naathaliie

Den här natten var inte rolig någonstans. Jag drömde en mardröm som var så jävla vidrig och hemsk. Jag kan inte riktigt förklara den, för allt som hände var så förvirrande och panikartat. Jag hade panik, fortfarande när jag vaknade på riktigt. Jag kommer inte ihåg så mycket heller, så jag kan inte riktigt hitta något sammanhang mellan allt. Men jag kommer ihåg att det fanns det då.

Det var en sån där dröm där man tror att man vaknar flera gånger. Alltså, jag trodde jag dog - och så helt plötsligt vaknade jag upp igen och trodde att det tidigare var en dröm som då var över. Men då började i stället ännu fler hemska saker hända - och jag dog igen. Och så höll det på sådär några gånger. Det var som i Final Destination - som att man får en föraning om sin död, men sen när man "vaknar" igen så är allting lite annorlunda. Fast man får en föraning om att man får en föraning om att man får en föraning, osv. Helt förvirrande.


Jag kommer inte ihåg i vilken ordning allt hände. Men någonstans i början, tror jag, satt jag och pluggade eller ritade eller liknande. Elin och Linnea var där och de liksom "matade", eller gav mig små köttbitar som jag åt utan att kolla upp. Sen helt plötsligt säger Elin något liknande med; "Nej nu är jag mätt, ni får ta resten", och så slängde hon något rätt stort djur utan päls och skinn i mitt knä. Sen fick jag panik, och jag vet inte riktigt varför - för det var en så enormt hård panik. Jag försäkte prata, jag försökte gå och röra mig hur jag ville. Men jag kunde inte. Kroppen hade ett eget liv. Det var som att jag var instängd i min kropp, och samtidigt som den vägrade andas, så hyperventilerade jag där inuti - utan att få luft.

Sen var det en massa tjejer överallt, som min pappa behandlade som sina barn. Och alla fick mer uppmärksamhet än mig. Han bad mig laga en skjorta som hade gått sönder, som han skulle använda. Jag försökte säga att jag redan hade så mycket att göra, och att jag inte mådde bra. Att jag inte kunde. Men då kom den där "paniken" igen. Jag kunde inte prata - eller när jag väl fick fram något så var det helt andra ord än de jag ville säga. Det var som att min kropp var emot mig - sa motsatsen. Jag skulle fixa allt, jag mådde bra. Men inuti kunde jag inte andas, och kvävdes.

Ett par gånger mötte jag några hund-liknande saker som var jättestora men samtidigt pyttesmå. Typ, zombie eller virussmittade - något sånt. De var extremt starka, och aggressiva. En attackerade mig och jag fick tag om nacken på den - just då var den som en liten chiuahua, men stenhård. Den tittade på mig rakt i ögonen, och jag försökte krama sönder nacken på den. Men den förutsåg vad jag skulle göra, så den lyckades komma loss, och på något sätt dog jag. Igen.

Jag vaknade upp vid en container, och helt plötsligt sprang jag omkring genom huset igen - fullt med folk. De märkte att jag betedde mig konstigt, men alla var bara dryga mot mig och sa åt mig att ta det lugnt och skärpa mig. Sedan började andningsproblemen igen, och kroppen gjorde som den ville. Jag försökte skrika. Sedan blev jag och de som stod runt omkring mig puttade av en hundliknande sak som flög in i oss. Det var som på actionfilmer när folk flyger efter explosioner. Och jag såg allt i slow motion. Jag flög med ryggen neråt, såg lampan i taket blinka och blixtra till, jag såg mina fötter närmare taket än mitt huvud, jag kippade efter andan, sedan slog jag långsamt i marken och såg och kände hur stöten for genom min kropp som en kedjereaktion. Jag tappade luften och började sedan hyperventilera igen. Allt detta i slow motion - jag dog i slow motion.

Sedan vaknade jag utomhus igen. Jag var helt förstörd, tårarna rann okontrollerat, jag stapplade fram. Just då kunde jag andas, men jag var svag. Efter en stund fick jag syn på en sån där äcklig hundsak några hundra meter bort. Jag försökte springa, men saken hade sett mig och var framme på några sekunder. Jag försökte skrika, men jag kunde inte andas. När den attackerade mig, fick jag tag i nacken - precis som en av gångerna innan (jag kommer inte ihåg hur många ggr jag drömde att jag mötte dessa på ett eller annat sätt). Den kollade mig i ögonen och jag kände mig för svag i högerhanden för att kunna krossa dens nacke, så jag började röra på vänsterhanden. Jag hann knappt tänka tanken förrän hundsaken visste om det - och vred ögonen mot min andra hand. Då fattade jag. Jag var tvungen att döda den genom att få en idé som den inte hann märka förrän den var död. Så utan att tänka kramade jag hårdare med högerhanden - och lyckades. Huvudet ramlade av. Sen svimmade jag eller något...

När jag vaknade på riktigt hyperventilerade jag och kände mig kvävd. Jag fick inget syre. Det var helt kolsvart och jag visste inte var jag var, jag visste inte vad som skulle hända. Jag försökte känna efter om  mitt hjärta slog. Men jag kände inget. Jag hittade inte min puls! Herregud, jag trodde jag var död, och tydligen hade jag frågat Niclas om jag var det... Jag kommer ihåg att jag fick panik och bad honom hitta min puls. Han sa att han hittade den, men jag ville hitta den själv. Och jag kunde inte lugna ner mig förrän jag gjorde det. Sen började jag fatta att jag äntligen var vaken på riktigt.


Fyfan.. Det kanske inte låter så jävla jobbigt.. Men det var det värsta jag har varit med om när det gäller drömmar. Jag kan som sagt inte förklara riktigt vad som hände, och det var mycket mer som hände än dessa saker. Och kanske hände allt i en annan ordning. Men känslan inom mig, känslan av att dö, av att inte kunna kontrollera sin egen kropp - det var så obeskrivligt hemskt. Vidrigt.