Hur kan man vara så trött?
Need to relax.
Sen blire sova av!
Spring i benen och tunga ögonlock.
Took a nap against Niclas' shoulder. Det var cozy. Nu är jag lite piggare, även om mina jäspningar antyder det motsatta. Hade tänkt fixa en massa inför intetrvjun, men har liksom inte orkat... Vet inte var jag ska börja. Men så länge man verkar lugn, trevlig, har ögonkontakt, osv så går det nog bra. Men ska nog ändå försöka kolla upp lite om företaget, om jag nu kan hitta något.
Känner mig liksom rastlös, men jääävligt trött samtidigt. Jobbig känsla. Tror att jag är nervös, men är inte helt säker. Ska inte behöva oroa mig för intervjun egentligen - tycker de inte att jag är rätt person så är jag kanske inte det. Då ser jag det som att det inte är meningen att jag ska ha det jobbet. Och det finns ju en massa andra bättre jobb! Såklart. Hade dock varit väldigt bra med cash innan jul.
They take my blood.
Min och Johannas vattengympa sket sig igår.. Vi betalade och gick in, men sen fick vi veta att intstruktören var sjuk. Så i stället fick vi tillgång till relaxavdelningen ;) och dessutom fick vi 2 gratisbiljetter! Så vi tittar nog in på vattengympan nästa tisdag istället.
Nu ska jag titta upp lite inför intervjun imorgon!
Jobb?
Jajjemen, en väldigt trevlig kvinna ringde nyss och ville att jag skulle komma på en jobbintervju på torsdag. Det ska bli spännande!
Ironi?
Haha. Kollade på ett avsnitt av House nyss. De trodde att den döende personen hade Wegeners Granulomatos. Yepp yepp, snacka om att jag inte blev orolig när de gjorde värsta undersökningarna och pratade på om en massa symptom. Nej nej nej. Lite ironiskt att just den sjukdomen dyker upp i det första avsnittet jag ser på jättelänge.
Well... Idag har jag i alla fall fått lite gjort. Har vikt min tvätt och lagt in allt i garderoben, har kollat lite på jobb, har fixat diskmaskinen. Och lite senare ska jag och Johanna åka iväg och simma, eventuellt vattengympa också! ;)
Imorgon måste jag ta ännu fler blodprover, inför besöket på IBD-enheten nästa vecka. Undrar om de kommer hitta någon tarmsjukdom, och undrar om jag måste genomgå en massa hemska undersökningar..? Usch.
Will this ever end ?
Ta ingenting för givet.
Jag dricker vin. Jag dricker vin och vill få ur mig någonting. Någonting viktigt. Ja - det viktiga och tunga som jag har inuti mig. Jag försöker forma alla svarta klumpar till ord. Fast det går inte. Mitt ordförråd räcker inte till, och mina fingrar hinner inte med att skriva ner någonting, för 20 olika känslor försöker ta sig ut på en och samma gång. Genom samma tårkanal. Det går inte - och allting pumpas runt i mina inflammerade blodkärl. Allting river i hjärtat. På en och samma gång, och klumpen i halsen är bara en bieffekt. Ett symptom på min ångest. Och jag kan inte förklara på något annat sätt, än att det gör ont. Det gör ont och jag kan inte förklara varför. Eller kanske kan jag det?
Men vem har så mycket tid till att lyssna på mig? Och vem har ens orken att bry sig, och viljan att verkligen visa det? Inte många. Inte ens jag har ork, okey?
Stöd är ett bra ord. Kanske ett botemedel?
Varför ska man annars leva?
Nästa tisdag ska jag äntligen(?) få komma till en mag/tarm-läkare. Eller, IBD-enheten som de nu kallar sig. Jag har ingen aning om vad det står för, men tydligen håller de på med olika tarmsjukdomar vad jag har förstått. Jag undrar om jag kommer att få göra en ny sån där endoskopi (kamera i tarmarna), eftersom det inte gick bra sist och de var tvugna att avbryta halvvägs. En sak är i alla fall säker: i så fall ska jag sövas ner. Och bara tanken på det skrämmer skiten ur mig! Men jag antar att jag hellre sover när de gör ingreppet, än är vaken... För sist hjälpte ju inte lugnande/smärtstillande någonting alls på mig, och jag vill inte uppleva det igen!
Haha, ja det är ju så tragiskt att de tror att jag har både en reumatisk sjukdom och en tarmsjukdom. Kul va? Och om det nu är så, så har båda dessa sjukdomar varat i hittils 9 år. Spännande? Det kunde inte vara lite mer rättvist?... Haha, självklart inte.
Jag blir faktiskt lite sur när jag tänker på det. Alla jävla idioter som har behandlat mig som skit. De är friska. Men jag är sjuk. Jag har något skit som fyller min kropp, tillsammans med alla hemska minnen från bland annat min skoltid. För jag har inte många roliga saker att minnas från den tiden. Jag var ju alltid utanför. Mobbad. Satt hemma själv och spelade ms röj på datorn och lyssnade på carola. I brist på annat att göra. För att ingen ville vara med mig efter skolan? Tragiskt. Jag önskar så mycket att jag fick leva om min barndom/ungdom på en annan plats. Utan idioterna som jag haft otur att träffa. Otursdrabbad? *vinkar med händerna* Jag undrar om någonting väldigt underbart kommer hända i framtiden, något utöver det vanliga? För efter regn kommer väl solsken? Och det ska väl vara någon sorts balans i ett liv?
I truly hope so .
Ett tungt hjärta.
HETA GRABBAR! ;D
Vad händer i kväll?
Skulle egentligen träffat Mela ikväll! Igår när jag var klar på Karolinska, gick jag in på pressbyrån för att köpa en macka. Tror ni inte att hon jobbar där då?! Vi har inte setts på minst 4 år, så det var riktigt skoj att ses igen! Men nu skjöt vi upp vår reunion, eventuellt till måndag. Bowlinghallen vi hade tänkt gå till var nämligen fullbokad, och Niclas var inte så sugen på karaoke - speciellt inte när man måste åka ända till Väsby, och sedan tillbaka igen. :P
Men det är verkligen roligt om vi får upp kontakten igen. Haha, första gången vi träffades hatade vi varandra. Men sen någon månad senare blev vi som bästa vänner. Och var vänner i flera år. Men antar att flyttar hit och dit och långa avstånd gjorde att vi slutade höras. Det kändes lite som ödet igår när vi träffades. Haha, så är det!
Nu ska jag gå och köpa mjölk, för att killarna vill dricka kaffe.
Elyn <3
Visst är den vacker?!
Wegeners Granulomatos.
Aouto-antikropparna hade dykt upp på vissa blodprov, medan de saknades i andra. Det hoppar fram och tillbaka alltså, och reumatiska sjukdomar kan vara väldigt svåra att diagnostisera. Ibland kan man inte vara helt säker, och då gäller det bara att prova behandla. Blir det bättre så vet man, och händer ingenting så får man kanske söka vidare.
Han är ganska säker på att jag har en vaskulit-sjukdom som heter Wegeners Granulomatos. Den är tydligen väldigt lik Mikroskopisk Polyangit (som han i somras misstänkte att jag hade), och han vill prova att behandla mig. Men först måste jag träffa en hudläkare som ska kolla på mina bölder... Pga dem var han nämligen tveksam mot behandlingen med cellgifter, eftersom de sänker immunförsvaret och infektionerna då kan bli värre. Så... Han ska försöka se till att jag får träffa en hudläkare innan jul, så att han kan ge sin åsikt om saken.
Behandlingen kommer pågå i flera år som jag förstod det, kanske resten av mitt liv? Det beror nog på vilka och hur svåra besvär man har, och hur medicineringen hjälper. Jag kommer att få äta immunhämmande mediciner; kortison och svaga doser av cellgifter - en stor dos 1 gång/vecka, och gå på regelbundna provtagningar så att de ser i tid om några allvarliga biverkningar skulle ta fart. Jag får inte dricka alkohol, och jag får inte skaffa barn. Om jag vill ha barn måste jag sluta med medicinerna minst 3 månader innan... Ah. Så mycket mer vet jag inte just nu.
Vi får se hur detta utvecklar sig.
Wegeners Granulomatos
Wegeners granulomatos är en sällsynt sjukdom som drabbar ca 90 personer i Sverige varje år, oftast folk i medelåldern. Det som händer är att man av oklar anledning får inflammationer i blodkärlen (vaskulit) och i vävnaderna - och då i synnerhet i andningsvägarnas slemhinnor samt njurarna, men ibland även andra organ.
Det kan ta lång tid att komma fram till rätt diagnos då symptomen kan vara ospecifika i början. Man blir ofta trött och känner sig sjuk, och får ibland ont i kroppen. Man kan även få blödningar eller utslag i huden, och nervbanor kan påverkas. Sjukdomens svårighetsgrad varierar självklart en del från individ till individ. Det vanligaste är att besvären startar i näsan, exempelvis i form av rinnande näsa - vilket ofta misstolkas som vanliga förkylningar, men som i själva verket är kroniska och inte botas av antibiotika.
Behandlingen vid Wegeners granulomatos brukar vanligtvis bestå av att man får ta höga doser kortison, samtidigt som man tar en viss typ av cytostatika (cellgift). Man kan också vid svåra fall prova en behandling med en typ av rening av blodet, plasmaferes, förutom att man då ger cellgift i dropp med vissa mellanrum.
Källor: Göran Umefjord och Reumatikerförbundet
Ny design!
Kändes som att det var dags! Var så sjukt less på allt rosa... Nu passar det hösten lite mer enligt min smak. What do you think? Något som jag borde ändra?
Headern är egentligen helt åt skogen, men det får duga så länge! Den passar i alla fall mycket bättre än den tidigare.
the Studio!
Igår var jag och Johanna på the Studio och lekte lite modeller för en dag! Det var första gången för henne och hon ville ha med mig. Och jag har bara varit på Model House, och detta lät mycket bättre så jag tänkte att, what the hell, jag kan ju följa med! Det är ju en jävligt kul grej om inte annat!
Vi tänkte att vi skulle köpa med oss en sallad från Bullboden (eller vad det heter) i Märsta centrum. Så vi åkte dit och plockade ihop varsin frestande fräsch sallad att ta med. Men tror ni inte att jag på väg till stationen tappar både plastbestick, och märker att de jävlarna inte hade satt på locket till min curry-sås ordentligt! Det hade läckt ut i hela påsen, och slutade med att mina händer STANK curry hela dagen - trots att jag tvättade händerna upprepade gånger.
Så, med currydoft, hade vi med oss en varsin rullväska med kläder/accessoarer/skor och rullade in med tåget mot Stureplan. Mottagandet var trevligt, men lite fåordigt. Vi kunde ha fått lite mer information om dagen. Men nej, vi skulle bara sätta oss och vänta, inte visste vi vad vi väntade på heller. Sitta kunde vi inte ens, för det var fullproppat med folk och folks packningar och jackor i alla soffor. Så vi stod. Vi stod och åt våra sallader som vi hade med oss medan vi väntade. Jag åt utan min dressing, men ändå med doften där kan jag lova. Efter ett tag blev en soffa ledig, så vi haffade den. Håret fixade de först, efter att vi varit där i kanske 1½ timme? De tjejerna sa i stort sätt ingenting till oss. Men men. Efter detta blev vi sminkade, och sminköserna var nog de allra trevligaste och roligaste människorna där inne! Ett stort plus till dem.
Fotografen, som vi fick komma in till efter ca 2½-3 timmes väntande (fortfarande utan någon som helst information) var däremot en jävla surkärring! Det första hon gjorde var att klaga på att vi inte var ombytta - men hur skulle vi kunna veta att vi skulle byta om när ingen sagt något? När vi i själva verket fått höra att de skulle hjälpa en och tipsa en med kläderna. Visst, vi visste ungefär vad vi skulle ha, men de kan ju i alla fall säga något? De ger ju ut helt fel information om hur de går till väga!
Nej nej, sen när Johanna var ombytt och hon kom in igen så säger hon "Nähe, du har inte bytt om ser jag, men din kompis kanske är klar?"... HERREGUD? Får de säga så? Ah, så frågade hon hur många ombyten vi ville ha, och Johanna sa två och jag sa tre. Så vräkte hon ur sig "Ni har ju varit här jättelänge och väntat, vad har ni gjort egentligen?!", och det var en bra fråga som jag skulle vilja fråga dem.
Aja, hon körde igång med fotograferingen, var allmänt otrevlig, och bad oss byta om, och fotade sen en och en igen på ett nytt varv. Johanna var klar först, och sen när även jag var klar med det andra varvet så säger hon åt oss att ta våra saker och sätta oss där ute igen för att åter vänta. MEN JAG HADE JU TRE OMBYTEN?! Tror ni att jag fick byta om en gång till? Nej! Trots att det till och med visade sig när vi fick se bilderna, att hon hade tagit över 60 bilder på Johanna, och kanske max 40 på mig. Hade jag inte då kunnat få byta om och ta 20 bilder med mitt tredje ombyte?! Äh, det där var riktigt dåligt. Stressat som fan. Inte fick vi fotas tillsammans heller, "Neeej, vi brukar bara fota par"... Skojar de eller? Vad spelar det för jävla roll?!
Poser var hon inte direkt uppfinningsrik på, och inte fick man improvisera själv. You will notice on my pictures soon. Mitt huvud, och min kroppshållning, ser i stort sätt likadant ut på 3 av 5 bilder.
Våran "viewer" (som visade bilderna för oss) försökte vara trevlig, och lyckades väl sisådär. Hon lyckades få Johanna att köpa alla bilder på sig själv, och mig hjärntvättade hon till att köpa 10 bilder och få en på köpet. Jag fick inte ens studera bilderna själv på närmare håll så att jag verkligen visste vilka jag ville ha. Nej, hon plockade bild efter bild trots att jag sa att jag inte gillade dem. Fyfan. När jag kom hem och tittade på bilderna så är jag säker på att det definitivt skulle ha räckt med 5-6 stycken av alla 11.
Ah. Jag kanske spårade ur lite med min ilska när jag skrev detta, måste nämna att trots vissa dåliga saker så var det ändå trevligt! Om så kanske bara pga mitt sällskap, Johanna. Och sminktjejerna såklart!
Here they are, de bilder jag tyckte var bäst av de jag köpte, och de enda jag hade behövt köpa egentligen. -.-
Halloween 2009.
Helgen blev rätt rolig! Helt okey, liksom. Den firades på Bocken med bland annat Elyn (Calypso), Niclas (transa vid namn Cloei), Pajen (transa vid namn Carmen) och en massa andra! Jag skulle föreställa Cleopatra. Alla hade riktigt bra kostymer i år! Lilla My, Ipren-mannen, sexig katt, någon sorts elak djävul, osv!
Jävlar vad jag pysslade med min dräkt. Var på Panduro och köpte rep-band och guldband, pärlor och paljetter, så att jag kunde sätta ihop ett skärp och huvudbonad. Jag sprayade repbandet med guldfärg, och sen var det bara att sy och limma! Tror att jag satt i några timmar, perfektionisten jag, och så stack jag mig självklart rätt djupt i fingret också. Letade upp en massa accessoarer i Annas gigantiska påse, och fixade ihop dem med min utklädnad, sprayade armband med ännu mer guldfärg, osv. Pilligt, men resulttatet var rätt bra.
Jäklar vad stressigt det var trots att jag fixade allt detta dagarna innan. Men det kan ju ha varit pga att jag sminkade Sanna, Niclas och Pajen innan jag kunde börja med mig själv. Det var riktigt roligt i alla fall! Alltid kul att hjälpa till, och dessutom gillar jag att sminka andra. Nu måste jag bara tvätta kläderna som Pajen och Niclas provade/lånade av mig. ;) Hahaha, de var så snygga!
Har inga bilder förutotm dessa, glömde nämligen kameran i Norsborg...
Jag, a.k.a Cleopatra
Niclas, a.k.a Cloei
Pajen, a.k.a Carmen