Studenten!
Yes!
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN,
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN,
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEEEEN,
FYFAN VAD JAG ÄR BRA!
Nu är helvetet över.
Ja, jag är lite seg. Jag vet. Det var ungefär 2 veckor sen... Men ändå! Jag har haft fullt upp, varvat med ingen ork. Jag har ingen ork nu heller egentligen, kan jag säga... Satt och övervägde en stund om jag skulle uppdatera eller inte. Jag tvekade mest för att det är så mycket jag har velat skriva under dessa veckor, men inte hunnit. Det har hänt otroligt mycket.
Men detta får vara början. Jag tänker inte skriva allt i samma inlägg, för det skulle för det första bli ett vääldigt långt inlägg, som också skulle ta evgheter att skriva. Dessutom skulle det vara riktigt jobbigt att läsa (om jag nu har några läsare kvar?)... Haha.
Inför studenten;
Dagarna innan var riktigt hektiska. Mådde pyton. Först skulle jag klippa mig, men bara någon cm. Och så skulle jag färga håret, och skaffa hårförlängning. Självklart klippte de 10 cm för mycket, och självklart så fanns alla färger på löshåret förutom den nyansen jag hade färgat till. Jag fick färga håret en gång till, och den gången fanns det i alla fall en lite mer lik nyans. Jag köpte håret dagen innan studenten, och jäklar vad jag stressade hemma den kvällen.
Madde var här och hjälpte mig och mamma att städa hela lägenheten, och samtidigt sy fast håret i clipsen. Jag fick panikångestattacker, och något som jag aldrig upplevt förut och aldrig vill uppleva igen. När håret väl var fastsytt och vi skulle prova det på mig, så såg det självklart helt stört ut. Bara för att mitt hår var så kort, och inte var uppklippt heller. Madde tog saxen och klippte mig lite till. Då såg det i alla fall bättre ut. Det fungerade.
Äntligen var lägenheten städad, håret fixat, plus att jag också köpte studentklänningen tidigare samma dag. Allt i sista sekund. Till råga på allt så hade jag haft riktigt hög feber i två dygn, och knappt kunna sova dessa nätter. Jag började också få riktigt ont i ryggen och nacken där emot kvällen.
Studentens morgon;
Japp. Jag vaknade och kunde knappt röra varken nacken eller ryggen. Satan vad ont det gjorde. Jag var ju förkyld, och jag kunde inte ens hosta utan att knäna vek sig av smärtan. Kul att ha rethosta. Jag undrar hur många gånger jag grät under dagen pga att det gjorde ont. Jag har aldrig haft ryggskott eller nackspärr, men jag tror fan att det var båda dessa jag hade då. Fy fan.
Håret gick åt helvete också. Allt gick åt skogen den morgonen. Jag skulle ha tagit 6-bussen till sjukhuset och åkt med Björn till Sandra och resten av klassen på Champagne-frukost... men jag missade bussen. Otippat. Så jag ringde Björn och sa att jag skulle ta en taxi istället. Och strax innan halv 7 ringde jag. De sa att de skulle komma inom 10 minuter.
Niclas kollade ut genom fönstren och såg när taxin kom. Då tog jag mina saker och gick ner på en gång. Men då var taxin borta. Kul. Jag väntade en stund, och sen ringde jag till taxibolaget igen. De sa att taxin hade stått dar i över 5 minuter och väntat, och sedan åkt. Men jag visste ju att det var bullshit. Så jag beställde en ny, och de sa att den skulle komma på en gång. När det hade gått över en kvart ringde jag upp dem igen. Då sa de helt plötsligt att de inte ens hade en bil ledig. JÄVLA SKIT!
De sa att det kunde ta 40 minuter. Då skulle klockan varit halv 8 när den kom, och jag hade bara hunnit till Sandra, för att sedan åka tillbaka till kyrkan i Östertälje igen. Så jag provade ett annat taxibolag, men ingen lycka där heller. Det skulle ta 45 minuter. Jag gav upp och bröt ihop. Det fick sluta med att jag sket i Champagne-frukosten, och satt hemma i soffan framför tvn och tvingade i mig champange och jordgubbar (jorgubbarna åkte egentligen ner väldigt fort).
Dagen i skolan;
Bussen var för tidig, så jag missade den och kom 2-3 minuter sent till kyrkan. Fick sitta på en extrastol längst bak. Men det var inte direkt något speciellt jag missade, tycker jag. Fast det hade kanske varit kul att sitta med klassen.
Efter kyrkan gick vi till skolan, in i vårt klassrum. Så kollade vi på lite filmer som vi spelade in i ettan, och jag höll på att garva ihjäl mig! Fan vad roligt det var! Vi pratade på dålig engelska för det första. Sen hade alla gjort riktigt skumma filmer.
Min grupp använde Barbiedockor istället för oss själva, och så ritade vi omgivningen på whiteboard-tavlan (som var bakgrunden). Jag var Dr Phil (vi hade skrivit ut en bild på hans ansikte och klistrat fast det på Barbiedockan). Fan vad kul det lät när jag försökte prata som en gubbsjuk kåt Dr Phil! Herregud... Sen kollade vi på ett bildspel och började skriva i mössorna också. Sedan var det klassfotografering utanför skolan, och jag undrar hur knäpp jag såg ut. Haha.
Den så kallade studentlunchen;
Lunchen var ingen höjdpunkt. Förutom cidern man fick, och desserten (Jorgubbar, glass och grädde - som vi dessutom fick någon enstaka minut på oss att att äta innan vi skulle gå = riktigt uselt). Vi fick pastasallad som huvudrätt, och den var fan inte god. Den var inte fräsch, och den var kall (som om den varit fryst)... Kunde de inte kostat på sig en god lunch liksom? Kanske kött/kyckling/fisk och klyftpotatis eller liknande... Det hade varit himlen. Men allt kan man inte få. Underhållningen undrade jag vart den kom ifrån också, för det mesta var bara skit (åh, vad jag känner mig positiv när jag skriver allt det här, haha).
Jag får inte glömma att nämna hur jävla ont jag hade. Jag gick omkring med tårar i ögonen konstant, och försökte pressa tillbaka allt. Satan vad det inte var roligt.
Och, juste! Min klass hade bäst betyg i medel, och vi kom på delad första plats när det gällde deltävlingarna under året inför studenten. Men vi hade färre delsegrar än den andra klassen, så de vann. Vi fick i alla fall springa ut tvåa. "Först kommer de dåliga nyheterna, sen kommer de bra." Tänkte vi säga, men vi gjorde det aldrig.
Utspringet;
"Marchen" upp till Torekällberget var väl sådär, med tanke på smärtan. Men det fungerade. Man blev mer och mer peppad i alla fall. När vi sprang ut på scenen blev jag halvt mosad. Jag kunde inte hoppa, och hamnade självklart i mitten. Alla runtomkring hoppade och skrek som galningar. Jag fastnade i dem och de i mig, min klänning höll på att slitas ner, och min visselpipa runthalsen fastnade i någons knapp. Haha, det var rörigt, men ändå lite skoj.
Snacka om att det var svårt att hitta familjen! Såg inte en jävel av dem! Sen efter en stund såg man en skylt komma vandrande närmare. Och så blev man fotad av min pappa(razzi). Yeah.
Flaket;
Vi hade ingen musik. Seriöst. Det var riktigt dåligt av klassen tycker jag, men inget att göra åt nu. Vi fixade en liten stereo till slut i alla fall. Om ändå det hade fungerat. Men vi fick bara lyssna på en halv låt, sedan dog den. Någon smart jävel hade hällt i sprit eller vatten (eller annat) där CDn sitter. Vi fick igång radion någon enstaka gång, men vi sjöng själva under hela flakresan.
Vi hade i alla fall de snyggaste lakanen! Haha, de var riktigt heta. Ska försöka fixa bild.
Mottagningen i lägenheten;
Mm, den var som den var. Hade ont like hell, men det var riktigt mysigt. Och snacka om att jag älskar smörgåstårta! Vill man göra mig glad, ger man mig en egen smörgåstårta. Haha.
Fina presenter fick jag, och goa gäster. Jag hade så jävla kul med gänget! Ända in i natten. <3
Själva utgången på kvällen blev bättre än jag trodde. Men pengar var det dåligt med. Hade egentligen behövt mer så att jag kunde köpa mer dricka och på så sätt bli mer bedövad. För det enda som var dåligt och jobbigt var att jag hade ont.
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN,
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN,
FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEEEEN,
FYFAN VAD JAG ÄR BRA!
Nu är helvetet över.
Ja, jag är lite seg. Jag vet. Det var ungefär 2 veckor sen... Men ändå! Jag har haft fullt upp, varvat med ingen ork. Jag har ingen ork nu heller egentligen, kan jag säga... Satt och övervägde en stund om jag skulle uppdatera eller inte. Jag tvekade mest för att det är så mycket jag har velat skriva under dessa veckor, men inte hunnit. Det har hänt otroligt mycket.
Men detta får vara början. Jag tänker inte skriva allt i samma inlägg, för det skulle för det första bli ett vääldigt långt inlägg, som också skulle ta evgheter att skriva. Dessutom skulle det vara riktigt jobbigt att läsa (om jag nu har några läsare kvar?)... Haha.
Inför studenten;
Dagarna innan var riktigt hektiska. Mådde pyton. Först skulle jag klippa mig, men bara någon cm. Och så skulle jag färga håret, och skaffa hårförlängning. Självklart klippte de 10 cm för mycket, och självklart så fanns alla färger på löshåret förutom den nyansen jag hade färgat till. Jag fick färga håret en gång till, och den gången fanns det i alla fall en lite mer lik nyans. Jag köpte håret dagen innan studenten, och jäklar vad jag stressade hemma den kvällen.
Madde var här och hjälpte mig och mamma att städa hela lägenheten, och samtidigt sy fast håret i clipsen. Jag fick panikångestattacker, och något som jag aldrig upplevt förut och aldrig vill uppleva igen. När håret väl var fastsytt och vi skulle prova det på mig, så såg det självklart helt stört ut. Bara för att mitt hår var så kort, och inte var uppklippt heller. Madde tog saxen och klippte mig lite till. Då såg det i alla fall bättre ut. Det fungerade.
Äntligen var lägenheten städad, håret fixat, plus att jag också köpte studentklänningen tidigare samma dag. Allt i sista sekund. Till råga på allt så hade jag haft riktigt hög feber i två dygn, och knappt kunna sova dessa nätter. Jag började också få riktigt ont i ryggen och nacken där emot kvällen.
Studentens morgon;
Japp. Jag vaknade och kunde knappt röra varken nacken eller ryggen. Satan vad ont det gjorde. Jag var ju förkyld, och jag kunde inte ens hosta utan att knäna vek sig av smärtan. Kul att ha rethosta. Jag undrar hur många gånger jag grät under dagen pga att det gjorde ont. Jag har aldrig haft ryggskott eller nackspärr, men jag tror fan att det var båda dessa jag hade då. Fy fan.
Håret gick åt helvete också. Allt gick åt skogen den morgonen. Jag skulle ha tagit 6-bussen till sjukhuset och åkt med Björn till Sandra och resten av klassen på Champagne-frukost... men jag missade bussen. Otippat. Så jag ringde Björn och sa att jag skulle ta en taxi istället. Och strax innan halv 7 ringde jag. De sa att de skulle komma inom 10 minuter.
Niclas kollade ut genom fönstren och såg när taxin kom. Då tog jag mina saker och gick ner på en gång. Men då var taxin borta. Kul. Jag väntade en stund, och sen ringde jag till taxibolaget igen. De sa att taxin hade stått dar i över 5 minuter och väntat, och sedan åkt. Men jag visste ju att det var bullshit. Så jag beställde en ny, och de sa att den skulle komma på en gång. När det hade gått över en kvart ringde jag upp dem igen. Då sa de helt plötsligt att de inte ens hade en bil ledig. JÄVLA SKIT!
De sa att det kunde ta 40 minuter. Då skulle klockan varit halv 8 när den kom, och jag hade bara hunnit till Sandra, för att sedan åka tillbaka till kyrkan i Östertälje igen. Så jag provade ett annat taxibolag, men ingen lycka där heller. Det skulle ta 45 minuter. Jag gav upp och bröt ihop. Det fick sluta med att jag sket i Champagne-frukosten, och satt hemma i soffan framför tvn och tvingade i mig champange och jordgubbar (jorgubbarna åkte egentligen ner väldigt fort).
Dagen i skolan;
Bussen var för tidig, så jag missade den och kom 2-3 minuter sent till kyrkan. Fick sitta på en extrastol längst bak. Men det var inte direkt något speciellt jag missade, tycker jag. Fast det hade kanske varit kul att sitta med klassen.
Efter kyrkan gick vi till skolan, in i vårt klassrum. Så kollade vi på lite filmer som vi spelade in i ettan, och jag höll på att garva ihjäl mig! Fan vad roligt det var! Vi pratade på dålig engelska för det första. Sen hade alla gjort riktigt skumma filmer.
Min grupp använde Barbiedockor istället för oss själva, och så ritade vi omgivningen på whiteboard-tavlan (som var bakgrunden). Jag var Dr Phil (vi hade skrivit ut en bild på hans ansikte och klistrat fast det på Barbiedockan). Fan vad kul det lät när jag försökte prata som en gubbsjuk kåt Dr Phil! Herregud... Sen kollade vi på ett bildspel och började skriva i mössorna också. Sedan var det klassfotografering utanför skolan, och jag undrar hur knäpp jag såg ut. Haha.
Den så kallade studentlunchen;
Lunchen var ingen höjdpunkt. Förutom cidern man fick, och desserten (Jorgubbar, glass och grädde - som vi dessutom fick någon enstaka minut på oss att att äta innan vi skulle gå = riktigt uselt). Vi fick pastasallad som huvudrätt, och den var fan inte god. Den var inte fräsch, och den var kall (som om den varit fryst)... Kunde de inte kostat på sig en god lunch liksom? Kanske kött/kyckling/fisk och klyftpotatis eller liknande... Det hade varit himlen. Men allt kan man inte få. Underhållningen undrade jag vart den kom ifrån också, för det mesta var bara skit (åh, vad jag känner mig positiv när jag skriver allt det här, haha).
Jag får inte glömma att nämna hur jävla ont jag hade. Jag gick omkring med tårar i ögonen konstant, och försökte pressa tillbaka allt. Satan vad det inte var roligt.
Och, juste! Min klass hade bäst betyg i medel, och vi kom på delad första plats när det gällde deltävlingarna under året inför studenten. Men vi hade färre delsegrar än den andra klassen, så de vann. Vi fick i alla fall springa ut tvåa. "Först kommer de dåliga nyheterna, sen kommer de bra." Tänkte vi säga, men vi gjorde det aldrig.
Utspringet;
"Marchen" upp till Torekällberget var väl sådär, med tanke på smärtan. Men det fungerade. Man blev mer och mer peppad i alla fall. När vi sprang ut på scenen blev jag halvt mosad. Jag kunde inte hoppa, och hamnade självklart i mitten. Alla runtomkring hoppade och skrek som galningar. Jag fastnade i dem och de i mig, min klänning höll på att slitas ner, och min visselpipa runthalsen fastnade i någons knapp. Haha, det var rörigt, men ändå lite skoj.
Snacka om att det var svårt att hitta familjen! Såg inte en jävel av dem! Sen efter en stund såg man en skylt komma vandrande närmare. Och så blev man fotad av min pappa(razzi). Yeah.
Flaket;
Vi hade ingen musik. Seriöst. Det var riktigt dåligt av klassen tycker jag, men inget att göra åt nu. Vi fixade en liten stereo till slut i alla fall. Om ändå det hade fungerat. Men vi fick bara lyssna på en halv låt, sedan dog den. Någon smart jävel hade hällt i sprit eller vatten (eller annat) där CDn sitter. Vi fick igång radion någon enstaka gång, men vi sjöng själva under hela flakresan.
Vi hade i alla fall de snyggaste lakanen! Haha, de var riktigt heta. Ska försöka fixa bild.
Mottagningen i lägenheten;
Mm, den var som den var. Hade ont like hell, men det var riktigt mysigt. Och snacka om att jag älskar smörgåstårta! Vill man göra mig glad, ger man mig en egen smörgåstårta. Haha.
Fina presenter fick jag, och goa gäster. Jag hade så jävla kul med gänget! Ända in i natten. <3
Själva utgången på kvällen blev bättre än jag trodde. Men pengar var det dåligt med. Hade egentligen behövt mer så att jag kunde köpa mer dricka och på så sätt bli mer bedövad. För det enda som var dåligt och jobbigt var att jag hade ont.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Det var en grymt kul dag :):)!! Tråkigt att du hade så ont :( det syntes verkligen att det gjorde ont :S aj aj! det är ju inte kul att vara sjuk eller ha ont i kroppen, speciellt inte på sin student för det drar ju ner ens stämning en aning. Själv hade jag ont i huvudet (inte för att den smärtan ens kan mäta sig med den som du kände på studenten) på Malins student och jag var väl kanske inte den roligaste att ha med där på kvällen :P haha.
Jag vet att det var ett minus med musiken på flaket, men vi försökte faktiskt så gott vi kunde att fixa musik!! Isas högtalare funkade inte, Jacob försökte fixa utav en av hans kompisar, killarna åkte hem till seppo för att fixa kablar som visade sig inte passa iaf... så vi försökte iaf! :) sen att själva stereon pajade på flaket var ju lite surt, men jag tyckte vi lyckades hålla stämningen på topp iaf :) haha!! eller vad säger du? det kanske bara var jag som var helt uppslukad av glädjeyran hela dagen (A):):) hahaha!
hoppas allt är bra med dig!!
Postat av: Nat.
Ja det var grymt kul ändå, men jag är väl lite besviken för att jag inte fick må bra. För om jag hade gjort det så hade det nog varit tusen gånger roligare! ^^ Det är ju ändå en speciell dag för en :)
Läste nyss igenom inlägget, och jag märkte att jag kanske lät lite mer "sur" än vad jag egentligen är :P Ville få med allt, och då blev det rätt kortfattat. Men jag visste inte att de hade försökt så mycket med musiken. :) Det hade ju ändå varit bättre om vi börjat planera det tidigare ifs :P Men jag håller med om att stämningen var på topp på flaket i alla fall! Snacka om att vi kunde roa oss själva! :D
Det är rätt bra med mig, har världens hosta osv just nu, men annars så är det skitbra! Hoppas det är bra med dig med :) Jag tycker att vi borde hitta på något! :)
Trackback