Hemma, är inte hemma längre.

Ja, och så har ordet hemma en helt annan innebörd. Nu bor jag inte längre i Södertälje i en egen lägenhet. Nu bor jag hos mina föräldrar i Märsta igen. Haha. Blandade känslor angående det där.

En sak är i alla fall säker. Jag saknar Niclas så inåt helvete! Det går inte att förklara... Jag vill inte bo utan honom, absolut inte sova utan honom... Det tar hårt. Uscha.

Men jag gillar rummet. Mamma hade fixat en massa innan jag kom hem, så det ser riktigt bra ut. Mysigt. Och så finns det allt möjligt här inne, så det känns nästan som en liten liten etta. Haha.

Allt kommer ordna sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback