Att skriva av sig; ångest kommer krypande...

Usch, jag mår inte bra alls... Känner mig så jävla nere...

Sitter hemma i Märsta. Själv, förutom mamma som är där nere. Vill inte vara ensam. Inte alls. Speciellt inte just nu heller... Jag har hört så mycket, och jag tar åt mig som fan. Och sen tänkte jag att jag måste ju försöka förstå. Så jag försöker, men nu sitter jag här. Har så jävla tråkigt, och känner mig isolerad.

Jag behöver ha kul - komma ut lite. Älskar att hitta på saker. Men oftast när jag ger förslag och försöker dra med folk så är det ingen som vill. Ingen som orkar. Osv. Impulsgrejer är ju det bästa som finns ibland? Älskar att dra ihop ett gäng och bara åka iväg och umgås på något roligt ställe.

Mamma frågade mig om jag verkligen ville hem idag, och det ville jag verkligen inte, men jag åkte ändå. Vad ska jag säga...? Jag försöker få ordning på mitt liv, och jag lyckas väl lite ibland, men sen är det ändå saker som fortsätter röra om.

Just nu har jag så jävla ont inuti... Det är ångest som kommer krypande... Men jag vet inte riktigt orsaken. Jag mår illa. Tårar bränner. Själen gör ont. Jobbigt att andas.

Det är en enda röra just nu. Ingen som inte redan vet, kommer att förstå allt i det här inlägget...

Kommentarer
Postat av: Saja

Jag finns här men det känns som du har börjat glömma bort mig, varför vet jag inte riktigt..


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback