Berg- och dalbana.

Och så gick man neråt igen......
... tack för att Sara finns, som sagt. Nu lyckades hon få mig att må lite bättre igen.

Ah, blir att fixa med läxor nu, och snart ringa älsklingen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback