt bråttom...
Yepp. Tråkdag.
Nu ska jag ta ett bad. Eftersom Niclas inte ville följa med så får mina läxböcker göra det istället.
Tråk.
Yes. Har svinigt tråkigt just nu måste jag säga. Haha.
Niclas sitter och spelar WoW. Raid tror jag. Jag ska laga mat. Haha, det blir en sen middag idag. Väldigt sen. Glömde helt bort att man kanske ska äta på kvällen. Nu väntar jag på stekpannan.
Sen får vi se vad jag hittar på. Det kanske går något bra på tv. Eller så kan jag ju alltid kolla på Naruto.
Hejsvejs.
Niclas sitter och spelar WoW. Raid tror jag. Jag ska laga mat. Haha, det blir en sen middag idag. Väldigt sen. Glömde helt bort att man kanske ska äta på kvällen. Nu väntar jag på stekpannan.
Sen får vi se vad jag hittar på. Det kanske går något bra på tv. Eller så kan jag ju alltid kolla på Naruto.
Hejsvejs.
Home sweet home.
Sådär. Kom nyss hem igen. Åkte till skolan och pratade med läraren, och fick några papper. Eller rättare sagt, en hel hög papper. Sen åkte jag in till Sthlm och mötte Sara. <3
Fick tillbaka pengar, vilket verkligen behövs just nu. Nu kan jag köpa en massa nudlar som räcker hela månaden ut. Haha. Jag hade råd att köpa schampoo också. Weei.
Jag är helt slut i huvudet. Vill sova. Ska ta och spela lite, och sedan påbörja mitt hårdpluggande.
Fick tillbaka pengar, vilket verkligen behövs just nu. Nu kan jag köpa en massa nudlar som räcker hela månaden ut. Haha. Jag hade råd att köpa schampoo också. Weei.
Jag är helt slut i huvudet. Vill sova. Ska ta och spela lite, och sedan påbörja mitt hårdpluggande.
Sjuk.
Okey, nu är jag riktigt sur på mig själv igen. Försov mig rejält i morse, och missade första lektionen. Sen hade jag en håltimme på några timmar, och eftersom att jag mår skitdåligt så somnade jag om. Nu är nästa lektion redan igång! Faan.
Jag har sprängande huvudvärk, grov hosta, nästäppa, ont i nacken/axlarna/ryggen och det känns som att jag har feber. Men jag har inte råd att vara hemma, för jag ligger redan så långt efter. Dessutom var det viktiga lektioner både i morse och just nu...
Detta gör mig så trött... Jag skulle egentligen bara vilja krypa ner i sängen och gräva ner mig bland en massa kuddar. Och sova. Sova, sova, sova tills jag är pigg och frisk. Men det får jag inte göra. För då går allt annat åt helvete.
Jag får väl ta och åka ner till skolan i alla fall, även om det känns rätt värdelöst just nu. Måste prata med läraren, och kolla om det jag missat går att plugga ifatt i helgen. För den här helgen måste jag verkligen få en massa saker gjorda. Jag vill ju ha någorlunda ok betyg.
Och mörda mig om jag inte gör det jag ska, snälla?
Jag har sprängande huvudvärk, grov hosta, nästäppa, ont i nacken/axlarna/ryggen och det känns som att jag har feber. Men jag har inte råd att vara hemma, för jag ligger redan så långt efter. Dessutom var det viktiga lektioner både i morse och just nu...
Detta gör mig så trött... Jag skulle egentligen bara vilja krypa ner i sängen och gräva ner mig bland en massa kuddar. Och sova. Sova, sova, sova tills jag är pigg och frisk. Men det får jag inte göra. För då går allt annat åt helvete.
Jag får väl ta och åka ner till skolan i alla fall, även om det känns rätt värdelöst just nu. Måste prata med läraren, och kolla om det jag missat går att plugga ifatt i helgen. För den här helgen måste jag verkligen få en massa saker gjorda. Jag vill ju ha någorlunda ok betyg.
Och mörda mig om jag inte gör det jag ska, snälla?
Framtiden.
Jag vet inte alls hur framtiden kommer bli... Börjar få lite ångest angående det. Pappa och mamma snackar om att säga upp lägenheten nu till sommaren. De vill att jag ska flytta hem igen. Men det vill inte jag! Aldrig! Det känns som att ta ett steg bakåt i livet. Dessutom så trivs jag inte speciellt mycket där ute.
Pappa har en idé. Som han brukar ha. Om hur jag "kan" göra. Han tycker att jag ska satsa på skolan stenhårt nu, inte hålla på med en massa annat. Sen tycker han att jag ska flytta hem i ett år, ta körkort och jobba in en massa pengar. Och så tycker han inte att jag ska binda upp mig nu när jag är så ung. Han tycker att jag ska göra en massa saker. Som att resa, och kanske jobba eller plugga utomlands.
Men jag vill inte flytta hem! Och resa kan jag göra ändå. Samma sak med att jobba. Jag kanske förvisso måste skaffa en mindre och billigare lägenhet, för att allt ska gå runt. Men det är det värt. Dessutom, när Niclas får ett jobb så kommer ekonomin att gå upp rejält för min del!
Frågan är bara hur man ska övertala mamma och pappa att inte säga upp lägenheten bara sådär, och tvinga mig att flytta hem...
Det är det sista jag vill.
Pappa har en idé. Som han brukar ha. Om hur jag "kan" göra. Han tycker att jag ska satsa på skolan stenhårt nu, inte hålla på med en massa annat. Sen tycker han att jag ska flytta hem i ett år, ta körkort och jobba in en massa pengar. Och så tycker han inte att jag ska binda upp mig nu när jag är så ung. Han tycker att jag ska göra en massa saker. Som att resa, och kanske jobba eller plugga utomlands.
Men jag vill inte flytta hem! Och resa kan jag göra ändå. Samma sak med att jobba. Jag kanske förvisso måste skaffa en mindre och billigare lägenhet, för att allt ska gå runt. Men det är det värt. Dessutom, när Niclas får ett jobb så kommer ekonomin att gå upp rejält för min del!
Frågan är bara hur man ska övertala mamma och pappa att inte säga upp lägenheten bara sådär, och tvinga mig att flytta hem...
Det är det sista jag vill.
WoW.
När man har varit duktig så fåår man spela lite.
Eller hur? Haha.
Gillar hennes nya tröja. Matchar ju håret. Haha, jag vet att jag är en nörd.
Eller hur? Haha.
Gillar hennes nya tröja. Matchar ju håret. Haha, jag vet att jag är en nörd.
Plugga.
Idag har jag faktist varit riktigt duktig. Har läst ut boken, och skrivit en massa på min uppsats. Har fått till en massa finurliga funderingar och reflektioner som jag kan ha med i analysen, så det ska nog bli bra. Haha, känner mig rätt nöjd med mig själv.
Men jag har fortfarande hur mycket som helst kvar att göra. Det blir en riktig plugga-helg nu...
Men jag har fortfarande hur mycket som helst kvar att göra. Det blir en riktig plugga-helg nu...
Under water.
I don't feel very well... at all.
Men jag kämpar på... Har som sagt väldigt mycket att göra... Och det blir inte lättare när jag känner mig febrig och sjuk. Blö. Imorgon ska jag till en Öron, Näsa, Hals-läkare. Äntligen har jag fått en tid. Det tar verkligen tid i det här landet att få hjälp... Men de hittar säkert inget, som vanligt. För jag är ju felfri... Eller? HAHA. Inte direkt.
Någon som vill hjälpa mig med skolan? Skulle verkligen uppskatta det.
Men jag kämpar på... Har som sagt väldigt mycket att göra... Och det blir inte lättare när jag känner mig febrig och sjuk. Blö. Imorgon ska jag till en Öron, Näsa, Hals-läkare. Äntligen har jag fått en tid. Det tar verkligen tid i det här landet att få hjälp... Men de hittar säkert inget, som vanligt. För jag är ju felfri... Eller? HAHA. Inte direkt.
Någon som vill hjälpa mig med skolan? Skulle verkligen uppskatta det.
Please, save me.
Jag har en skada i mitt huvud. Och jag vill inget hellre än bort från den.
"I have been waiting
all of my life,
for you to come along
and make everything alright...
My body's shaking
right through my bones,
so take me by the hand
please dont leave me here alone...
And I wonder if you know just how I feel,
I feel. Yeah...
And I wonder how I know if this is real,
is real.
Cause I want you to save me,
just please save me,
save me...
Cause I need you to save me,
just please save me,
save me..."
Snälla... rädda mig från mig själv...
"I have been waiting
all of my life,
for you to come along
and make everything alright...
My body's shaking
right through my bones,
so take me by the hand
please dont leave me here alone...
And I wonder if you know just how I feel,
I feel. Yeah...
And I wonder how I know if this is real,
is real.
Cause I want you to save me,
just please save me,
save me...
Cause I need you to save me,
just please save me,
save me..."
Snälla... rädda mig från mig själv...
6 månader <3
Yey.
6 månader <3
Trodde detta skulle bli den bästa dagen på länge... Eller hoppades i alla fall det. Men det är en av de sämre dagarna... Mitt psyke orkar inte.
Fast dagen är ju inte över än, förstås.
Hrm.
6 månader <3
Trodde detta skulle bli den bästa dagen på länge... Eller hoppades i alla fall det. Men det är en av de sämre dagarna... Mitt psyke orkar inte.
Fast dagen är ju inte över än, förstås.
Hrm.
Mår piss.
Ja, hela den här dagen har jag mått sämre än jag gjort på ett tag. Och utöver att jag har sjuk-symton så har jag ingen ork. Har väldigt mycket som måste göras nu i skolan, så jag försöker tvinga mig dit även om jag är sjuk... Skulle egentligen vilja ha en veckas lov till..
Hm, nu sitter jag och jobbar på en uppsats som egentligen ska in imorrn. Men det kommer jag inte lyckas med kan jag ju säga på en gång. Har en massa skit att göra, och det är väl till viss del mitt eget fel... Men i alla fall;
Konfliktanalys; Colombiakrisen.
Muntliga Nationella i Svenska; PM
Jämförande analys av filmen Marie Antoinette, och kvinnans roll förr.
Idrottsuppgift; Fysiologiska och psykologiska effekter av träning.
Jämförande Romananalys; Harry Potter och Septimus Heap-Magi.
Filmanalys; vilken jag vill.
3 Fysikprov; rörelse och vågor.
Projektarbetet; Mineraler och deras påverkan av kroppen.
Idrott; ledarskap
Spindoctors - politikanalys
Miljöuppsats
Bajs bajs.
Hm, nu sitter jag och jobbar på en uppsats som egentligen ska in imorrn. Men det kommer jag inte lyckas med kan jag ju säga på en gång. Har en massa skit att göra, och det är väl till viss del mitt eget fel... Men i alla fall;
Konfliktanalys; Colombiakrisen.
Muntliga Nationella i Svenska; PM
Jämförande analys av filmen Marie Antoinette, och kvinnans roll förr.
Idrottsuppgift; Fysiologiska och psykologiska effekter av träning.
Jämförande Romananalys; Harry Potter och Septimus Heap-Magi.
Filmanalys; vilken jag vill.
3 Fysikprov; rörelse och vågor.
Projektarbetet; Mineraler och deras påverkan av kroppen.
Idrott; ledarskap
Spindoctors - politikanalys
Miljöuppsats
Första studentfesten.
Idag var det en jävligt lugn dag i skolan. Bara en lektion; idrott. Jag åkte bara dit en liten stund, ombytt, för att kolla om jag skulle kunna vara med. Men det var värsta hinderbanan, så jag vågade inte. Har världens hosta och är förkyld, så det kändes inte så bra. Har haft denna förkylning nu i över en månad i sträck... Det är jävligt irriterande att min hosta inte försvinner.
Niclas har varit på arbetsintervju, och så ska han iväg och jobba med sin pappa nu kl.15.00. Senare ikväll blir det till att gå på Sussies och Simons studentfest. Ska bli skoj!
Nu ska jag plugga plugga plugga. Och äta något. Haha.
Mjau!
Niclas har varit på arbetsintervju, och så ska han iväg och jobba med sin pappa nu kl.15.00. Senare ikväll blir det till att gå på Sussies och Simons studentfest. Ska bli skoj!
Nu ska jag plugga plugga plugga. Och äta något. Haha.
Mjau!
Gokart.
Haha.
Blev en liten impulsgrej här på kvällen. Jag o Niclas åkte och hälsade på Dodde på hans jobb, och körde lite. Svinkul var det. Men fan, man är ju inte världens bästa. Haha. Jag är i alla fall inte sämst i världen, bara av oss. Slutade med att min bästa tid bara var 1 sekund långsammare än Niclas bästa. Stolt!
Nu har man ont som fan i armarna och axlarna... Ska försöka sno massage av Niclas, men han är ju så jävla snål... Inte fan får man några såna "lyxigheter" av honom inte... Även om man ber på sina bara knän. Haha. Jag är väl inte så bra på att övertala..
Gonatt.
Blev en liten impulsgrej här på kvällen. Jag o Niclas åkte och hälsade på Dodde på hans jobb, och körde lite. Svinkul var det. Men fan, man är ju inte världens bästa. Haha. Jag är i alla fall inte sämst i världen, bara av oss. Slutade med att min bästa tid bara var 1 sekund långsammare än Niclas bästa. Stolt!
Nu har man ont som fan i armarna och axlarna... Ska försöka sno massage av Niclas, men han är ju så jävla snål... Inte fan får man några såna "lyxigheter" av honom inte... Även om man ber på sina bara knän. Haha. Jag är väl inte så bra på att övertala..
Gonatt.
Studentmössan! <3
Mjau!
Nu har Studentmössan kommit, med alla småsaker! Weei!
Kläderna var dock inte med, men de kommer nog snart de med. Shit. Det är först nu när man håller studentmössan i sin egen hand som man riktigt känner att det snart är slut. Snart är det över! FAN vad skönt det kommer bli!
Jag känner mig nästan pepp på att plugga gärnet. För att inte stå där på studenten och känna mig oduglig. Men jag vet ju att det redan är för sent i Kemi och Biologi t.ex... De kommer jag att få göra prövning på i höst. Får hoppas på att det blir bra i alla fall.
Haha, är nästan gråtfärdig. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter den där dagen. Samtidigt som jag har lite ångest över mina betyg.. Jag hade kunnat göra bättre... Nej, blö. Jag ska slänga bort skuldkänslorna och bara behålla de lyckliga känslorna!
Jag passar inte så bra i den, men vafan... Det är endå känslan!
Hörs senare! Nu ska jag plugga.
Nu har Studentmössan kommit, med alla småsaker! Weei!
Kläderna var dock inte med, men de kommer nog snart de med. Shit. Det är först nu när man håller studentmössan i sin egen hand som man riktigt känner att det snart är slut. Snart är det över! FAN vad skönt det kommer bli!
Jag känner mig nästan pepp på att plugga gärnet. För att inte stå där på studenten och känna mig oduglig. Men jag vet ju att det redan är för sent i Kemi och Biologi t.ex... De kommer jag att få göra prövning på i höst. Får hoppas på att det blir bra i alla fall.
Haha, är nästan gråtfärdig. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter den där dagen. Samtidigt som jag har lite ångest över mina betyg.. Jag hade kunnat göra bättre... Nej, blö. Jag ska slänga bort skuldkänslorna och bara behålla de lyckliga känslorna!
Jag passar inte så bra i den, men vafan... Det är endå känslan!
Hörs senare! Nu ska jag plugga.
Sick of the Sickness.
Japp... Nu ska jag snart iväg till skolan. Har en lektion, sen måste jag hem och plugga som fan... Ligger inte liite långt efter just nu. Buh...
Helgen var hyfsad. Hade ju fest. Men det var lite kaosartat. Många konflikter, och saker som gick sönder (inklusive min ytterdörr). Jävla skit liksom.. Men överlag så var det ändå kul. Hoppas alla andra hade det i alla fall.
Niclas är iväg med far sin, och ska försöka komma på en lösning med dörren. Känner på mig att mina föräldrar inte skulle bli så glada om de får reda på det... Hrm... Sen håller han på att leta som en galning efter ett jobb. Till och med jag började söka lite igår. Får se hur det blir med den saken...
...och jag är sjuk.... igen. Palla.
Helgen var hyfsad. Hade ju fest. Men det var lite kaosartat. Många konflikter, och saker som gick sönder (inklusive min ytterdörr). Jävla skit liksom.. Men överlag så var det ändå kul. Hoppas alla andra hade det i alla fall.
Niclas är iväg med far sin, och ska försöka komma på en lösning med dörren. Känner på mig att mina föräldrar inte skulle bli så glada om de får reda på det... Hrm... Sen håller han på att leta som en galning efter ett jobb. Till och med jag började söka lite igår. Får se hur det blir med den saken...
...och jag är sjuk.... igen. Palla.